Jag gillar inte kaffe. Eller hur var det nu igen?
Jag gillar inte kaffe... Eller hur var det nu igen?
Ni kan ju i alla fall få gissa vem som idag hade med sig en mugg med kaffe när hon badade i familjens swimmingpool...
Ni kan ju i alla fall få gissa vem som idag hade med sig en mugg med kaffe när hon badade i familjens swimmingpool...
Det är i alla fall inte varmt någonstans här i Sverige...
Det är i alla fall inte varmt någonstans här i Sverige...
Tack!
- En regndroppe som faller på min arm och kyler ner den när jag känner mig alldels för varm.
- En solstråle som lyser upp min hand när jag känner att kylan har övertagit mig.
- Ett leende och en rullande blick som visar att någon står vid min sida när någon annan försöker att trycka ner mig.
- En kram som håller mig uppe när jag känner att jag egentligen knappt orkar lyfta ett finger.
- Ett medhållande skratt som påminner mig om att delad glädje är extra stark.
- En svag vind som blåser i löven och får färger att spela och skänka mina ögon någonting vackert att se på.
- Sinnen som hjälper mig att upptäcka det jag vill och inte vill upptäcka.
- Tankar som gör mig till den som jag är.
- Dagar som får tiden att gå och som får mitt liv att bli till någonting mer än bara någonting.
- Tiden som hjälper mig att fundera, som stressar mig och som helt enket finns där för oss alla.
- ...
Det finns otroligt många vackra och värdefulla saker och varelser i världen. Tyvärr visar jag dem för lite uppskattning, men jag lovar att det finns mycket som betyder någonting för mig.
- En solstråle som lyser upp min hand när jag känner att kylan har övertagit mig.
- Ett leende och en rullande blick som visar att någon står vid min sida när någon annan försöker att trycka ner mig.
- En kram som håller mig uppe när jag känner att jag egentligen knappt orkar lyfta ett finger.
- Ett medhållande skratt som påminner mig om att delad glädje är extra stark.
- En svag vind som blåser i löven och får färger att spela och skänka mina ögon någonting vackert att se på.
- Sinnen som hjälper mig att upptäcka det jag vill och inte vill upptäcka.
- Tankar som gör mig till den som jag är.
- Dagar som får tiden att gå och som får mitt liv att bli till någonting mer än bara någonting.
- Tiden som hjälper mig att fundera, som stressar mig och som helt enket finns där för oss alla.
- ...
Det finns otroligt många vackra och värdefulla saker och varelser i världen. Tyvärr visar jag dem för lite uppskattning, men jag lovar att det finns mycket som betyder någonting för mig.
Ewrajka...
Min dator mår inte särskilt bra av att vara påslagen i denna värme. Därför måste jag eventuellt tyvärr fortsätta att vara ganska tyst ett tag till... Själv både lider och njuter jag av värmen. Att hösten är min absoluta favoritårstid gör inte att jag inte gillar sommaren. Jag tycker att sommaren har sina fördelar och sina nackdelar, likt mycket (antagligen det mesta) i livet och i världen.
Jag hoppas att Du som läser detta har det bra i sommarvärmen.
Jag minns ärligt talat inte om jag redan har publicerat bilden under (vilken är en bild på lillebror, tagen år 2005) i bloggen eller inte. Men jag tror inte att jag har gjort det och om jag har det så tror jag inte att världen går under av att jag publicerar den igen.
© Erica Lundberg
Jag hoppas att Du som läser detta har det bra i sommarvärmen.
Jag minns ärligt talat inte om jag redan har publicerat bilden under (vilken är en bild på lillebror, tagen år 2005) i bloggen eller inte. Men jag tror inte att jag har gjort det och om jag har det så tror jag inte att världen går under av att jag publicerar den igen.
© Erica Lundberg
Ibland känns livet som musik...
Jag blundar och försvinner till en imaginär värld. Jag viskar tysta ord till mig själv inuti mitt eget huvud och inuti min egen kropp. Jag påminner mig själv om att hopp är ett starkt ord som jag bör hålla kvar vid. Jag tänker på alla vackra känslor och förvandlar dem till fysiska objekt som jag glatt eller ledsamt eller argt kan springa omkring på.
Jag lyssnar och ibland känns musiken som liv. Jag lever och ibland känns livet som musik.
© Erica Lundberg
Jag lyssnar och ibland känns musiken som liv. Jag lever och ibland känns livet som musik.
© Erica Lundberg
So much to say...
Hm... Nu när jag har varit så dålig på att blogga under den senaste tiden har jag så mycket att säga att jag inte har någon aning om var jag ska börja. Fast när jag tänker efter så har jag oftast det, vilket jag tror att jag redan har påpekat här i bloggen...
Människor och brister.
Jag vet inte om jag redan har skrivit detta, men jag vill bara säga att jag inte kan låta bli att bli irriterad när människor på ett nedlådande sätt kommenterar andra människors bristande handlingar, när de själva ofta brukar handla på precis samma bristande vis. Om de, när man sedan konfroterar dubbelmoralen i att de säger åt andra människor att sluta handla på samma bristande vis som de själva brukar agera på, totalförnekar att de själva ofta beter sig på liknande sätt, kan jag inte låta bli att bli ännu mer irriterad.
Som sagt, jag vill bara säga det. Jag erkänner gärna mina brister och jag har antagligen också brister som jag själv inte ens vet om, men de erkänner jag också gärna, så fort jag får reda på dem. Varför har vissa människor så svårt för att erkänna sina brister?
Eftersom jag skriver om att erkänna sina brister så borde jag kanske också erkänna en av mina brister i detta inlägg. En av mina brister är att jag inte tycker om att bli missuppfattad och därför gärna vill diskutera vidare när andra människor vill lämna ett ämne. Ofta blir jag då också tvungen att lämna ämnet, och lämnas istället med en klump av oro i magen.
Förresten kom jag på att jag ju tog upp en av mina andra brister redan i mitt förra inlägg...
Som sagt, jag vill bara säga det. Jag erkänner gärna mina brister och jag har antagligen också brister som jag själv inte ens vet om, men de erkänner jag också gärna, så fort jag får reda på dem. Varför har vissa människor så svårt för att erkänna sina brister?
Eftersom jag skriver om att erkänna sina brister så borde jag kanske också erkänna en av mina brister i detta inlägg. En av mina brister är att jag inte tycker om att bli missuppfattad och därför gärna vill diskutera vidare när andra människor vill lämna ett ämne. Ofta blir jag då också tvungen att lämna ämnet, och lämnas istället med en klump av oro i magen.
Förresten kom jag på att jag ju tog upp en av mina andra brister redan i mitt förra inlägg...
Jag ville sova, men en mygga surrade runt omkring mitt öra...
Jag ville sova, men en mygga surrade runt omkring mitt öra... Jag bestämde mig för att ignorera myggan och somna ändå.
Varför är det lättare för många att störas av småsaker än att njuta av småsaker?
Jag antar att jag måste inkludera mig själv i ordet "många".
Varför är det lättare för många att störas av småsaker än att njuta av småsaker?
Jag antar att jag måste inkludera mig själv i ordet "många".
Kan du någonsin vara säker på att du kommer att få uppleva morgondagen?
Ja, jag vet att jag är tråkig...
Jag har varit väldigt oaktiv med mitt bloggande under den senaste tiden och det är jag mycket medveten om. Men jag kan absolut inte tvinga fram inlägg, utan jag kan endast blogga när jag har lust till att göra det.
Under hela maj månad och i början av juni hade jag ganska mycket att göra på universitetet (men jag menar absolut inte att gnälla över det och jag är mycket medveten om att jag antagligen kommer att få ännu mer att göra i framtiden). Sedan blev jag erbjuden att jobba ett litet tag, vilket kändes väldigt trevligt, men vilket har gjort att jag har fortsatt att vara borta under vardagarna. Jag har jobbat för ett företag som heter GrassCom AB, som erbjuder undersökningar för andra företag. Jag har suttit och genomfört telefonundersökningar med ett antal personer och trivts väldigt bra. Jag har i och för sig jobbat hos GrassCom AB några gånger tidigare (i och för sig då också endast någon eller några dagar i taget) och jag har alltid funnit det väldigt givande och roligt.
Att jag bor hemma hos mamma och pappa för tillfället spelar också en stor roll när det gäller mitt bloggande. Av någon anledning känner jag mig aldrig lika inspirerad och motiverad till att blogga när jag är här som när jag är i Linköping.
Vad som händer med mitt bloggande under de närmaste dagarna har jag ingen aning om. Jag kanske bloggar massor. Jag kanske inte bloggar någonting alls.
Jag hoppas i alla fall att alla som läser detta mår bra och hade en lika fin och härlig midsommarafton som jag hade.
Sedan känner jag att jag måste skriva någonting om hur synd det är att en gammal lekis-, lågstadie- och mellanstadieklasskompis till mig har omkommit på grund av en mycket olycklig och onödig händelse. Vi var inte särskilt nära varandra. Vi har inte haft mycket kontakt i huvud taget med varandra under de senaste åren. Men vi umgicks en hel del under en period när vi var yngre och varje gång jag talade med dig var du alltid väldigt glad och trevlig. Mina tankar går till dig och dina närmsta.
Vila i frid, vackra du!
Jag citerar några rader från min saknade gamla granntjej Emelie: "Livet är ibland väldigt kort, och det kan gå väldigt fort ibland. Ta vara om varandra och var rädd om varandra! Livet är ibland orättvist."
Kan någon någonsin vara säker på att komma att få uppleva morgondagen?
Jag har varit väldigt oaktiv med mitt bloggande under den senaste tiden och det är jag mycket medveten om. Men jag kan absolut inte tvinga fram inlägg, utan jag kan endast blogga när jag har lust till att göra det.
Under hela maj månad och i början av juni hade jag ganska mycket att göra på universitetet (men jag menar absolut inte att gnälla över det och jag är mycket medveten om att jag antagligen kommer att få ännu mer att göra i framtiden). Sedan blev jag erbjuden att jobba ett litet tag, vilket kändes väldigt trevligt, men vilket har gjort att jag har fortsatt att vara borta under vardagarna. Jag har jobbat för ett företag som heter GrassCom AB, som erbjuder undersökningar för andra företag. Jag har suttit och genomfört telefonundersökningar med ett antal personer och trivts väldigt bra. Jag har i och för sig jobbat hos GrassCom AB några gånger tidigare (i och för sig då också endast någon eller några dagar i taget) och jag har alltid funnit det väldigt givande och roligt.
Att jag bor hemma hos mamma och pappa för tillfället spelar också en stor roll när det gäller mitt bloggande. Av någon anledning känner jag mig aldrig lika inspirerad och motiverad till att blogga när jag är här som när jag är i Linköping.
Vad som händer med mitt bloggande under de närmaste dagarna har jag ingen aning om. Jag kanske bloggar massor. Jag kanske inte bloggar någonting alls.
Jag hoppas i alla fall att alla som läser detta mår bra och hade en lika fin och härlig midsommarafton som jag hade.
Sedan känner jag att jag måste skriva någonting om hur synd det är att en gammal lekis-, lågstadie- och mellanstadieklasskompis till mig har omkommit på grund av en mycket olycklig och onödig händelse. Vi var inte särskilt nära varandra. Vi har inte haft mycket kontakt i huvud taget med varandra under de senaste åren. Men vi umgicks en hel del under en period när vi var yngre och varje gång jag talade med dig var du alltid väldigt glad och trevlig. Mina tankar går till dig och dina närmsta.
Vila i frid, vackra du!
Jag citerar några rader från min saknade gamla granntjej Emelie: "Livet är ibland väldigt kort, och det kan gå väldigt fort ibland. Ta vara om varandra och var rädd om varandra! Livet är ibland orättvist."
Kan någon någonsin vara säker på att komma att få uppleva morgondagen?