Vote for my "REMEMBER TO WONDER"!
Jag brukar egentligen inte delta i den här sorten av tävlingar, men Heyli, som gör vackra budskapssmycken, håller just nu i en tävling där man kan vinna ett budskapsarmband. Den som får flest röster vinner och jag är med och tävlar och skulle vilja ha ett armband med texten "REMEMBER TO WONDER" (då det är en uppmaning som känns ganska typisk mig) och blir väldigt glad och tacksam om ni röstar på mig här (och jag fick nummer 7, det vill säga min favoritsiffra).
Det är väldigt snällt av er om ni röstar på mig. Ha det vackert!
Jag vann tyvärr inte tävlingen, men alla kan ju inte vinna... Hi hi... Jag vill i alla fall tacka alla er som röstade på mig.
Det är väldigt snällt av er om ni röstar på mig. Ha det vackert!
Jag vann tyvärr inte tävlingen, men alla kan ju inte vinna... Hi hi... Jag vill i alla fall tacka alla er som röstade på mig.
Hur vet du att du vet?
På gårdagens föreläsning togs frågan "Hur vet du att du vet?" upp. Jag måste säga att jag tycker att det är en väldigt bra fråga.
Har jag nämnt att jag är intresserad av drömmar?
Har jag nämnt att jag är intresserad av drömmar?
Ja, jag är lite flummig just nu.
Jag kom igår imorse att tänka på någonting som jag många gånger har drömt om. Det är nämligen så att jag då och då drömmer att jag ska iväg någonstans, oftast tillsammans med en grupp andra människor, men är otroligt velig och därför blir väldigt uppstressad. Det kan till exempel hända att jag inte får på mig en sko, utan håller på och velar med den där skon i flera minuter.
Det händer liksom inte särskilt ofta att jag hamnar i den sortens situationer i verkligheten. Det tror jag i alla fall inte. Men i drömmarnas värld så tror jag att den sortens situationer har uppkommit då och då, ibland oftare och ibland mer sällan, under hela mitt liv.
Natten till igår så drömde jag en sådan dröm. Jag drömde att det var sommar och att jag var hemma hos mamma och pappa. Min lillasyster skulle hålla i en fest och jag skulle vara med och festa. Jag hittade dock ingenting att ta på mig, fast jag hade massor av kläder med mig. Människor började ramla in och jag visste fortfarande inte vad jag skulle ta på mig. Jag blev väldigt stressad och jag rev fram plagg efter plagg, men jag verkade inte vilja bära något av dem. Till slut vaknade jag, innan jag hade hunnit finna någonting att ta på mig... Jag kände mig dock fortfarande ganska stressad en liten stund efter att jag hade vaknat.
Ja, jag är lite flummig just nu.
Jag kom igår imorse att tänka på någonting som jag många gånger har drömt om. Det är nämligen så att jag då och då drömmer att jag ska iväg någonstans, oftast tillsammans med en grupp andra människor, men är otroligt velig och därför blir väldigt uppstressad. Det kan till exempel hända att jag inte får på mig en sko, utan håller på och velar med den där skon i flera minuter.
Det händer liksom inte särskilt ofta att jag hamnar i den sortens situationer i verkligheten. Det tror jag i alla fall inte. Men i drömmarnas värld så tror jag att den sortens situationer har uppkommit då och då, ibland oftare och ibland mer sällan, under hela mitt liv.
Natten till igår så drömde jag en sådan dröm. Jag drömde att det var sommar och att jag var hemma hos mamma och pappa. Min lillasyster skulle hålla i en fest och jag skulle vara med och festa. Jag hittade dock ingenting att ta på mig, fast jag hade massor av kläder med mig. Människor började ramla in och jag visste fortfarande inte vad jag skulle ta på mig. Jag blev väldigt stressad och jag rev fram plagg efter plagg, men jag verkade inte vilja bära något av dem. Till slut vaknade jag, innan jag hade hunnit finna någonting att ta på mig... Jag kände mig dock fortfarande ganska stressad en liten stund efter att jag hade vaknat.
"Leih mir deine Flügel!"
Sometimes it's really nice to just lie down, relax, close your eyes and let a song touch you.
Låna mig dina vingar!
Tokio Hotel - Hilf mir fliegen:
Låna mig dina vingar!
Tokio Hotel - Hilf mir fliegen:
AB Rakadabra?
När man studerar ekonomi (och antagligen när man studerar många andra saker också) så stöter man i olika uppgifter och exempel på många lustiga påhittade namnexempel på exempelvis personer, företag och städer. Jag finner faktiskt det väldigt gulligt. Jag brukar vara väldigt dålig på att minnas sådana exempel men under tentan idag så stötte jag i alla fall på företagen AB Rakadabra, AB BORRE och AB SOLUT. Jag tyckte att det var gulligt.
Om drömmar igen...
Den senaste tiden har mina drömmar varit extra konstiga och förvirrade. Det har säkert att göra med att jag själv har varit extra konstig och förvirrad den senaste tiden... Att mina drömmar var extra konstiga och förvirrade inatt är dock väldigt förståeligt, då jag var väldigt nervös inför dagens tenta.
Först måste jag påpeka att jag tycker att det är roligt när man kan vara kreativ i sina drömmar. Det var jag inatt. Jag "drömde fram" en design på en vodkaflaska, som jag själv så här i efterhand finner väldigt snygg och stilren och antagligen inte skulle ha kommit på i verkligheten. Jag kanske kan rita upp den någon gång och visa hur den ser ut, men det har jag varken tid eller ork till för tillfället.
Det mer intressanta med nattens drömmar var att jag drömde väldigt mycket om att jag, absolut inte med flit, krossade glas och krossade glas och var väldigt rädd för att råka krossa ännu mer glas. Jag tror ju inte särskilt mycket på det här med drömtydning. Fast det beror på vad man menar med drömtydning. En viss sorts drömtydning tror jag på. Jag tror till exempel att denna natts drömmar om hur jag krossade glas och var väldigt rädd för att råka krossa mer glas säger någonting om hur jag kände mig inatt.
Först måste jag påpeka att jag tycker att det är roligt när man kan vara kreativ i sina drömmar. Det var jag inatt. Jag "drömde fram" en design på en vodkaflaska, som jag själv så här i efterhand finner väldigt snygg och stilren och antagligen inte skulle ha kommit på i verkligheten. Jag kanske kan rita upp den någon gång och visa hur den ser ut, men det har jag varken tid eller ork till för tillfället.
Det mer intressanta med nattens drömmar var att jag drömde väldigt mycket om att jag, absolut inte med flit, krossade glas och krossade glas och var väldigt rädd för att råka krossa ännu mer glas. Jag tror ju inte särskilt mycket på det här med drömtydning. Fast det beror på vad man menar med drömtydning. En viss sorts drömtydning tror jag på. Jag tror till exempel att denna natts drömmar om hur jag krossade glas och var väldigt rädd för att råka krossa mer glas säger någonting om hur jag kände mig inatt.
Paus (och önska mig lycka till!)
Press paus! En paus är vad jag har just nu, det vill säga en paus i mitt pluggande. De senaste dagarna har jag knappt varken bloggat eller svarat på några kommentarer, då jag har försökt att ha min näsa nedtryckt i massor av studier under dessa dagar. Som jag skrev tidigare denna vecka så skriver jag en, enligt mig och enligt många andra väldigt svår, tenta på onsdag (i kursen Finansiell Styrning, som är på 7 HP). Men mitt pluggande blir alldeles för ineffektivt om jag aldrig tar några pauser.
Jag bestämde mig för att jag skulle slänga ur mig några inlägg i min blogg under denna paus. Det har jag nu gjort. Detta inlägg blir antagligen det sista. Sedan ska jag svara på ett antal kommentarer. Efter det ska jag äta och sedan ska jag fortsätta med mitt pluggande. Anteckna detta nu, Intresseklubben!
Man vet aldrig vad som händer, men jag känner mig ganska säker på att jag inte kommer att blogga någonting innan jag har skrivit tentan. Jag kommer antagligen också att vara dålig på att svara på kommentarer.
Men önska mig lycka till nu (så kan ni få en virtuell puss på kinden av mig)! I really need it (as usual).
Jag bestämde mig för att jag skulle slänga ur mig några inlägg i min blogg under denna paus. Det har jag nu gjort. Detta inlägg blir antagligen det sista. Sedan ska jag svara på ett antal kommentarer. Efter det ska jag äta och sedan ska jag fortsätta med mitt pluggande. Anteckna detta nu, Intresseklubben!
Man vet aldrig vad som händer, men jag känner mig ganska säker på att jag inte kommer att blogga någonting innan jag har skrivit tentan. Jag kommer antagligen också att vara dålig på att svara på kommentarer.
Men önska mig lycka till nu (så kan ni få en virtuell puss på kinden av mig)! I really need it (as usual).
Erika
Är det bara jag som i princip aldrig lägger märke till namnsdagar? Jag vet knappt själv när jag har namnsdag och jag lägger aldrig märke till det förrän någon påminner mig. Tydligen har jag namnsdag idag i alla fall. Jag har fått flera gratulationer och det är ju väldigt fint, även om jag själv finner det här med namnsdagar totalt meningslöst.
När jag var yngre så brukade jag dock till och med kunna få små presenter när jag hade namnsdag och det är ju gulligt...
I almanackan står det dock Erika, det vill säga med bokstaven "k". Jag är dock väldigt glad över att mina föräldrar valde att låta stava mitt namn med bokstaven "c", då jag tycker att det ser vackrare ut. Det känns dessutom mycket mer internationellt att stava namnet "Erica" och jag tycker väldigt mycket om saker som är internationella.
Men så där, nu har jag gett er ännu ett ganska meningslöst inlägg. Det var ju inte mitt första meningslösa inlägg och jag tror knappast att det blir det sista. Det är roligt att skriva meningslösa inlägg ibland.
När jag var yngre så brukade jag dock till och med kunna få små presenter när jag hade namnsdag och det är ju gulligt...
I almanackan står det dock Erika, det vill säga med bokstaven "k". Jag är dock väldigt glad över att mina föräldrar valde att låta stava mitt namn med bokstaven "c", då jag tycker att det ser vackrare ut. Det känns dessutom mycket mer internationellt att stava namnet "Erica" och jag tycker väldigt mycket om saker som är internationella.
Men så där, nu har jag gett er ännu ett ganska meningslöst inlägg. Det var ju inte mitt första meningslösa inlägg och jag tror knappast att det blir det sista. Det är roligt att skriva meningslösa inlägg ibland.
Vinklar och perspektiv.
För mig har det alltid varit väldigt viktigt att försöka se saker och ting från så många olika håll som möjligt. En del människor verkar bara kunna se saker och ting från en sida. En del människor verkar bara vilja se saker och ting från en sida. Jag kan också komma på mig själv med att ibland se vissa ting på ett inskränt sätt. Det är inte lätt att alltid vara objektiv. Men jag försöker hela tiden att vidga mina vyer så mycket som möjligt.
Att se saker och ting från olika håll kan också göra det lättare att undvika missförstånd, som jag skrev i mitt föregående inlägg att jag inte alltid är särskilt förtjust i.
Att se saker och ting från olika håll kan också göra det lättare att undvika missförstånd, som jag skrev i mitt föregående inlägg att jag inte alltid är särskilt förtjust i.
Erica
Jag försöker att alltid stå för vem jag är och vilka mina åsikter är och jag bryr mig egentligen inte om vad andra människor tycker om mig, mina tankar och mina åsikter. Men samtidigt bryr jag mig ganska mycket. Jag bryr mig om huruvida människor verkligen lyssnar på mig och förstår vad jag säger eller huruvida de läser in helt andra meningar i mina ord och beteenden. Det är nästan som om jag ibland bär på en rädsla för att människor ska missuppfatta mig och se någon annan än mig då de tittar på mig. Det kan också vara ganska jobbigt. Eller egentligen så har nog rädslan mer att göra med att jag ska råka uttrycka mig på ett sätt som är lätt för andra att misstolka än att andra människor ska misstolka det sätt jag uttrycker mig på. Förstår ni vad jag menar? Jag menar helt enkelt att jag är mer rädd för att jag ska fela än för att andra människor ska fela.
Samtidigt så förstår jag så klart att det inte går att alltid undvika missuppfattningar. Vi är ju alla olika och uppfattar saker och ting på olika sätt. Jag själv missuppfattar ju också människor och deras meningar.
Men jag vill att ni ska se mig, alltså mitt riktiga jag, då ni tittar på mig.
Samtidigt så förstår jag så klart att det inte går att alltid undvika missuppfattningar. Vi är ju alla olika och uppfattar saker och ting på olika sätt. Jag själv missuppfattar ju också människor och deras meningar.
Men jag vill att ni ska se mig, alltså mitt riktiga jag, då ni tittar på mig.
Three of us...
Jag har alltid gillat denna bild på mig och mina storasyskon mycket. Jag vet inte varför. Det är ju bara en vanlig bild (och både Lina och Tommy sitter ganska ihopsjunkna och Tommy kisar). Men det är ju ändå vi tre... Tre av oss fem siblings.
Fotografiet är taget av min kära mor...
Fotografiet är taget av min kära mor...
Fenomen
I mina högtalare just nu: Tokio Hotel - Übers Ende der Welt.
Jag och en kär vän satt och pratade om allt möjligt igår. Plötsligt kom vi in på bandet Tokio Hotel. Jag gillar dem verkligen och hon gillar dem verkligen inte. Hon berättade dock att hon känner att hon måste respektera dem för vad de har lyckats åstadkomma hittills...
Jag såg Tokio Hotel som ett fenomen långt innan jag själv började lyssna på deras musik. Det gick liksom inte att undvika att uppmärksamma de "konstiga" tvillingarna Kaulitz, hysterin kring bandet och människors kärlek till att hata bandet. Jag respekterade bandet redan då.
Långt efter att jag hade hört talas om dem för första gången så började de helt plötsligt att smyga sig in i mitt hjärta och det känns som att de fortfarande smyger sig på mig på något sätt. Hur mycket jag än lyssnar på deras musik så känns det som att mitt tycke för deras musik bara växer. Hur mycket jag än ser av tvillingarna Bill och Tom så känns det som att min fascination av dem bara växer. På många sätt är de bara två helt vanliga killar, födda samma år som jag. De har bra kvaliteter och de har brister. De har styrkor och de har svagheter. På många sätt är de också någonting helt annat än två helt vanliga killar. De syns. De väcker känslor, kärlek som "hat". Människor lägger märke till att de existerar. De berör. De är två fenomen. De är ett fenomen. Hela bandet Tokio Hotel (för vi får ju inte glömma bort att Tokio Hotel består av fyra personer, och inte bara av tvillingarna Kaulitz) är ett fenomen. I want to give them some love. I think they are amazing. Det spelar ingen roll om man älskar dem, hatar dem eller ställer sig totalt likgiltig till deras existens. De syns och de märks. De är speciella.
I totally respect them.
Jag och en kär vän satt och pratade om allt möjligt igår. Plötsligt kom vi in på bandet Tokio Hotel. Jag gillar dem verkligen och hon gillar dem verkligen inte. Hon berättade dock att hon känner att hon måste respektera dem för vad de har lyckats åstadkomma hittills...
Jag såg Tokio Hotel som ett fenomen långt innan jag själv började lyssna på deras musik. Det gick liksom inte att undvika att uppmärksamma de "konstiga" tvillingarna Kaulitz, hysterin kring bandet och människors kärlek till att hata bandet. Jag respekterade bandet redan då.
Långt efter att jag hade hört talas om dem för första gången så började de helt plötsligt att smyga sig in i mitt hjärta och det känns som att de fortfarande smyger sig på mig på något sätt. Hur mycket jag än lyssnar på deras musik så känns det som att mitt tycke för deras musik bara växer. Hur mycket jag än ser av tvillingarna Bill och Tom så känns det som att min fascination av dem bara växer. På många sätt är de bara två helt vanliga killar, födda samma år som jag. De har bra kvaliteter och de har brister. De har styrkor och de har svagheter. På många sätt är de också någonting helt annat än två helt vanliga killar. De syns. De väcker känslor, kärlek som "hat". Människor lägger märke till att de existerar. De berör. De är två fenomen. De är ett fenomen. Hela bandet Tokio Hotel (för vi får ju inte glömma bort att Tokio Hotel består av fyra personer, och inte bara av tvillingarna Kaulitz) är ett fenomen. I want to give them some love. I think they are amazing. Det spelar ingen roll om man älskar dem, hatar dem eller ställer sig totalt likgiltig till deras existens. De syns och de märks. De är speciella.
I totally respect them.
Bara för att snabbt skriva någonting (och för att vara riktigt klyschig).
Jag fick helt plötsligt en känsla av att jag snabbt ville skriva någonting här i bloggen innan jag börjar med kvällspluggandet. Jag visste dock inte alls vad jag skulle skriva, men kom precis att tänka på en väldigt klyschig och många gånger sagd och beskriven, men oerhört värdefull och meningsfull sak. Jag kom att tänka på hur viktigt det kan vara att då och då tänka på och se över de saker som man finner värdefulla och vackra i ens liv. Det är nyttigt att ibland bara fokusera på allt som är vackert i ens liv och runt omkring en. Jag tror att jag är alldeles för dålig på att göra så...
Därför tänker jag ägna några minuter till att tänka på sådana saker innan jag fortsätter med dagens studerande.
Därför tänker jag ägna några minuter till att tänka på sådana saker innan jag fortsätter med dagens studerande.
Mistake
Många bra saker har uppkommit genom misstag. Detta är en totalt misslyckad framkallning, gjord av mig. Men jag tycker ändå att bilden blev ganska häftig...
© Erica Lundberg - 2007
© Erica Lundberg - 2007
Finansiell styrning, 7 HP
Om en vecka idag så skriver jag nästa tenta. Jag är redan så pass nervös att jag måste skriva av mig om det här i bloggen. Jag vill självklart väldigt gärna klara tentan, särskilt då jag finner ämnet (finansiell styrning) väldigt roligt. Ämnet är tyvärr inte bara väldigt roligt, utan också väldigt svårt. Därför måste jag verkligen ta tag i mig själv och plugga ordentligt under den kommande veckan, det vill säga fram till onsdag nästa vecka.
Om jag ska fånga mig själv i en bild...
Om jag ska fånga mig själv i en bild... Kaffe, plats för tankar och en fråga:
© Erica Lundberg - 2010
© Erica Lundberg - 2010
Virvelvind
Idag har jag en virvelvind i mitt huvud. Idag har jag dimma i mitt huvud. Idag har jag en virvelvind som virvlar runt i en dimma i mitt huvud. Hur ska detta gå?
Ibland funderar jag verkligen över hur så många tankar kan få plats i våra små huvuden.
Men vad är egentligen stort och vad är egentligen litet? Är inte det relativt?
En känsla som befinner sig inom mig vid vissa tillfällen är en känsla av oro och bekymmer, utan att jag har någon aning om vad det är jag oroar mig och bekymrar mig över. Den känslan befinner sig inom mig just nu. Det känns som att någonting är fel, men jag kan inte sätta fingret på vad som är fel.
Samtidigt så känns allt väldigt bra.
Ibland är man märklig.
Idag har jag en virvelvind i mitt huvud. Idag har jag dimma i mitt huvud. Idag har jag en virvelvind som virvlar runt i en dimma i mitt huvud.
Mina tankar flyger och far.
Ibland funderar jag verkligen över hur så många tankar kan få plats i våra små huvuden.
Men vad är egentligen stort och vad är egentligen litet? Är inte det relativt?
En känsla som befinner sig inom mig vid vissa tillfällen är en känsla av oro och bekymmer, utan att jag har någon aning om vad det är jag oroar mig och bekymrar mig över. Den känslan befinner sig inom mig just nu. Det känns som att någonting är fel, men jag kan inte sätta fingret på vad som är fel.
Samtidigt så känns allt väldigt bra.
Ibland är man märklig.
Idag har jag en virvelvind i mitt huvud. Idag har jag dimma i mitt huvud. Idag har jag en virvelvind som virvlar runt i en dimma i mitt huvud.
Mina tankar flyger och far.
Fascination
Jag känner mig liksom hypnotiserad
av en fascination,
av en hallucination.
Ibland ligger den nära mig
och ibland befinner den sig
bortom horisonten.
Jag dras inåt,
även om jag inte vill.
Jag dras utåt,
även om jag inte vill.
Någonting tjusar mig
och fängslar mig
och liksom håller mig fast.
En fascination,
men kanske en hallucination.
Om sanningen ska fram
så vill jag inte därifrån.
Jag vill sitta fast i det analyserandets värld
där jag inte tar någonting för givet.
Även om jag helt säkert vet
att jag aldrig kommer att få svar
så vill jag inte sluta ifrågasätta.
Vare sig det handlar om en hallucination
eller verkligheten.
© Erica Lundberg - 2010
av en fascination,
av en hallucination.
Ibland ligger den nära mig
och ibland befinner den sig
bortom horisonten.
Jag dras inåt,
även om jag inte vill.
Jag dras utåt,
även om jag inte vill.
Någonting tjusar mig
och fängslar mig
och liksom håller mig fast.
En fascination,
men kanske en hallucination.
Om sanningen ska fram
så vill jag inte därifrån.
Jag vill sitta fast i det analyserandets värld
där jag inte tar någonting för givet.
Även om jag helt säkert vet
att jag aldrig kommer att få svar
så vill jag inte sluta ifrågasätta.
Vare sig det handlar om en hallucination
eller verkligheten.
© Erica Lundberg - 2010
A sign of life is a sign of change.
"A sign of life is a sign of change" säger min lillasyster i sin blogg. Jag finner det vackert sagt och jag håller med henne...
...
Bowie...
Det dröjde tyvärr ganska länge innan jag upptäckte hur bra och häftig David Bowie är och länge har varit. Men nu har jag upptäckt det.
"Dance magic dance!"
(Hur många crazy outfits har mannen egentligen burit? Det har jag frågat mig själv flera gånger.)
I do not own the pictures...
"Dance magic dance!"
(Hur många crazy outfits har mannen egentligen burit? Det har jag frågat mig själv flera gånger.)
I do not own the pictures...
Humanoid
Jag säger absolut inte att outfiten är snygg, men den är häftig och jag måste påpeka att Bill Kaulitz såg väldigt häftig och ståtlig (och på ett vackert sätt androgyn) ut där han inledde och avslutade Dsquared2:s modeshow igår (under modeveckan i Milan). Jag gillar hur han liksom ibland knappt ser mänsklig ut. Er ist humanoid:
(Lägg förresten märke till hans skugga!)
(Jag tror nästan att den mannen överraskar och fascinerar mig mer och mer för var dag som går...)
Tvillingbrorsan hans satt på första raden:
(Som jag tidigare har påpekat så tycker jag att tvillingarna Kaulitz är väldigt vackra och fascinerande... Jag beundrar och respekterar dem mycket.)
Jag äger inte bilderna.
(Lägg förresten märke till hans skugga!)
(Jag tror nästan att den mannen överraskar och fascinerar mig mer och mer för var dag som går...)
Tvillingbrorsan hans satt på första raden:
(Som jag tidigare har påpekat så tycker jag att tvillingarna Kaulitz är väldigt vackra och fascinerande... Jag beundrar och respekterar dem mycket.)
Jag äger inte bilderna.
Erica...
Bara för att låta min kära mors MC-jacka komma till användning så körde jag på en lite annorlunda stil en kväll för ett tag sedan:
© Erica Lundberg - 2010
© Erica Lundberg - 2010
"Ludd i huvudet"
"Ludd i huvudet" känns som det bästa sättet att beskriva mitt nuvarande tillstånd på. Jag hatar att känna mig som om jag har en stor luddklump inne i huvudet, som måste rensas bort för att jag ska kunna tänka klart igen... Men ibland känner jag mig så. För tillfället känner jag mig så.
Tankeförmågan kan kanske inte alltid vara på sin egen högsta nivå.
Men nu ska jag städa och då behöver jag ändå inte tänka särskilt mycket. Förhoppningsvis (och antagligen, om jag känner mig själv rätt) så klarnar mitt huvud under städningen.
Tankeförmågan kan kanske inte alltid vara på sin egen högsta nivå.
Men nu ska jag städa och då behöver jag ändå inte tänka särskilt mycket. Förhoppningsvis (och antagligen, om jag känner mig själv rätt) så klarnar mitt huvud under städningen.
Five in one
Av någon anledning så har jag alltid gillat att se fler versioner av samma bild tillsammans...
© Erica Lundberg - 2010
© Erica Lundberg - 2010
Winter Wonderland
De senaste dagarna har jag promenerat omkring i ett vackert verkligt sagoland och med ett sagoland strax utanför dörren så känns det som att i princip vem som helst kan få fram vackra fotografier.
© Erica Lundberg - 2010
© Erica Lundberg - 2010
Oändlighet...
"Oändlighet" är också ett sådant där fascinerande begrepp som man kan fundera väldigt mycket kring.
"To infinity - and beyond!" ("Mot oändligheten - och vidare!") som Buzz Lightyear säger...
Foton: © Erica Lundberg - 2010
"To infinity - and beyond!" ("Mot oändligheten - och vidare!") som Buzz Lightyear säger...
Foton: © Erica Lundberg - 2010
Memories...
Mina minnen är bland det allra viktigaste jag har.
Musik
© Erica Lundberg - 2007
Civilekonomprogrammet, Linköpings Universitet
(I guess this is one of those optimistic moments, and that's beautiful...)
Jag satt och funderade lite tidigare igår (för jag brukar ju aldrig fundera) och kom att tänka på att hur jobbigt jag än ibland kan tycka det är att plugga så känner jag verkligen att jag har hittat helt rätt. Det är det här jag vill göra. Det är den här (fyra år (240 HP) långa, för den som undrar) utbildningen jag vill klara av. Det är detta jag vill bli. Det känns ganska viktigt att tänka på...
Jag har just nu ett mål att sträva efter att klara av och jag har mindre mål på vägen dit och jag är glad över alla dessa mål (hur mycket jag än gnäller över "den där svåra tentan som känns totalt omöjlig att klara av").
Bland det viktigaste är nog också att man finner det man håller på med intressant. Någonting man egentligen skulle ha lätt för kan bli riktigt jobbigt om man finner det ointressant och det är ungefär likadant åt andra hållet...
Jag befinner mig för tillfället där jag för tillfället vill befinna mig.
(Men nu är klockan mycket och nu måste jag sova. För jag måste sedan ta mig upp i tid för att... plugga (finansiell styrning).)
Jag satt och funderade lite tidigare igår (för jag brukar ju aldrig fundera) och kom att tänka på att hur jobbigt jag än ibland kan tycka det är att plugga så känner jag verkligen att jag har hittat helt rätt. Det är det här jag vill göra. Det är den här (fyra år (240 HP) långa, för den som undrar) utbildningen jag vill klara av. Det är detta jag vill bli. Det känns ganska viktigt att tänka på...
Jag har just nu ett mål att sträva efter att klara av och jag har mindre mål på vägen dit och jag är glad över alla dessa mål (hur mycket jag än gnäller över "den där svåra tentan som känns totalt omöjlig att klara av").
Bland det viktigaste är nog också att man finner det man håller på med intressant. Någonting man egentligen skulle ha lätt för kan bli riktigt jobbigt om man finner det ointressant och det är ungefär likadant åt andra hållet...
Jag befinner mig för tillfället där jag för tillfället vill befinna mig.
(Men nu är klockan mycket och nu måste jag sova. För jag måste sedan ta mig upp i tid för att... plugga (finansiell styrning).)
Shouting...
A shout is always a shout, even if no one is listening...
Bild.
© Erica Lundberg - 2007
Människans existensperiod.
Jag upptäckte helt plötsligt att jag någonstans långt inuti mig själv ibland tänker (och antagligen under hela mitt liv då och då har tänkt) att människan har nått åtminstone halvvägs av sin existens och att vi inte har otroligt lång tid kvar. Jag har ingen aning om varför jag tänker så eller någon aning om hur jag tror att mänskligheten kommer att gå under, men av någon anledning tänker jag innerst inne ibland att vi redan har existerat under den största delen av vår existensperiod. Samtidigt som jag kom på mig själv och dessa mina egna tankar så slogs jag också av tanken att fallet kanske inte alls är så som jag långt inuti mig brukar kunna tänka och känna kring detta. Vi kanske har många miljoner år kvar att existera. Jag finner dessa mina tankar intressanta och jag undrar verkligen varför jag undermedvetet många gånger har tänkt att vi har "nått halvvägs eller längre". Jag har tydligen gått omkring och trott på någon slags magkänsla eller dylikt.
Jag vet inte ens om jag tror på dessa mina egna tankar. Nu när jag tänker efter så känns det nästan lika möjligt att vi bara har nått en bråkdel av vår existensperiod som att vi skulle ha existerat minst hälften av denna period.
När jag tänker efter ännu mer så vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Innerst inne har jag nog, samtidigt som jag ibland kan känna en sak, egentligen ingen aning alls om vad jag själv tror om detta. Det talas ju en hel del om Jordens och människans undergång nuförtiden och om hur vi förstör för oss själva och förstör "vår egen" planet. Antagligen kommer jag aldrig att få svar heller, för jag tror inte att vi kommer gå under under den tid som jag lever. Men jag kan självklart inte vara säker på det...
Jag är i alla fall säker på att jag inte tror på förutsägelser kring Jordens undergång som liknar människors tro på att Jorden går under år 2012 för att Mayakalendern tar slut det året eller dylika förutsägelser.
Jag förstår om denna text känns väldigt luddig och jag vet knappt vad jag själv menar med "människa". Homo sapiens, kanske, eller endast Homo sapiens sapiens, "den moderna människan". Man gör nog bäst i att inte lägga särskilt stor vikt vid detta inlägg. Jag kände bara att jag ville "få ur mig" mina (antagligen ganska onödiga) tankar...
Jag vet inte ens om jag tror på dessa mina egna tankar. Nu när jag tänker efter så känns det nästan lika möjligt att vi bara har nått en bråkdel av vår existensperiod som att vi skulle ha existerat minst hälften av denna period.
När jag tänker efter ännu mer så vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Innerst inne har jag nog, samtidigt som jag ibland kan känna en sak, egentligen ingen aning alls om vad jag själv tror om detta. Det talas ju en hel del om Jordens och människans undergång nuförtiden och om hur vi förstör för oss själva och förstör "vår egen" planet. Antagligen kommer jag aldrig att få svar heller, för jag tror inte att vi kommer gå under under den tid som jag lever. Men jag kan självklart inte vara säker på det...
Jag är i alla fall säker på att jag inte tror på förutsägelser kring Jordens undergång som liknar människors tro på att Jorden går under år 2012 för att Mayakalendern tar slut det året eller dylika förutsägelser.
Jag förstår om denna text känns väldigt luddig och jag vet knappt vad jag själv menar med "människa". Homo sapiens, kanske, eller endast Homo sapiens sapiens, "den moderna människan". Man gör nog bäst i att inte lägga särskilt stor vikt vid detta inlägg. Jag kände bara att jag ville "få ur mig" mina (antagligen ganska onödiga) tankar...
Best of Bowie...
Wonderful! What a singing voice! Hur många crazy outfits har mannen förresten burit, egentligen?:
Jag äger inte bilden.
Jag äger inte bilden.
40 bilder på oss två.
Jag och min fina (eller fula, om man talar hennes språk) lillasyster hade roligt med min kamera på jullovet. Lillasyster Elin publicerade sedan 40 stycken av alla de bilder vi tog, i sin blogg, redigerade av henne (och avslutade inlägget med texten: "Hoppas att vi är tillräckligt fula... ;>" på typiskt Elin-vis) och jag vill inte vara sämre så jag kände att jag också måste lägga upp 40 stycken av alla dessa bilder, fast redigerade av mig. (Jag valde att göra bilderna kalla till skillnad mot Elins varma bilder...)
Fast jag är egentligen inte väldigt nöjd. Vissa bilder blev lite "hafsigt" gjorda. Men äh, jag är oftast väldigt självkritisk och tänkte att detta får vara bättre än ingenting denna gång. He he...
I already miss you...
© Elin & Erica Lundberg - 2009
Fast jag är egentligen inte väldigt nöjd. Vissa bilder blev lite "hafsigt" gjorda. Men äh, jag är oftast väldigt självkritisk och tänkte att detta får vara bättre än ingenting denna gång. He he...
I already miss you...
© Elin & Erica Lundberg - 2009
Kaulitz...
Beautiful and fascinating:
Jag äger inte bilderna.
Jag äger inte bilderna.
Fascinerande!
Jag är nästan som besatt av ordet "fascinerande", men de som känner mig förstår kanske varför...
Bara ordet fascination i sig finner jag väldigt vackert och meningen bakom ordet finner jag ännu vackrare.
Bara ordet fascination i sig finner jag väldigt vackert och meningen bakom ordet finner jag ännu vackrare.
Boston Tea Party
Jag tänkte bara nämna att "Boston Tea Party" är det bästa TV-program som jag någonsin har sett.
Som jag tidigare har skrivit så är jag väldigt förtjust i Filip och Fredrik. Jag gillar allt som de hittills har gjort, men programmet "Boston Tea Party" är klockrent och som gjort för mig.
Första säsongen känns det nästan som att jag kan utantill, då jag har sett alla dess avsnitt "hur många gånger som helst". Nu kanske det är dags för mig att börja titta på andra säsongens avsnitt om och om igen. De har jag trots allt endast sett då de visades första gången på TV... Tydligen är en tredje säsong inspelad och ska snart visas på Kanal 5. Jag ser verkligen fram emot att få se den.
Jag äger inte bilden och jag vet tyvärr inte heller var den kommer från...
Som jag tidigare har skrivit så är jag väldigt förtjust i Filip och Fredrik. Jag gillar allt som de hittills har gjort, men programmet "Boston Tea Party" är klockrent och som gjort för mig.
Första säsongen känns det nästan som att jag kan utantill, då jag har sett alla dess avsnitt "hur många gånger som helst". Nu kanske det är dags för mig att börja titta på andra säsongens avsnitt om och om igen. De har jag trots allt endast sett då de visades första gången på TV... Tydligen är en tredje säsong inspelad och ska snart visas på Kanal 5. Jag ser verkligen fram emot att få se den.
Jag äger inte bilden och jag vet tyvärr inte heller var den kommer från...
...
Erkänn nu att mitt föregående inlägg, det vill säga inlägget med namnet "." och texten "." är mitt hittills mest geniala inlägg någonsin!
Jag vet, jag har riktigt dålig humor ibland. Men jag tror att jag vet någon som kommer att skratta åt inlägget...
Nej, nu är jag riktigt trött och håller på att "flumma ur" totalt. Därför måste jag lägga mig för att sova nu.
Gute Nacht!
Jag vet, jag har riktigt dålig humor ibland. Men jag tror att jag vet någon som kommer att skratta åt inlägget...
Nej, nu är jag riktigt trött och håller på att "flumma ur" totalt. Därför måste jag lägga mig för att sova nu.
Gute Nacht!
.
.
Sammanträffanden eller ödet?
Jag tror inte på ödet, men jag tycker att det är väldigt häftigt när sammanträffanden inträffar. Särskilt om de är stora. Vissa sammanträffanden är ju så pass stora att man inte kan låta bli att fundera lite kring om inte ödet finns ändå. Men nej, jag tror fortfarande att det är sammanträffanden som sker då.
Jag har en vän som fascinerar mig mycket då hon väldigt ofta råkar ut för märkliga sammanträffanden, särskilt när det gäller att råka på människor. Hon kan i princip åka till andra sidan av jordklotet för att där råka träffa någon gammal bekant från sin hemstad som hon inte har träffat på länge. Jag minns inte något specifikt exempel just nu, men jag minns att hon har berättat om många märkliga sammanträffanden, och särskilt sammanråkanden med människor, för mig... Det är fascinerande. Sammanträffanden är fascinerande.
I och för sig så är ju i princip allt fascinerande om man frågar mig...
Här och här hittar ni förresten två roliga sammanträffanden som jag råkade ut för år 2009.
Vad tror ni, förresten? Tror ni på ödet eller är ni som mig och tror att det som vissa kallar för ödet beror på slumpmässiga sammanträffanden?
När jag var yngre så trodde jag dock faktiskt totalt på ödet och att precis allt var och är förutbestämt.
Jag har en vän som fascinerar mig mycket då hon väldigt ofta råkar ut för märkliga sammanträffanden, särskilt när det gäller att råka på människor. Hon kan i princip åka till andra sidan av jordklotet för att där råka träffa någon gammal bekant från sin hemstad som hon inte har träffat på länge. Jag minns inte något specifikt exempel just nu, men jag minns att hon har berättat om många märkliga sammanträffanden, och särskilt sammanråkanden med människor, för mig... Det är fascinerande. Sammanträffanden är fascinerande.
I och för sig så är ju i princip allt fascinerande om man frågar mig...
Här och här hittar ni förresten två roliga sammanträffanden som jag råkade ut för år 2009.
Vad tror ni, förresten? Tror ni på ödet eller är ni som mig och tror att det som vissa kallar för ödet beror på slumpmässiga sammanträffanden?
När jag var yngre så trodde jag dock faktiskt totalt på ödet och att precis allt var och är förutbestämt.
Utkast
Min blogg är full av utkast som jag inte har orkat skriva färdigt ännu. Det beror på att jag oftast, så fort jag kommer på en idé till någonting att blogga om, gör ett kort utkast av min idé och om jag inte orkar eller hinner skriva färdigt utkastet för stunden så får utkastet ligga i en timme, i en dag, i en vecka, i en månad etc... De flesta utkast skriver jag färdigt och publicerar så småningom, men ärligt talat så blir "utkasthögen" "tjockare" hela tiden, vilket i och för sig är bra, då det betyder att jag aldrig behöver ha brist på saker att blogga om. När jag inte bloggar på länge så har det alltså mer att göra med brist på ork eller tid än brist på material att blogga om, vilket jag tidigare har påpekat.
Just nu sitter jag och skriver färdigt och slänger ur mig några stycken sådana utkast. He he...
Just nu sitter jag och skriver färdigt och slänger ur mig några stycken sådana utkast. He he...
Classical music...
Jag har tänkt efter lite och kommit på att jag verkligen gillar en hel del av den musik som man brukar kalla för klassisk musik. Tyvärr är jag inte alls insatt i den sortens musik. Man kanske bör börja lyssna lite mer på den och sätta in sig lite mer i den.
Men likt jag tidigare har skrivit så finns det ju hur mycket musik som helst som jag skulle vilja lyssna på men som jag inte hinner lyssna på... Det gäller att prioritera och jag vet att jag många gånger har gjort felprioriteringar och länge missat musikartister och band som sedan har visat sig passa min smak ordentligt.
Men likt jag tidigare har skrivit så finns det ju hur mycket musik som helst som jag skulle vilja lyssna på men som jag inte hinner lyssna på... Det gäller att prioritera och jag vet att jag många gånger har gjort felprioriteringar och länge missat musikartister och band som sedan har visat sig passa min smak ordentligt.
Smooth, brother!
Jag minns att jag en gång skrev att jag verkligen gillar smoothies och att jag kanske någon gång skulle vara riktigt mainstream och lägga upp en smoothie-bild i min blogg. Här har ni en, med min sweet lillebror i bakgrunden:
© Erica Lundberg - 2009
© Erica Lundberg - 2009
Humanoid
Jag känner bara för att påpeka att jag finner låten Humanoid med bandet Tokio Hotel väldigt vacker.
Om man inte har hört särskilt mycket av bandet och känner att man vill ge dem en chans så tycker jag att man bör lyssna på den låten. Jag föredrar absolut den tyska versionen av låten, men jag är väldigt fäst vid låtens melodi, uppbyggnad och musik i sig och om man inte förstår tyska så är det antagligen mer värt att höra låten på engelska.
För övrigt så blir jag hela tiden mer och mer fäst vid Tokio Hotels (absolut icke kritikerrosade, jag vet det, men jag har mina egna åsikter) Humanoid-album. Som jag tror att jag tidigare har skrivit så tycker jag särskilt att låtarna Humanoid, Kampf der Liebe/Pain of love, Screamin', Alien (German version/English version) och Hunde/Dog's unleashed är hörvärda låtar.
Om man inte har hört särskilt mycket av bandet och känner att man vill ge dem en chans så tycker jag att man bör lyssna på den låten. Jag föredrar absolut den tyska versionen av låten, men jag är väldigt fäst vid låtens melodi, uppbyggnad och musik i sig och om man inte förstår tyska så är det antagligen mer värt att höra låten på engelska.
För övrigt så blir jag hela tiden mer och mer fäst vid Tokio Hotels (absolut icke kritikerrosade, jag vet det, men jag har mina egna åsikter) Humanoid-album. Som jag tror att jag tidigare har skrivit så tycker jag särskilt att låtarna Humanoid, Kampf der Liebe/Pain of love, Screamin', Alien (German version/English version) och Hunde/Dog's unleashed är hörvärda låtar.
Naw!
Min lillasyster skrev ett väldigt gulligt inlägg om mig i sin blogg idag. Det var fint.
När jag läste inlägget så kom jag dock att tänka på hur märkligt det känns att jag skulle kunna vara en förebild för någon. För min lillasyster har många gånger sagt och skrivit att jag är en förebild för henne och att hon ser upp till mig. Men det känns svårt att ta in Jag har mina förebilder som jag ser upp till men att jag skulle vara en förebild till någon annan, det är någonting som jag aldrig tänker på.
Men jag ser upp till henne på många sätt också.
Nu vet jag inte när jag träffar henne igen. Jag hoppas att det inte kommer att dröja för länge. Det är alltid en konstig omställning att från att kunna träffa småsyskonen när jag vill helt plötsligt bara kunna träffa dem några dagar i månaden igen.
Jag kommer att sakna vår interna humor.
En annan sak som min lillasyster skrev idag är att hon inte minns när alla vi fem syskon var på samma plats sist. Jag kom då på att jag inte heller minns när det var. Jag har faktiskt inte en aning. Jag undrar verkligen hur längesedan det var. Det känns väldigt sorgligt, men man kan inte skylla på någon särskild person för det. Jag hoppas dock att det inte dröjer alltför länge innan vi alla fem är samlade igen och jag hoppas verkligen att det inte dröjer alltför länge innan jag träffar mina storasyster igen. Henne har jag inte träffat på ett halvår.
Tänk att tiden går så snabbt!
Lillasyster Elin bakom och jag framför. © Elin & Erica Lundberg - 2009
När jag läste inlägget så kom jag dock att tänka på hur märkligt det känns att jag skulle kunna vara en förebild för någon. För min lillasyster har många gånger sagt och skrivit att jag är en förebild för henne och att hon ser upp till mig. Men det känns svårt att ta in Jag har mina förebilder som jag ser upp till men att jag skulle vara en förebild till någon annan, det är någonting som jag aldrig tänker på.
Men jag ser upp till henne på många sätt också.
Nu vet jag inte när jag träffar henne igen. Jag hoppas att det inte kommer att dröja för länge. Det är alltid en konstig omställning att från att kunna träffa småsyskonen när jag vill helt plötsligt bara kunna träffa dem några dagar i månaden igen.
Jag kommer att sakna vår interna humor.
En annan sak som min lillasyster skrev idag är att hon inte minns när alla vi fem syskon var på samma plats sist. Jag kom då på att jag inte heller minns när det var. Jag har faktiskt inte en aning. Jag undrar verkligen hur längesedan det var. Det känns väldigt sorgligt, men man kan inte skylla på någon särskild person för det. Jag hoppas dock att det inte dröjer alltför länge innan vi alla fem är samlade igen och jag hoppas verkligen att det inte dröjer alltför länge innan jag träffar mina storasyster igen. Henne har jag inte träffat på ett halvår.
Tänk att tiden går så snabbt!
Lillasyster Elin bakom och jag framför. © Elin & Erica Lundberg - 2009
Förresten.
Jag minns inte riktigt om jag redan har skrivit detta, men jag kom helt plötsligt att tänka på hur jag ibland verkligen får känslan av att jag har för mycket att säga och inte vet var jag ska börja och därför helst inte vill säga någonting. Jag vet att det är en dum känsla, då det ju är bättre att få lite sagt än att inte få någonting alls sagt, men ibland dyker den upp.
Vid dessa tillfällen kan det gå flera dagar utan att jag bloggar någonting, fast jag har massor av saker som jag skulle kunna blogga om...
Vid dessa tillfällen kan det gå flera dagar utan att jag bloggar någonting, fast jag har massor av saker som jag skulle kunna blogga om...
Bomb.
Den söta Sheriilyn, som är ägare till två av mina absoluta favoritbloggar, påpekade en gång att det är lite roligt hur jag ibland kan vara ganska gles med mitt bloggande för att sedan helt plötsligt släppa en bomb av inlägg.
Hon har absolut rätt och jag upptäckte att jag nyligen släppte en sådan bomb återigen.
Hon har absolut rätt och jag upptäckte att jag nyligen släppte en sådan bomb återigen.
Blue/lilac picture spam # 2...
Här har ni en fortsättning av mitt "Blue/lilac picture spam"...
Pretty messy, I know, but I like it that way...
© Erica Lundberg - 2009
Pretty messy, I know, but I like it that way...
© Erica Lundberg - 2009
Tom Kaulitz
Jag har tidigare påpekat att jag finner Bill Kaulitz väldigt vacker. Jag måste också påpeka att jag också finner hans bror Tom Kaulitz väldigt vacker (vilket inte är så konstigt, då de är enäggstvillingar).
Jag har dock väldigt svårt för Toms frisyr och klädstil. Men alltid då jag tittar på honom så ser jag ett väldigt vackert ansikte.
Jag äger inte bilderna.
Jag har dock väldigt svårt för Toms frisyr och klädstil. Men alltid då jag tittar på honom så ser jag ett väldigt vackert ansikte.
Jag äger inte bilderna.
Musik, musik och mer musik.
Oj då! Jag upptäckte alldeles nyss att jag nyligen har publicerat fyra stycken inlägg som handlar om musik i rad, och detta inlägg får bli det femte. Det är bara för att jag har lyssnat på och tänkt på musik nästan hela denna dag och för att jag efter det kände för att skriva lite om mina musikkänslor. Jag älskar ju trots allt musik. Gör inte vi alla det (på våra egna sätt och vis)?
Två musikfavoriter:
Hur mycket olika musik jag än lyssnar på för tillfället så måste jag bara påpeka att två riktigt stora musikfavoriter (av alla mina riktigt stora musikfavoriter) hos mig den senaste tiden och just nu har varit och är:
- David Bowie
&
- The Killers
I just want to give them some love... Jag är så fäst vid dem.
- David Bowie
&
- The Killers
I just want to give them some love... Jag är så fäst vid dem.
Tio.
Tio band/musikartister (utan inbördes ordning) som jag väldigt gärna lyssnar på just nu:
- The Killers
- David Bowie
- Tokio Hotel
- My Chemical Romance
- Avenged Sevenfold
- Lady Gaga
- Korn
- Oasis
- Bob Dylan
- Linkin Park
Men det finns otroligt mycket bra musik...
- The Killers
- David Bowie
- Tokio Hotel
- My Chemical Romance
- Avenged Sevenfold
- Lady Gaga
- Korn
- Oasis
- Bob Dylan
- Linkin Park
Men det finns otroligt mycket bra musik...
German
Ibland etsar sig (av olika anledningar) vissa rader från sångtexter sig fast i ens hjärna. För tillfället så hör jag ett surr där vackra rader från tre stycken Tokio Hotel-låtar blandas med varandra:
„Du suchts den Regenbogen.
Er liegt tot vor dir, am Boden.
Er hat solang es ging gestrahlt, nur für dich."
från An deiner Seite (Ich bin da)
„Wie tief ist zu tief?
Wie weit ist zu weit?
Wo ist der Anfang
und das Ende der Zeit?
Gib mir einen Sinn!
Bitte, bring mich dahin!"
från Lass uns laufen
„Zwischen die Welten
bin ich gefangen,
Koordinaten unbekannt.
Halt mich, sonst fall ich!
Halt mich!
Gib mir was ich fühlen kann
und zeig mir was ich sehen kann!"
från Humanoid.
Av flera anledningar (jag vet inte ens riktigt själv vilka) så har jag fäst mig väldigt mycket vid bandet Tokio Hotel under år 2009. Musikaliskt sett så är de inte mitt absoluta favoritband (utan den platsen vill jag ge många band, bland andra Tokio Hotel i och för sig, men också exempelvis The Killers), men jag vill ofta lyssna på deras musik, jag har i hög grad fastnat för deras texter, jag gillar stilvariationen mellan deras låtar och jag känner mig verkligen intresserad av bandet som fenomen och helhet. De är helt enkelt ett band som intresserar mig väldigt mycket på ett bra sätt och de har gett mig många bra känslor. De berör mig. Hur hatade och älskade killarna i bandet än är och må vara så är min starkaste känsla respekt när jag tänker på dem.
„Du suchts den Regenbogen.
Er liegt tot vor dir, am Boden.
Er hat solang es ging gestrahlt, nur für dich."
från An deiner Seite (Ich bin da)
„Wie tief ist zu tief?
Wie weit ist zu weit?
Wo ist der Anfang
und das Ende der Zeit?
Gib mir einen Sinn!
Bitte, bring mich dahin!"
från Lass uns laufen
„Zwischen die Welten
bin ich gefangen,
Koordinaten unbekannt.
Halt mich, sonst fall ich!
Halt mich!
Gib mir was ich fühlen kann
und zeig mir was ich sehen kann!"
från Humanoid.
Av flera anledningar (jag vet inte ens riktigt själv vilka) så har jag fäst mig väldigt mycket vid bandet Tokio Hotel under år 2009. Musikaliskt sett så är de inte mitt absoluta favoritband (utan den platsen vill jag ge många band, bland andra Tokio Hotel i och för sig, men också exempelvis The Killers), men jag vill ofta lyssna på deras musik, jag har i hög grad fastnat för deras texter, jag gillar stilvariationen mellan deras låtar och jag känner mig verkligen intresserad av bandet som fenomen och helhet. De är helt enkelt ett band som intresserar mig väldigt mycket på ett bra sätt och de har gett mig många bra känslor. De berör mig. Hur hatade och älskade killarna i bandet än är och må vara så är min starkaste känsla respekt när jag tänker på dem.
Många hinner inte med att lyssna på all musik som de vill lyssna på, särskilt inte om de är den sorts allätare som jag är... Jag hinner absolut inte...
Många hinner inte med att lyssna på all musik som de vill lyssna på, särskilt inte om de är den sorts allätare som jag är... Jag hinner absolut inte...
Det är någonting som jag tänker på mer och mer, antagligen eftersom min musiksmak hela tiden blir bredare och bredare nuförtiden och eftersom jag hela tiden hittar fler och fler musikartister och band som jag tycker om. När jag startade denna blogg hade jag dock en period där jag i princip endast lyssnade på Johnny Cash, Bob Dylan och The Killers. Nej, nu överdriver jag verkligen, men min musiksmak var otroligt mycket smalare då än vad den är nu. Där ser ni hur jag kan förändras fram och tillbaka ibland...
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om musik i denna blogg och ändå endast skriva om musik som jag tycker om, eftersom det finns så otroligt mycket musik som jag tycker om. Men jag varken vill eller hinner göra det. Jag har ju så mycket annat att skriva om.
Jag vill i alla fall säga att när jag var i Dalarna och hälsade på så blev jag tipsad om banden Avenged Sevenfold och Protest the Hero och att jag för tillfället känner mig väldigt fäst vid de båda (men särskilt det förstnämnda).
Tyvärr så hann trummisen (James "The Rev" Sullivan) i Avenged Sevenfold avlida dagarna mellan att jag för första gången uppmärksammade en låt med dem och att jag hann börja lyssna mer på dem... Det var tråkigt.
Avenged Sevenfold - A Little Piece of Heaven:
(Eller gå in här och se den konstiga videon.)
Protest the Hero - Heretics & Killers:
Det är någonting som jag tänker på mer och mer, antagligen eftersom min musiksmak hela tiden blir bredare och bredare nuförtiden och eftersom jag hela tiden hittar fler och fler musikartister och band som jag tycker om. När jag startade denna blogg hade jag dock en period där jag i princip endast lyssnade på Johnny Cash, Bob Dylan och The Killers. Nej, nu överdriver jag verkligen, men min musiksmak var otroligt mycket smalare då än vad den är nu. Där ser ni hur jag kan förändras fram och tillbaka ibland...
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om musik i denna blogg och ändå endast skriva om musik som jag tycker om, eftersom det finns så otroligt mycket musik som jag tycker om. Men jag varken vill eller hinner göra det. Jag har ju så mycket annat att skriva om.
Jag vill i alla fall säga att när jag var i Dalarna och hälsade på så blev jag tipsad om banden Avenged Sevenfold och Protest the Hero och att jag för tillfället känner mig väldigt fäst vid de båda (men särskilt det förstnämnda).
Tyvärr så hann trummisen (James "The Rev" Sullivan) i Avenged Sevenfold avlida dagarna mellan att jag för första gången uppmärksammade en låt med dem och att jag hann börja lyssna mer på dem... Det var tråkigt.
Avenged Sevenfold - A Little Piece of Heaven:
(Eller gå in här och se den konstiga videon.)
Protest the Hero - Heretics & Killers:
Zurück...
Efter att ha levt tätt inpå mina föräldrar och småsyskon i över två veckor så sitter jag nu ensam i min lägenhet här i Linköping igen. Det känns lika konstigt som det brukar göra.
När jag kommer tillbaks till vardagen efter att ha lämnat den för en tid så brukar mina känslor kring tiden vara starkare än någonsin. Jag kan verkligen inte förstå hur det kan kännas som att jag alldeles nyss, förväntansfullt, satt mig på tåget mot Sala, fast det egentligen har hunnit hända en hel del mellan det datumet och idag.
Det känns som att tiden går snabbt och långsamt samtidigt. Det är en känsla som jag alltid har haft. Jag vet inte om ni känner likadant, men jag känner alltid så och jag tänker ganska ofta på det.
Jag har saknat staden Linköping väldigt mycket och jag har saknat många människor här. Nu kommer jag att sakna många människor i Avesta. Det är alltid någon som man saknar. Så är det bara.
När jag kommer tillbaks till vardagen efter att ha lämnat den för en tid så brukar mina känslor kring tiden vara starkare än någonsin. Jag kan verkligen inte förstå hur det kan kännas som att jag alldeles nyss, förväntansfullt, satt mig på tåget mot Sala, fast det egentligen har hunnit hända en hel del mellan det datumet och idag.
Det känns som att tiden går snabbt och långsamt samtidigt. Det är en känsla som jag alltid har haft. Jag vet inte om ni känner likadant, men jag känner alltid så och jag tänker ganska ofta på det.
Jag har saknat staden Linköping väldigt mycket och jag har saknat många människor här. Nu kommer jag att sakna många människor i Avesta. Det är alltid någon som man saknar. Så är det bara.
Black & white...
Dessa två bilder har jag tänkt låta pryda en av mina väggar ganska snart:
© Erica Lundberg - 2009
(Jag är dock medveten om att bilderna kan vara fysiskt inkorrekta. Jag valde nämligen av lathet att tänka bort sådana saker då jag gjorde bilderna. OM någon av dem är fysiskt inkorrekt så låter jag den faktorna vara en del av konsten och någonting som får göra bilderna extra intressant. Ha ha!)
© Erica Lundberg - 2009
(Jag är dock medveten om att bilderna kan vara fysiskt inkorrekta. Jag valde nämligen av lathet att tänka bort sådana saker då jag gjorde bilderna. OM någon av dem är fysiskt inkorrekt så låter jag den faktorna vara en del av konsten och någonting som får göra bilderna extra intressant. Ha ha!)
People on streets...
"People on streets.
Dee doh dee da dee.
People on streets.
Dee doh dee da dee da dee da.
It's the terror of knowing
what this world is about.
Watching some good friends
screaming 'Let me out'.
Pray tomorrow takes me higher.
Pressure on people,
people on streets."
Queen & David Bowie - Under Pressure
Jag och lillasyster har båda två alltid gillat denna låt. Men för tillfället så är vi som besatta av den.
Dee doh dee da dee.
People on streets.
Dee doh dee da dee da dee da.
It's the terror of knowing
what this world is about.
Watching some good friends
screaming 'Let me out'.
Pray tomorrow takes me higher.
Pressure on people,
people on streets."
Queen & David Bowie - Under Pressure
Jag och lillasyster har båda två alltid gillat denna låt. Men för tillfället så är vi som besatta av den.
2010
Jag brukar inte tänka särskilt mycket på att åren skiftar, men jag tycker inte att det går att undvika att fundera lite över det. Jag hoppas i alla fall att ni hade en bra nyårsafton och jag önskar er alla ett gott 2010!