"Lycka till!"
Tyvärr har denna blogg väldigt låg prioritet från min sida för tillfället. Jag ber om ursäkt till er som saknar mig. Men jag har väldigt mycket omkring mig och får dåligt samvete nästan varje gång jag sitter här och skriver. Inte heller har jag några bilder att ge er, då jag har införskaffat mig en ny dator och inte har tagit mig tid till att föra över några bilder till den.
Vid just detta tillfälle sker en liten pluggpaus hos mig. Om ett tag ska jag bege mig till universitetet för att närvara vid ett seminarium. Där ska ett antal grupper presentera respektive arbeten som vi har arbetat med under de senaste veckorna. Kursen vi har seminariet i heter Redovisningsteori och min grupps arbete handlar om miljö- och hållbarhetsredovisning.
Jag är lite nervös. Men nervositeten inför seminariet är ingenting jämfört med min nervositet inför fredag och lördag. Jag skriver nämligen tentamina både på fredag och lördag denna vecka.
Å ena sidan känner jag därför att jag längtar tills på lördag eftermiddag, då jag har skrivit de båda. Å andra sidan vill jag inte att det ska bli fredag och lördag, då jag känner att jag behöver mer tid till studerandet. Men men... Det visar sig hur det går... Jag känner mig dock tyvärr redan slut i huvudet, och som sagt väldigt nervös. Men jag får inte haka upp mig på det negativa, utan kämpa så gott jag kan. "Det går som det går", som jag ju brukar skriva... Jag ska försöka att göra mitt bästa.
Önska mig gärna lycka till! Som vanligt känner jag att det verkligen kan behövas...
(Jag önskar mig själv lycka till i detta inläggs rubrik... Ti hi!)
Ha det vackert!
Vid just detta tillfälle sker en liten pluggpaus hos mig. Om ett tag ska jag bege mig till universitetet för att närvara vid ett seminarium. Där ska ett antal grupper presentera respektive arbeten som vi har arbetat med under de senaste veckorna. Kursen vi har seminariet i heter Redovisningsteori och min grupps arbete handlar om miljö- och hållbarhetsredovisning.
Jag är lite nervös. Men nervositeten inför seminariet är ingenting jämfört med min nervositet inför fredag och lördag. Jag skriver nämligen tentamina både på fredag och lördag denna vecka.
Å ena sidan känner jag därför att jag längtar tills på lördag eftermiddag, då jag har skrivit de båda. Å andra sidan vill jag inte att det ska bli fredag och lördag, då jag känner att jag behöver mer tid till studerandet. Men men... Det visar sig hur det går... Jag känner mig dock tyvärr redan slut i huvudet, och som sagt väldigt nervös. Men jag får inte haka upp mig på det negativa, utan kämpa så gott jag kan. "Det går som det går", som jag ju brukar skriva... Jag ska försöka att göra mitt bästa.
Önska mig gärna lycka till! Som vanligt känner jag att det verkligen kan behövas...
(Jag önskar mig själv lycka till i detta inläggs rubrik... Ti hi!)
Ha det vackert!
Mer än en vecka i efterskott: Happy Valentine's Day!
OOPS!
Detta inlägg skrev jag den 14:e februari, strax innan jag gick och lade mig. Sedan började "saker och ting" att krångla för mig och jag hann ej publicera det. Efter det glömde jag bort det totalt. Men man brukar ju säga att sent är bättre än aldrig. Så nu publicerar jag inlägget som jag skulle ha publicerat för över en vecka sedan.
Eftersom jag ändå sitter här framför datorn och segar så kan jag lika gärna passa på att påpeka att jag hoppas att ni har haft en trevlig Alla Hjärtans Dag.
Fotografi: © Erica Lundberg - 2008
Själv så märkte jag ej av särskilt mycket speciellt med dagen, men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite mysigt med Alla Hjärtans Dag.
Jag påmindes förresten om att det var Alla Hjärtans Dag redan då jag vaknade, men tyvärr inte av att någon nära och kär till mig ville önska mig en glad Alla Hjärtans Dag. Nej, utan jag vaknade nämligen, likt jag oftast gör, till väckarklockan på min mobiltelefon, och fick se att punkterna i menyn som i vanliga fall är diamantformade idag var hjärtformade, Valentine's Day till ära. Det fann jag lite gulligt, likt jag ofta brukar kunna tycka att det är gulligt att uppmärksamma små onödiga tekniska finesser.
För att byta ämne så kan jag också ge er denna text som jag skrev för cirka en vecka sedan, glömde bort att jag hade skrivit och fann igen idag:
"Jag försöker att se tillbaks på gårdagens misstag för att få styrka och för att ta lärdom inför idag och imorgon. Samtidigt försöker jag att ej haka upp mig och älta gårdagens misstag för mycket, utan att försöka att göra rätt idag och imorgon istället.
Gjort är gjort. Igår var igår. Idag är idag. Imorgon är imorgon.
Jag försöker att se tillbaks på gårdagens lyckliga ögonblick och nyttiga prestationer för att få styrka och för att ta lärdom inför idag och imorgon. Samtidigt försöker jag att ej drömma mig bort i gårdagens lyckliga moment för mycket, utan att försöka att också göra idag och imorgon lyckliga.
Gjort är gjort. Igår var igår. Idag är idag. Imorgon är imorgon."
Hm...
Nu måste jag gå och lägga mig. God natt!
Puss och kram!
Det var det. Nu har jag publicerat en "gammal" text som jag nyligen har "funnit", innehållande en ännu äldre text, som jag vid skrivtillfället av den "gamla" texten nyligen hade "funnit". Så det kan gå...
Detta inlägg skrev jag den 14:e februari, strax innan jag gick och lade mig. Sedan började "saker och ting" att krångla för mig och jag hann ej publicera det. Efter det glömde jag bort det totalt. Men man brukar ju säga att sent är bättre än aldrig. Så nu publicerar jag inlägget som jag skulle ha publicerat för över en vecka sedan.
Eftersom jag ändå sitter här framför datorn och segar så kan jag lika gärna passa på att påpeka att jag hoppas att ni har haft en trevlig Alla Hjärtans Dag.
Fotografi: © Erica Lundberg - 2008
Själv så märkte jag ej av särskilt mycket speciellt med dagen, men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite mysigt med Alla Hjärtans Dag.
Jag påmindes förresten om att det var Alla Hjärtans Dag redan då jag vaknade, men tyvärr inte av att någon nära och kär till mig ville önska mig en glad Alla Hjärtans Dag. Nej, utan jag vaknade nämligen, likt jag oftast gör, till väckarklockan på min mobiltelefon, och fick se att punkterna i menyn som i vanliga fall är diamantformade idag var hjärtformade, Valentine's Day till ära. Det fann jag lite gulligt, likt jag ofta brukar kunna tycka att det är gulligt att uppmärksamma små onödiga tekniska finesser.
För att byta ämne så kan jag också ge er denna text som jag skrev för cirka en vecka sedan, glömde bort att jag hade skrivit och fann igen idag:
"Jag försöker att se tillbaks på gårdagens misstag för att få styrka och för att ta lärdom inför idag och imorgon. Samtidigt försöker jag att ej haka upp mig och älta gårdagens misstag för mycket, utan att försöka att göra rätt idag och imorgon istället.
Gjort är gjort. Igår var igår. Idag är idag. Imorgon är imorgon.
Jag försöker att se tillbaks på gårdagens lyckliga ögonblick och nyttiga prestationer för att få styrka och för att ta lärdom inför idag och imorgon. Samtidigt försöker jag att ej drömma mig bort i gårdagens lyckliga moment för mycket, utan att försöka att också göra idag och imorgon lyckliga.
Gjort är gjort. Igår var igår. Idag är idag. Imorgon är imorgon."
Hm...
Nu måste jag gå och lägga mig. God natt!
Puss och kram!
Det var det. Nu har jag publicerat en "gammal" text som jag nyligen har "funnit", innehållande en ännu äldre text, som jag vid skrivtillfället av den "gamla" texten nyligen hade "funnit". Så det kan gå...
...
Jag vill bara berätta att jag faktiskt har massor av opublicerade och ofärdiga utkast här i bloggen... Så jag har inte direkt någon brist på saker att blogga om... Jag kommer nämligen ofta med idéer till saker att skriva om, men brukar vara dålig på att orka skriva färdigt mina inlägg, och jag vill helst ej ge ifrån mig inlägg som jag ej finner färdiga.
Nu vet ni det.
Så det ligger en del inlägg och väntar på att få synas. Det visar sig i framtiden vilka av dessa inlägg som en dag kommer att få synas och när dessa inlägg kommer att få synas.
Nu vet ni det.
Så det ligger en del inlägg och väntar på att få synas. Det visar sig i framtiden vilka av dessa inlägg som en dag kommer att få synas och när dessa inlägg kommer att få synas.
Kort om drömmar och tidsperspektiv.
Jag brukar vara åtminstone ganska duktig på att minnas hur länge sedan saker och ting runt omkring och i mitt liv skedde. Ibland är det dock svårare och ibland är det lättare att få en uppfattning kring hur länge sedan det var en viss sak inträffade.
När det gäller drömmar kan jag dock ha ett väldigt dåligt tidsperspektiv. Det gäller både tidsperspektivet när jag drömmer (vilket jag i och för sig ej finner ett dugg märkligt eftersom ju mycket kan vara väldigt märkligt och väldigt abstrakt när man drömmer) och tidsperspektivet när det gäller hur längesedan det var jag hade en specifik dröm. Ibland kan jag tänka på en dröm och inte minnas om jag drömde den inom den senaste veckan eller om det var över ett år sedan jag hade drömmen. Det kan kännas lite läskigt, fast samtidigt också ganska fascinerande. Det är dock ej någonting jag brukar haka upp mig på. Jag tror att det kan ha att göra med faktumet att man ju i huvud taget när man väl minns sina drömmar ibland kan minnas dem på ett vis som bland annat kan kännas oklart, abstrakt och spretigt, likt själva drömmarna i sig kan göra...
När det gäller drömmar kan jag dock ha ett väldigt dåligt tidsperspektiv. Det gäller både tidsperspektivet när jag drömmer (vilket jag i och för sig ej finner ett dugg märkligt eftersom ju mycket kan vara väldigt märkligt och väldigt abstrakt när man drömmer) och tidsperspektivet när det gäller hur längesedan det var jag hade en specifik dröm. Ibland kan jag tänka på en dröm och inte minnas om jag drömde den inom den senaste veckan eller om det var över ett år sedan jag hade drömmen. Det kan kännas lite läskigt, fast samtidigt också ganska fascinerande. Det är dock ej någonting jag brukar haka upp mig på. Jag tror att det kan ha att göra med faktumet att man ju i huvud taget när man väl minns sina drömmar ibland kan minnas dem på ett vis som bland annat kan kännas oklart, abstrakt och spretigt, likt själva drömmarna i sig kan göra...
Hm...
Jag finner det trevligt med bilder där jag lyckas se glad ut, likt denna:
© Erica Lundberg - 2010
Jag brukar nämligen inte vara jätteduktig på att se naturligt glad ut på fotografier, även om jag är superlycklig när bilderna tas.
© Erica Lundberg - 2010
Jag brukar nämligen inte vara jätteduktig på att se naturligt glad ut på fotografier, även om jag är superlycklig när bilderna tas.
Cameo
Jag har länge varit ett stort fan av kamésmycken. För min del har kamésmycken länge kännts väldigt Erica. Idag äger jag ett flertal kamésmycken i form av både halsband och örhängen och jag skulle absolut kunna tänka mig att införskaffa mig ännu fler kamésmycken.
Jag måste dock erkänna att jag finner det lite tråkigt att det den senaste tiden har varit ganska "inne" med kamésmycken. Det är ju min grej! Jag vill inte att massor av andra människor ska gå omkring med liknande smycken. Ha ha! Nej, jag skojar, men ni förstår kanske vad jag menar... Fördelen med att kamésmyckena har blivit mer "inne" är ju att de på så vis har blivit mer lättillgängliga.
Eftersom lillasyster Elin önskade sig ett kaméhalsband i julklapp så fick hon ett sådant av mig. Jag fann nämligen en sorts inte väldigt vackert halsband, som dock innefattade ett väldigt vackert kaméhänge, i en H&M-butik. Hänget var så pass vackert att jag ej kunde låta bli att ge ett sådant till Elin. Hänget kändes samtidigt så pass mycket Erica att jag ej kunde låta bli att också införskaffa ett sådant till mig själv. Jag köpte därmed två exemplar av H&M-halsbanden och fixade och trixade lite med dem för att få ihop två likadana halsband till mig och Elin.
Jag utfärdar en VARNING för bilder med dålig kvalitet!
Elin:
Erica:
My beautiful cameo necklace:
En rolig sak angående halsbanden och de tillfällen jag och Elin har spenderat tillsammans är att jag tror att någon av oss har burit halsbandet nästan varje gång vi har umgåtts sedan vi båda har fått våra halsband i besittning men att det ej någon gång ännu har hänt att vi båda har burit dem samtidigt...
© Erica Lundberg - 2010
Jag måste dock erkänna att jag finner det lite tråkigt att det den senaste tiden har varit ganska "inne" med kamésmycken. Det är ju min grej! Jag vill inte att massor av andra människor ska gå omkring med liknande smycken. Ha ha! Nej, jag skojar, men ni förstår kanske vad jag menar... Fördelen med att kamésmyckena har blivit mer "inne" är ju att de på så vis har blivit mer lättillgängliga.
Eftersom lillasyster Elin önskade sig ett kaméhalsband i julklapp så fick hon ett sådant av mig. Jag fann nämligen en sorts inte väldigt vackert halsband, som dock innefattade ett väldigt vackert kaméhänge, i en H&M-butik. Hänget var så pass vackert att jag ej kunde låta bli att ge ett sådant till Elin. Hänget kändes samtidigt så pass mycket Erica att jag ej kunde låta bli att också införskaffa ett sådant till mig själv. Jag köpte därmed två exemplar av H&M-halsbanden och fixade och trixade lite med dem för att få ihop två likadana halsband till mig och Elin.
Jag utfärdar en VARNING för bilder med dålig kvalitet!
Elin:
Erica:
My beautiful cameo necklace:
En rolig sak angående halsbanden och de tillfällen jag och Elin har spenderat tillsammans är att jag tror att någon av oss har burit halsbandet nästan varje gång vi har umgåtts sedan vi båda har fått våra halsband i besittning men att det ej någon gång ännu har hänt att vi båda har burit dem samtidigt...
© Erica Lundberg - 2010
Ofta hinner man inte med att leva på grund av att man är för upptagen med att leva...
Lite vardagssvammel från mig:
Ofta hinner man inte med att leva på grund av att man är för upptagen med att leva... ("Ofta" kanske är en underdrift...) Det är då jag försöker att uppskatta alla mina "måsten" istället för att låta mig plågas av dem. Men ofta önskar jag att jag kunde stoppa tidens gång. Ibland vill jag dock kasta mig framåt och springa så snabbt jag kan samtidigt som jag vill stanna upp totalt.
Den senaste tiden har jag känt att jag har lagt bloggen åt sidan, och det av flera anledningar. Huvudanledningen till att jag skapade bloggen var att jag behövde någonstans att skriva av mig och kände att en blogg var precis rätt ställe. (Genom bloggen kan fler människor än jag själv få ta del av vad jag har att säga, men endast på grund av sina egna val. Ingen tvingas till att lyssna till mina ord.) Men mitt behov av att skriva av mig fluktuerar en hel del och under den senaste tiden har det legat långt ner på min behovsskala.
Samtidigt har jag haft (och har fortfarande) väldigt mycket att göra i skolan.
I måndags denna vecka skrev jag förresten ännu en tenta. Om det vill jag nog inte säga någonting annat än "Hm...". Eller jo, jag kan ju också säga att det i alla fall gick som det gick... Saker och ting och händelser och dylikt brukar ju gå som de går...
Samtidigt försöker jag att ha ett liv, likt vi brukar uttrycka oss...
(Någonting man förresten kan finna lite smålustigt är att jag trots att det ganska många gånger har hänt att det har gått ganska lång tid mellan mina blogginlägg ändå har publicerat minst ett inlägg under varje månad sedan mitt igångdragande av bloggen i november 2008.)
Aja... Det var väl ungefär vad jag kände för att svamla om för tillfället...
Ha det strålande fint!
Ofta hinner man inte med att leva på grund av att man är för upptagen med att leva... ("Ofta" kanske är en underdrift...) Det är då jag försöker att uppskatta alla mina "måsten" istället för att låta mig plågas av dem. Men ofta önskar jag att jag kunde stoppa tidens gång. Ibland vill jag dock kasta mig framåt och springa så snabbt jag kan samtidigt som jag vill stanna upp totalt.
Den senaste tiden har jag känt att jag har lagt bloggen åt sidan, och det av flera anledningar. Huvudanledningen till att jag skapade bloggen var att jag behövde någonstans att skriva av mig och kände att en blogg var precis rätt ställe. (Genom bloggen kan fler människor än jag själv få ta del av vad jag har att säga, men endast på grund av sina egna val. Ingen tvingas till att lyssna till mina ord.) Men mitt behov av att skriva av mig fluktuerar en hel del och under den senaste tiden har det legat långt ner på min behovsskala.
Samtidigt har jag haft (och har fortfarande) väldigt mycket att göra i skolan.
I måndags denna vecka skrev jag förresten ännu en tenta. Om det vill jag nog inte säga någonting annat än "Hm...". Eller jo, jag kan ju också säga att det i alla fall gick som det gick... Saker och ting och händelser och dylikt brukar ju gå som de går...
Samtidigt försöker jag att ha ett liv, likt vi brukar uttrycka oss...
(Någonting man förresten kan finna lite smålustigt är att jag trots att det ganska många gånger har hänt att det har gått ganska lång tid mellan mina blogginlägg ändå har publicerat minst ett inlägg under varje månad sedan mitt igångdragande av bloggen i november 2008.)
Aja... Det var väl ungefär vad jag kände för att svamla om för tillfället...
Ha det strålande fint!