Hello!
Jag fann nyss detta utkast som jag skrev i måndags, men då glömde bort att publicera på grund av att andra saker dök upp:
"Det känns lite småtrassligt inuti mitt huvud just nu. Samtidigt vill jag säga någonting. Jag vill skiva någonting.
Jag vill skriva någonting bra. Många tankar snurrar i mitt huvud just nu och det finns många saker jag skulle kunna säga. Det finns också många vackra saker och bilder jag skulle kunna visa.
Men jag känner mig ovanligt tom på ord och vis att formulera mig på, samtidigt som jag känner att jag den senaste tiden har använt för mycket tid till andra saker än studerande. Jag kan därför inte för tillfället använda mig av den tid som jag kanske skulle vilja använda mig av för att skapa ett riktigt bra inlägg.
Nu skriver jag i alla fall någonting. Någonting är i och för sig inte alltid bättre än ingenting. Men just nu känner jag verkligen för att skriva någonting och därför gör jag det.
På torsdag skriver jag nästa tentamen, det vill säga tentan i (den 15 högskolepoäng långa) kursen Kredit- och exekutionsrätt. Jag är äckligt nervös inför den. Jag är för tillfället väldigt nervös när det gäller mina studier i huvud taget. Men jag försöker att ta en sak i taget och inte stressa upp mig inför saker i onödan. Det är bara att kämpa vidare.
Lyckoönskningar inför mina tentamensskrivningar bland kommentarerna här i bloggen brukar i alla fall peppa mig en hel del, så sådana tar jag gärna emot även inför denna tenta. Som vanligt behöver jag sådana... Wish me good luck!
Jag kan ju börja med att själv önska mig lycka till. "Lycka till, Erica!" He he...
Ha det vackert!
På återseende..."
Nu är det redan torsdag och om ett tag skriver jag tentan (som börjar klockan 14.00). Just nu är jag väldigt nervös. Jag säger därför "Lycka till, Erica!" en gång till.
På återseende, som sagt...
"Det känns lite småtrassligt inuti mitt huvud just nu. Samtidigt vill jag säga någonting. Jag vill skiva någonting.
Jag vill skriva någonting bra. Många tankar snurrar i mitt huvud just nu och det finns många saker jag skulle kunna säga. Det finns också många vackra saker och bilder jag skulle kunna visa.
Men jag känner mig ovanligt tom på ord och vis att formulera mig på, samtidigt som jag känner att jag den senaste tiden har använt för mycket tid till andra saker än studerande. Jag kan därför inte för tillfället använda mig av den tid som jag kanske skulle vilja använda mig av för att skapa ett riktigt bra inlägg.
Nu skriver jag i alla fall någonting. Någonting är i och för sig inte alltid bättre än ingenting. Men just nu känner jag verkligen för att skriva någonting och därför gör jag det.
På torsdag skriver jag nästa tentamen, det vill säga tentan i (den 15 högskolepoäng långa) kursen Kredit- och exekutionsrätt. Jag är äckligt nervös inför den. Jag är för tillfället väldigt nervös när det gäller mina studier i huvud taget. Men jag försöker att ta en sak i taget och inte stressa upp mig inför saker i onödan. Det är bara att kämpa vidare.
Lyckoönskningar inför mina tentamensskrivningar bland kommentarerna här i bloggen brukar i alla fall peppa mig en hel del, så sådana tar jag gärna emot även inför denna tenta. Som vanligt behöver jag sådana... Wish me good luck!
Jag kan ju börja med att själv önska mig lycka till. "Lycka till, Erica!" He he...
Ha det vackert!
På återseende..."
Nu är det redan torsdag och om ett tag skriver jag tentan (som börjar klockan 14.00). Just nu är jag väldigt nervös. Jag säger därför "Lycka till, Erica!" en gång till.
På återseende, som sagt...
Nyårsafton 2010-2011
Några onödiga bilder från senaste nyårsafton:
Bilder: © Erica Lundberg - 2010 (Bilder fotograferade av Erica Lundberg, Elin Lundberg och Philip Bladlund och redigerade av Erica Lundberg.)
Bilder: © Erica Lundberg - 2010 (Bilder fotograferade av Erica Lundberg, Elin Lundberg och Philip Bladlund och redigerade av Erica Lundberg.)
Vid granen...
"Vid julgranen"-fotografier (eller "'under' julgranen"-fotografier, som vi ibland kallar dem, fast vi ju egentligen ej befinner oss under granen på bilderna) har blivit lite av en klassiker i vår familj (likt ni bland annat kan se i detta och detta inlägg). (Jag lade förresten nyligen märke till att jag redan under julen år 2003 bar den röda kjolen som jag bär i detta inlägg, vilket ni kan se här.)
I detta inlägg ger jag er några "vid julgranen"-fotografier samt lite fler bilder. (Jag ber dock om ursäkt för att vissa av oss ser lite halvt döda och/eller griniga ut på vissa av bilderna... Ha ha!)
Julafton år 2010:
Juldagen år 2010:
En sak jag finner mysig med dessa två bilder på oss fem Lundbergs-kusiner är att det ser ut som att vi eller någon annan har "positionerat ihop oss" för att få till en bra bild. Men vi satt för tillfället helt enkelt på det viset (fast det fanns plats kvar i soffan). (Oscar och Anton verkade dock ej vara väldigt intresserade av kameran...)
Jag älskar klänningen Elin bar på juldagen. Den är mammas och ganska gammal. He he...
Väldigt suddig och mörk bild, men den får vara med ändå...
Det finns mycket att bjuda på i denna bild. Jag ser till exempel ut som en idiot. Jag var i alla fall helt nykter, utifall någon (likt jag) tycker att jag ser väldigt full ut.
Bilder: © Erica Lundberg - 2010 (Fotograferade av Kenneth Lundberg, Erica Lundberg och Anton Lundberg och redigerade av Erica Lundberg.)
I detta inlägg ger jag er några "vid julgranen"-fotografier samt lite fler bilder. (Jag ber dock om ursäkt för att vissa av oss ser lite halvt döda och/eller griniga ut på vissa av bilderna... Ha ha!)
Julafton år 2010:
Juldagen år 2010:
En sak jag finner mysig med dessa två bilder på oss fem Lundbergs-kusiner är att det ser ut som att vi eller någon annan har "positionerat ihop oss" för att få till en bra bild. Men vi satt för tillfället helt enkelt på det viset (fast det fanns plats kvar i soffan). (Oscar och Anton verkade dock ej vara väldigt intresserade av kameran...)
Jag älskar klänningen Elin bar på juldagen. Den är mammas och ganska gammal. He he...
Väldigt suddig och mörk bild, men den får vara med ändå...
Det finns mycket att bjuda på i denna bild. Jag ser till exempel ut som en idiot. Jag var i alla fall helt nykter, utifall någon (likt jag) tycker att jag ser väldigt full ut.
Bilder: © Erica Lundberg - 2010 (Fotograferade av Kenneth Lundberg, Erica Lundberg och Anton Lundberg och redigerade av Erica Lundberg.)
Vi promenerar vidare...
Jag visste ej vad jag skulle säga
eller om jag ens vågade andas längre.
Helst ville jag att tiden och världen skulle stanna upp,
ej för alltid,
men för en stund.
Jag ville ej välja.
Jag ville ej bestämma.
Jag ville ej ta något eller några
beslut.
Jag ville bara finnas.
Jag ville bara mysa.
Jag ville bara stanna och stå still.
Men vad ska vi leva för om vi ej kan leva för framtiden?
Tiden och världen och jag och mitt liv
var vi alla tvugna att promenera vidare,
för att möta
sorg
och lycka
och vackra händelser
och vackra ting.
Vi promenerade vidare.
Vi promenerar vidare...
Ibland känner jag att jag bara vill få tiden och världen att stanna upp. Ibland känns framtiden oerhört skrämmande. Men vid de tillfällena tänker jag på faktumet att jag inte har mycket att leva för om jag inte lever för framtiden. Visst vill och försöker jag att också leva i nuet. Men framtiden är ju ett blivande nu.
Jag försöker att hålla ett hårt grepp kring min nyfikenhet och mina förväntningar kring vad som ska ske imorgon.
Framför allt försöker jag att inte låta min blick flacka iväg helt från det positiva.
(Vad jag nyligen skrev fick mig förresten plötsligt att tänka på detta inlägg som jag skrev i september...)
eller om jag ens vågade andas längre.
Helst ville jag att tiden och världen skulle stanna upp,
ej för alltid,
men för en stund.
Jag ville ej välja.
Jag ville ej bestämma.
Jag ville ej ta något eller några
beslut.
Jag ville bara finnas.
Jag ville bara mysa.
Jag ville bara stanna och stå still.
Men vad ska vi leva för om vi ej kan leva för framtiden?
Tiden och världen och jag och mitt liv
var vi alla tvugna att promenera vidare,
för att möta
sorg
och lycka
och vackra händelser
och vackra ting.
Vi promenerade vidare.
Vi promenerar vidare...
Ibland känner jag att jag bara vill få tiden och världen att stanna upp. Ibland känns framtiden oerhört skrämmande. Men vid de tillfällena tänker jag på faktumet att jag inte har mycket att leva för om jag inte lever för framtiden. Visst vill och försöker jag att också leva i nuet. Men framtiden är ju ett blivande nu.
Jag försöker att hålla ett hårt grepp kring min nyfikenhet och mina förväntningar kring vad som ska ske imorgon.
Framför allt försöker jag att inte låta min blick flacka iväg helt från det positiva.
(Vad jag nyligen skrev fick mig förresten plötsligt att tänka på detta inlägg som jag skrev i september...)
Nightmares!
Jag har ju skrivit en del om drömmar och jag minns att jag också har skrivit att jag gillar lättnaden som uppkommer då man vaknar upp ur en mardröm. Natten till nyårsdagen drömde jag en mardröm som verkligen fick mig att, då jag vaknade, känna lättnad över att händelserna endast hade skett i en dröm. Natten till nyårsdagen drömde jag nämligen en av de värsta mardrömmar jag någonsin har drömt.
Jag minns ej drömmen väldigt klart. Men jag minns det viktigaste från drömmen. Jag drömde nämligen att jag sade väldigt sårande saker till människor jag tycker väldigt mycket om. Jag drömde att jag var väldigt elak och betedde mig väldigt oförlåteligt. Jag ångrade mig oerhört mycket i drömmen och kände djup ångest över att jag ej kunde göra saker ogjorda.
Lättnaden då jag vaknade och upptäckte att jag ej hade sagt och gjort de saker jag sade och gjorde i drömmen i verkligheten var som sagt väldigt stor.
Jag har tidigare drömt liknande drömmar, och drömmar om att jag sårar andra människor är nog de värsta mardrömmar jag någonsin har haft. Men det är i och för sig förståeligt, då känslan efter att ha sårat någon enligt mig är en av de jobbigaste känslorna man kan känna.
Jag minns ej drömmen väldigt klart. Men jag minns det viktigaste från drömmen. Jag drömde nämligen att jag sade väldigt sårande saker till människor jag tycker väldigt mycket om. Jag drömde att jag var väldigt elak och betedde mig väldigt oförlåteligt. Jag ångrade mig oerhört mycket i drömmen och kände djup ångest över att jag ej kunde göra saker ogjorda.
Lättnaden då jag vaknade och upptäckte att jag ej hade sagt och gjort de saker jag sade och gjorde i drömmen i verkligheten var som sagt väldigt stor.
Jag har tidigare drömt liknande drömmar, och drömmar om att jag sårar andra människor är nog de värsta mardrömmar jag någonsin har haft. Men det är i och för sig förståeligt, då känslan efter att ha sårat någon enligt mig är en av de jobbigaste känslorna man kan känna.
...
Jag är lite seg av mig, men jag har varit upptagen med att mysa med familjen, äta mat, äta godis, läsa Harry Potter-böcker, spela piano, vara allmänt seg, fira nyår, fira andra saker, plugga med mera...
Nu är jag i alla fall tillbaks i Linköping (vilket jag har varit i ett snart en vecka) efter en väldigt trevlig tid i Avesta och idag tänkte jag försöka att få ur mig några inlägg. De kommer antagligen till störst del att bestå i bilder från julen. Det blev nämligen för en väldigt trevlig omväxlings skull många bilder tagna, både på mig och av mig, under den tid jag befann mig i Dalarna.
Jag tänkte först och främst ge er några bilder från dagen före dopparedagen och hur det på ett ungefär brukar se ut hos mor och far i juletider. Jag längtar tillbaks till förra årets jul när jag ser dessa bilder:
(Det är jag som har stökat ner bordet med min (icke överraskande) mugg med kaffe, mina hörlurar och min mobiltelefon...)
(Det är lillasyster Elin ni ser speglas i fönstret. Hon klär granen.)
Hos oss är det tradition att granen kläs dagen före julafton. Under de senare åren har det dock blivit tradition att endast Elin klär den och att jag fotograferar när hon klär den. (Se även till exempel detta inlägg och detta inlägg.)
Jag vill förresten påpeka att jag tycker väldigt mycket bra om spetsskjortan Elin bär på bilderna ovan. Den är mammas och ganska gammal...
Jag kan för övrigt även skänka er några bilder från när hon klädde granen år 2009...
Under får ni förresten också en söt bild jag nyss hittade, tagen (av far) två dagar före julafton, strax före förra årets julgodisbaksstartpunkt. Jag är väldigt "ofixad", bär myskläder och ser väldigt uttråkad ut (fast jag absolut ej är uttråkad) och lillebror Oscar är söt som vanligt.
Nedan gör vi "Mozartkulor" på hemmagjord pistage-/mandelmassa.
Bilder: © Erica Lundberg - 2010
Nu är jag i alla fall tillbaks i Linköping (vilket jag har varit i ett snart en vecka) efter en väldigt trevlig tid i Avesta och idag tänkte jag försöka att få ur mig några inlägg. De kommer antagligen till störst del att bestå i bilder från julen. Det blev nämligen för en väldigt trevlig omväxlings skull många bilder tagna, både på mig och av mig, under den tid jag befann mig i Dalarna.
Jag tänkte först och främst ge er några bilder från dagen före dopparedagen och hur det på ett ungefär brukar se ut hos mor och far i juletider. Jag längtar tillbaks till förra årets jul när jag ser dessa bilder:
(Det är jag som har stökat ner bordet med min (icke överraskande) mugg med kaffe, mina hörlurar och min mobiltelefon...)
(Det är lillasyster Elin ni ser speglas i fönstret. Hon klär granen.)
Hos oss är det tradition att granen kläs dagen före julafton. Under de senare åren har det dock blivit tradition att endast Elin klär den och att jag fotograferar när hon klär den. (Se även till exempel detta inlägg och detta inlägg.)
Jag vill förresten påpeka att jag tycker väldigt mycket bra om spetsskjortan Elin bär på bilderna ovan. Den är mammas och ganska gammal...
Jag kan för övrigt även skänka er några bilder från när hon klädde granen år 2009...
Under får ni förresten också en söt bild jag nyss hittade, tagen (av far) två dagar före julafton, strax före förra årets julgodisbaksstartpunkt. Jag är väldigt "ofixad", bär myskläder och ser väldigt uttråkad ut (fast jag absolut ej är uttråkad) och lillebror Oscar är söt som vanligt.
Nedan gör vi "Mozartkulor" på hemmagjord pistage-/mandelmassa.
Bilder: © Erica Lundberg - 2010
Gott nytt år!
