Det är snart tid för ännu en tentamen...

Först och främst vill jag ännu en gång tacka alla för alla lyckoönskningar jag har fått inför mina tidigare tentamina och liknande. Det peppar mig alltid extra att bli given lyckoönskningar.

Angående de tentamina jag bad om lyckoönskningar inför i
detta inlägg så kan jag väldigt lyckligt berätta att det gick väldigt bra på de båda. Detsamma kan jag säga om arbetet jag nämnde i samma inlägg. Så tack så mycket återigen för era lyckoönskningar som hjälpte mig att peppa mig själv och kämpa så gott jag kunde!

Sedan skulle jag vilja be er om nya lyckoönskningar inför den tentamen jag skriver på fredag denna vecka (i kursen Koncernredovisning, 7,5 HP). Jag citerar det ovan nämnda inlägget med:

"
Önska mig gärna lycka till! Som vanligt känner jag att det verkligen kan behövas..."

Jag ska försöka att göra så gott jag kan på fredag...


Jag börjar med att själv skriva: "Lycka till, Erica!". Ti hi...

Ha det sedan vackert och tjusigt och fint och bra och lyckligt och allt sådant där!

Poesi eller magi? Ett livs filosofi.

Hon önskade att hon kunde komma med någonting poetiskt. Hon inbillade sig att allt då skulle bli bra igen. Alltför ofta blandade hon nämligen ihop poesi med magi. Det var hennes livs filosofi.

Ändå visste hon att endast vackra ord ej behövde betyda någonting. Många saker spelade viktiga roller. Många faktorer var viktiga. Det var viktigt varifrån de vackra orden kom. Det var viktigt hur de vackra orden nådde mottagaren. Det var viktigt hur mottagaren tolkade de vackra orden.

Det fanns de som alltid tycktes tolka hennes ord som onda. Hur hon än framförde dem och hur vackra orden än var. De tycktes alltid tolka hennes poesi som svart magi och hennes meningar som en ond filosofi.

Men hon vandrade vidare med sina vackra ord, sina försök till poesi, sin ihopblandning med magi och sitt livs filosofi. Hon vandrade genom ljus och mörker och önskade att hon kunde komma med någonting poetiskt. Kunde poesi göra allt bra igen? Kunde hon finna de rätta vackra orden? Behövde hon vackra ord? Kunde hon framföra någonting på rätt vis? Ville någon tolka henne vackert? Kunde någon tolka henne vackert?

Hon vandrade vidare. Alltför ofta blandade hon ihop poesi med magi. Men det gjorde ingenting. Det var nämligen hennes livs filosofi.

Hennes livs filosofi var vacker och god. Det visste åtminstone hon själv. Hon vandrade vidare...

Windy...

Det har varit ganska blåsigt här i Linköping under den senaste tiden...

Jag finner blåsten både irriterande och mysig och vacker...

Särskilt irriterande finner jag den när jag försöker att tala med någon, men knappt lyckas kunna höra ens vad jag tänker. Särskilt mysig finner jag den när jag ligger nerkrupen under täcket för natten i mörkret och lyssnar till den. Särskilt vacker finner jag den när jag befinner mig utomhus och ser löven dansa framför mig...

Intresseklubben får anteckna detta om den känner för det...

2004...

Kakao:





© Erica Lundberg - 2004

Awesome!

Jag gillar hur dessa två bilder påminner lite om varandra. Extra gulligt tycker jag att det är att vi har våra benor och våra flätor åt olika håll. (Elin ser ju dock lite gladare och busigare ut på sin bild medan jag se mer seriös och allvarlig ut. Ti hi!)

We are awesome. We are legen... wait for it...



DARY! We are legendary! (Eller?) And I miss you very much, som nästan alltid!

(Jag kan ju berätta att jag ovan refererade till, den av både min lillasyster och mig omtyckta, televisionsserien "how i met your mother" utifall någon ej förstod det.)

Bilder: © Elin & Erica Lundberg - 2011/2010

Kärlek.

Ibland ryms mycket kärlek i en bild:



© Erica Lundberg - 2011

Drömmar och sådant...

Likt jag tidigare har skrivit så händer det då och då, särskilt när jag har perioder då jag pluggar extra intensivt, att jag till och med tänker på kursen vi läser när jag sover och alltså drömmer saker kring kursen och dess ämne.

En gång då jag pratade om det vid middagsbordet hemma hos föräldrarna så sade far att han inte tyckte att det lät bra att jag inte ens kunde få ett avstånd från studerandet i sömnen. Men jag håller inte med honom. För jag har hittills inte drömt särskilt många stressfyllda drömmar om det jag har studerat, utan tvärtom så har drömmarna många gånger varit ganska rofyllda. Förresten så betyder ju inte heller faktumet att jag ibland drömmer om det jag pluggar att jag aldrig tar avstånd från det. Jag brukar ju till och med kunna ta avstånd från det i vaket tillstånd. Avstånd behövs, i alla fall för min del. Annars fastnar jag och lyckas ej ta mig vidare.

För några nätter sedan drömde jag faktiskt massor om koncernredovisning och förvärvad
goodwill (integrationsgoodwill). Det var faktiskt en mycket härlig och rofylld dröm. Men jag skrattade lite åt den när jag väl vaknade.

Att jag drömde en rofylld dröm om ämnet betyder dock verkligen ej att jag känner ro inför kursens kommande tentamen som går denna vecka. Tvärtom så känner jag mig väldigt nervös (som vanligt). På något vis känner jag att denna kommande tentamen känns extra viktig för mig. Med tanke på att alla tentamina (och ja, jag finner det roligt att (åtminstone i mitt skriftliga språk) använda mig av singularordet "tentamen" och pluralordet "tentamina" istället för de mer vardaliga orden "tenta" och "tentor") jag skriver känns väldigt viktiga så betyder ju det en hel del. Jag vet dock ej riktigt varför den känns extra viktig. Det kan ha att göra med att jag tycker att koncernredovisning är så roligt att det skulle kännas som att jag verkligen ej har ansträngt mig ordentligt om jag ej klarar av den. Samtidigt så kan jag (och man) ju ej göra bättre än mitt (och sitt) bästa (likt jag ju brukar tjata om).



Tillägg 2011-04-02 @ 23:52:

Sheriilyn gav en kommentar till detta inlägg som hade en sådan självklar poäng att jag känner att jag i själva inlägget måste citera kommentaren. Särskilt då jag egentligen visste om det hon kommenterade, det vill säga att man bearbetar intryck från dagen i sömnen, men själv inte riktigt tänkte på det då jag skrev detta inlägg. Hon skrev:

"Jag ser det som ett bra tecken att du drömmer om det. I sömnen bearbetar man intryck från dagen.
Om jag försöker lära mig en låt på gitarren, och sitter med den läääänge, blir jag till slut irriterad och låter gitarren vara en stund. Dagen efter brukar den helt plötsligt bara sitta i fingrarna. :) (Oavsett om jag har drömt om det eller inte dock, men det känns som att om man tom. drömmer om det, bearbetar man och lagrar det i minnet ännu mer.)"

I agree.

Something went wrong...

Hm... Jag upptäckte precis att styckesindelningen i mina senaste inlägg ser konstig ut, på grund av att det ej vill bli något mellanrum mellan styckena när jag publicerar inläggen... Det ser ju verkligen ej snyggt ut. Aja... Jag hoppas att det ordnar sig. Jag tänker i alla fall ej "haka upp mig" på det just nu... Jag har annat att göra. Ha det vackert!



Tillägg 2011-03-22 @ 23:52:

Aha! Tack vare bloggerskan
Julia vet jag nu vad som gick fel. Felet hade att göra med min ovana vid att använda mig av Google Chrome...

Jag finner det oftast trevligt att lära mig någonting nytt. He he...

Nu kom jag förresten att tänka på en gång då jag och min käre lillebror Oscar satt och filosoferade kring uttrycket som handlar om att man lär sig någonting nytt varje dag. Vi funderade på huruvida det är sant eller ej. Lär man sig någonting nytt varje dag? Vi tyckte att det lät lite smått otroligt att man skulle lära sig någonting nytt varje dag, men å andra sidan räknas ju varje pyttelilla nya sak man lär sig.

Ibland lär man sig saker man tidigare hade glömt bort på nytt. Räknas det som någonting "nytt" fast det egentligen ej är nytt? Jag tycker i alla fall att det kan räknas som någonting "nytt" ändå. För hade man inte lärt sig det igen så hade man ju inte haft kunskapen i sin ägo... Det blir liksom nytt för tillfället och situationen.

Jag minns att jag och Oscar bland annat pratade om hur det skulle vara att försöka att inte göra någonting på en hel dag. Men vi kom fram till att man antagligen ändå lätt skulle kunna "råka" lära sig någonting nytt, till exempel hur det är att försöka att inte göra någonting på en hel dag. Ha ha!

Jag tror dock ej att vi kom fram till någonting. Vårt syfte var ej att komma fram till någonting. Vi tyckte endast att det var trevligt att filosofera lite kring uttrycket. Men jag tror absolut att det kan gå ett helt dygn utan att man lär sig någonting nytt även om man är vaken största delen av dygnet. Men jag tror även att man ofta lär sig nya saker, större som mindre, utan att man lägger märke till det. Men nu borde jag sluta att tro och sluta att svamla och istället lägga mig och sova... Jag är riktigt trött just nu...

Jag vill till sist be om ursäkt för om svenskan är dålig i detta inlägg och/eller för om inlägget är allmänt förvirrande eller dylikt. Jag har haft en relativt hektisk dag och är som sagt väldigt trött för tillfället.

Ha det vackert (likt jag uppmanade ovan) och god natt!

I sin korthet...

I sin korthet vill jag önska alla som läser detta (och i och för sig även alla de som ej läser detta...) en mysig tisdagskväll.

Ha det fint!

Ej inte inte ej.

Som ni som har läst denna blogg ett tag eventuellt har lagt märke till så använder jag mig oftare och hellre av ordet "ej" än av ordet "inte". Jag tror att det till stor del beror på att det är lite småovanligt att göra det och jag gillar att personifiera mig med det, eftersom det låter lite ålderdomligt. Enligt språkkontrollen i Microsoft Word så kan till exempel ordformen "ej" i vanlig text "kännas ålderdomlig eller främmande". He he...

Jag har dock lagt märke till att min kära mor då och då väljer "ej" framför "inte" i sina mail. Det tycker jag är lite gulligt. Sådan mor sådan dotter, som man kan säga...

Koncernredovisning (och solsken i mobiltelefonkameran)...

Ibland kan jag knappt förstå hur många kurser jag har hunnit läsa. Mycket har jag hunnit lära mig under kursernas gång. Fast självklart önskar jag att jag hade hunnit lära mig ännu mer.
För tillfället är det koncernredovisning som får min uppmärksamhet.





© Erica Lundberg - 2011

Eftersom vädret var så vacker idag så kände jag mig "tvungen" att ta en paus från koncernredovisningspluggandet och bege mig ut på en liten promenad i solskenet. Under promenaden bestämde jag mig för att testa att använda mig av kameran på min mobiltelefon, som jag knappt har hunnit testa, fast jag har ägt mobiltelefonen i snart ett år nu.

Jag tog bara ett fotografi, men dess resultat blev mycket bättre än förväntat. Jag gillar djupet som infann sig i det.



© Erica Lundberg - 2011

2005...

Jag känner att jag kvantitetsmässigt är dålig på att fotografera nuförtiden (och jag vet i och för sig inte om jag är bättre kvalitetsmässigt), men jag finner det, likt jag tidigare har berättat, väldigt roligt och rogivande att sitta och kika i gamla fotoalbum. Många minnen väcks igen och återigen till liv...

Likt jag tidigare har berättat så gillar jag att se flera versioner av samma bild tillsammans. Här ser ni tre versioner av en bild, som ni tidigare har visats lite av
här, fotograferad av mig år 2005:







Jag vet inte riktigt varför, men jag känner att det är någonting som tilltalar mig i vattenskvättet i kastrullens botten. Det känns liksom som att det är det som lyfter hela (den annars enligt mitt tycke relativt tråkiga) bilden.

© Erica Lundberg - 2005