Hm...
Jag säger bara: "Hm..."
Motivation = Zero?
Jag har haft otroligt dålig motivation till att plugga den senaste tiden... Antagligen eftersom det händer så mycket annat omkring mig för tillfället. Jag vet inte... Sorry för att jag är tråkig i alla fall! Ha det fint!
Erica
Angående förra inlägget; tänk att jag kan lyckas skriva ett så pass långt, meningslöst och intetsägande inlägg som handlar om musik! Så kan det gå när man är uttråkad!
En näst intill omöjlig, men ändå vardaglig, fråga.
Det finns många filosofiska frågor som vi inte kan svara på. Många sådana frågor funderade jag ofta kring när jag var yngre, likt jag också funderade kring en hel del vetenskapliga frågor som vi har svar på, men som jag ej förstod då och som jag i de allra flesta fall ännu inte förstår.
Nyligen satt jag dock och tänkte på en mycket vardaglig fråga som jag inte riktigt kan svara på. Frågan är vilket band eller vilken musikartist jag skulle välja att fortsätta att lyssna på om jag endast fick välja ett band eller en artist att lyssna på livet ut. Likt jag tidigare har skrivit så vill jag ju variera mig väldigt mycket i mitt musiklyssnande. Därför finner jag den diskuterade frågan väldigt svår. Jag har liksom inte alls något favoritband eller någon favoritartist eftersom jag varierar mitt musiklyssnande så pass mycket som jag gör. Jag har dock några band och artister som jag vet lite mer om och lyssnar lite mer på än vad jag gör om och med andra band och artister, men det är fortfarande på en så pass ytlig nivå att någon kan spela en låt för mig med något av dessa band eller någon av dessa artister utan att jag vet vilka eller vem det är som har gjort och framfört låten.
När jag var yngre så kunde jag istället nästan allt om de flesta band och artister jag lyssnade på, både när det gäller deras musik, deras personligheter och deras privatliv.
Jag har flera gånger tipsat om låtar av The Killers och till slut faller nog mitt val på denna grupp. De har gjort många sköna låtar som jag gillar mycket och Brandon Flowers har en röst som jag aldrig finner tråkig. Så om jag fick välja ett band eller en artist att bara få lyssna på i fortsättningen av mitt liv så skulle det bli The Killers. Men visst är det mycket roligare med variation?
Förresten, om det istället vore så att någon valde ut en grupp eller artist som skulle få bli den enda musiken som hela världen får lyssna på så tror jag att jag skulle lyssna en hel del, vilken sorts musik det än blev som valdes ut. Jag lyssnar liksom hellre på musik som jag skarpt ogillar än ingen musik alls. Lyssnar jag tillräckligt mycket på en viss musik så brukar jag också kunna lära mig att hitta de bra och utmärkande kvaliteterna i denna musik. Sedan så har jag ju tidigare skrivit att den mesta musiken antagligen är bra på något sätt (likt det mesta i världen är bra på sitt sätt), även om jag inte gillar den särskilt mycket.
Nyligen satt jag dock och tänkte på en mycket vardaglig fråga som jag inte riktigt kan svara på. Frågan är vilket band eller vilken musikartist jag skulle välja att fortsätta att lyssna på om jag endast fick välja ett band eller en artist att lyssna på livet ut. Likt jag tidigare har skrivit så vill jag ju variera mig väldigt mycket i mitt musiklyssnande. Därför finner jag den diskuterade frågan väldigt svår. Jag har liksom inte alls något favoritband eller någon favoritartist eftersom jag varierar mitt musiklyssnande så pass mycket som jag gör. Jag har dock några band och artister som jag vet lite mer om och lyssnar lite mer på än vad jag gör om och med andra band och artister, men det är fortfarande på en så pass ytlig nivå att någon kan spela en låt för mig med något av dessa band eller någon av dessa artister utan att jag vet vilka eller vem det är som har gjort och framfört låten.
När jag var yngre så kunde jag istället nästan allt om de flesta band och artister jag lyssnade på, både när det gäller deras musik, deras personligheter och deras privatliv.
Jag har flera gånger tipsat om låtar av The Killers och till slut faller nog mitt val på denna grupp. De har gjort många sköna låtar som jag gillar mycket och Brandon Flowers har en röst som jag aldrig finner tråkig. Så om jag fick välja ett band eller en artist att bara få lyssna på i fortsättningen av mitt liv så skulle det bli The Killers. Men visst är det mycket roligare med variation?
Förresten, om det istället vore så att någon valde ut en grupp eller artist som skulle få bli den enda musiken som hela världen får lyssna på så tror jag att jag skulle lyssna en hel del, vilken sorts musik det än blev som valdes ut. Jag lyssnar liksom hellre på musik som jag skarpt ogillar än ingen musik alls. Lyssnar jag tillräckligt mycket på en viss musik så brukar jag också kunna lära mig att hitta de bra och utmärkande kvaliteterna i denna musik. Sedan så har jag ju tidigare skrivit att den mesta musiken antagligen är bra på något sätt (likt det mesta i världen är bra på sitt sätt), även om jag inte gillar den särskilt mycket.
Pamela
This is Pamela:
© Erica Lundberg - 2008
© Erica Lundberg - 2008
Bakdag
Gamla bilder från en dag när mamma bakade bullar.
© Erica Lundberg - 2008
© Erica Lundberg - 2008
Sweet!
Söta handmålade glas som jag fick av en vän i 18-årspresent för snart två år sedan.
© Erica Lundberg - 2007
© Erica Lundberg - 2007
Gnäll om artiklar...
Jag tycker att det är roligt att det hela tiden är så många människor som kommenterar att artiklar och dylikt i Aftonbladet är så ointressanta. Jag tycker också att Aftonbladet skriver mycket ointressant. Men när jag ser en artikel som verkar ointressant så läser jag (oftast) inte den, och jag anstränger mig absolut inte så pass mycket att jag lämnar en kommentar om hur pass ointressant artikeln var... He he... När jag väl har läst en artikel så erkänner jag att det ju måste ha funnits någonting med artikeln som intresserat mig och fått mig att läsa den, även om den handlat om något "meninslöst kändisdravel".
The apartment in Linköping...
Här har ni fler bilder från mitt boende i Linköping. Som jag har skrivit flera gånger tidigare så är det inte jag själv som har valt färger på väggar och skåp, utan färgerna som var när jag flyttade in är kvar, eftersom det bara är en studentlägenhet och jag inte vet hur länge jag kommer att bo här. Alla bilder på väggarna är dock tagna/målade av mig själv, eftersom det känns roligast och mest personligt på så vis.
Det är inte stort och det är knappast lyxigt, men det är mysigt och jag trivs.
Foton: © Erica Lundberg - 2008
Det är inte stort och det är knappast lyxigt, men det är mysigt och jag trivs.
Foton: © Erica Lundberg - 2008
Nice!
Jag märker för var dag mer och mer hur innehavandet av en blogg att "gå till" när man har tråkigt, känner sig deppig, vill ta död på tid, har någonting viktigt att säga, har någonting oviktigt att säga, inte har någonting alls att säga etc. sätter lite extra krydda på vardagen.
Sedan tycker jag också att det är otroligt roligt att läsa andra människors bloggar!
Glass = onyttigt?
Jag som trodde att glass var jättenyttigt! Ironi.
Lite glass då och då kan dock vara gott för själen... Det är väl därför vi äter glass? Inte för att vi tror att det är bra för kroppen...
Lite glass då och då kan dock vara gott för själen... Det är väl därför vi äter glass? Inte för att vi tror att det är bra för kroppen...
Summer? Eller?
Det luktar sommar utomhus. Men det blåser mycket idag.
När man har så pass mycket motvind att man knappt kommer framåt på cykeln i nedförsbackarna, då är det inte kul att cykla i uppförsbackarna. Ja ja, jag erkänner; jag överdrev i det jag skrev i föregående mening. Men i alla fall, blåsigt är det och mycket motvind hade jag både på väg till skolan och på väg hem igen. Vinden vänder alltid i fel läge... Eller?
Finurligt egentligen att man kallar backarna för "nedförsbackar" och "uppförsbackar" då de båda egentligen är samma sorts backar - det är ju bara riktningen som är förändrad.
Oj oj, jag är trött och flummig och har världens sämsta (och bästa) humor just nu. Borde jag verkligen tillåta mig själv att blogga i detta tillstånd?
Nu ska jag fortsätta med att plugga makroekonomi. Jag måste förbereda mig inför seminariet imorgon.
Ironiska pussar på er (eller icke-ironiska pussar, om ni hellre föredrar det...)!
När man har så pass mycket motvind att man knappt kommer framåt på cykeln i nedförsbackarna, då är det inte kul att cykla i uppförsbackarna. Ja ja, jag erkänner; jag överdrev i det jag skrev i föregående mening. Men i alla fall, blåsigt är det och mycket motvind hade jag både på väg till skolan och på väg hem igen. Vinden vänder alltid i fel läge... Eller?
Finurligt egentligen att man kallar backarna för "nedförsbackar" och "uppförsbackar" då de båda egentligen är samma sorts backar - det är ju bara riktningen som är förändrad.
Oj oj, jag är trött och flummig och har världens sämsta (och bästa) humor just nu. Borde jag verkligen tillåta mig själv att blogga i detta tillstånd?
Nu ska jag fortsätta med att plugga makroekonomi. Jag måste förbereda mig inför seminariet imorgon.
Ironiska pussar på er (eller icke-ironiska pussar, om ni hellre föredrar det...)!
Sverige, Schweden, Sweden...
Sverige, Schweden, Sweden... Tyskland, Deutschland, Germany... England, England, England...
Det är intressant att det finns så pass många språk världen över som det gör. De många språken gör ju att det finns extremt många olika ord och uttryck för det mesta.
Någonting som jag dock tycker känns väldigt onödigt är att geografiska platser (framför allt när det gäller länder och större städer) många gånger har olika namn på olika språk. Det väcker förvirring och känns, som sagt, allmänt onödigt.
Jag känner för att ta länderna Sverige, Tyskland och England samt deras respektives officiella språk som exempel. Namnen för Sverige liknar varandra på de tre språken. Det är inte alltför svårt att dra slutsatsen att man talar om samma land. Men eftersom de tre namnen är ganska lika varandra så känns det ju inte allt för långt ifrån att man istället borde ha kunnat låtit namnet vara detsamma i dessa alla tre länder. De tre namnen för Tyskland är inte särskilt lika varandra och börjar inte ens på samma bokstav. Här är det mycket svårare att dra slutsatsen att man talar om samma land och just därför så borde man låtit namnet vara det samma i dessa alla tre länder. England, England och England stavas precis lika, men uttalas inte riktigt lika, vilket känns ytterst logiskt. Varför kunde det inte få vara på detta sätt med alla länder och i alla länder?
Som sagt, variation i språk är roligt och intressant, men när det gäller egennamn geografiska platser så tycker jag att namnen borde vara likadana världen över.
Det är intressant att det finns så pass många språk världen över som det gör. De många språken gör ju att det finns extremt många olika ord och uttryck för det mesta.
Någonting som jag dock tycker känns väldigt onödigt är att geografiska platser (framför allt när det gäller länder och större städer) många gånger har olika namn på olika språk. Det väcker förvirring och känns, som sagt, allmänt onödigt.
Jag känner för att ta länderna Sverige, Tyskland och England samt deras respektives officiella språk som exempel. Namnen för Sverige liknar varandra på de tre språken. Det är inte alltför svårt att dra slutsatsen att man talar om samma land. Men eftersom de tre namnen är ganska lika varandra så känns det ju inte allt för långt ifrån att man istället borde ha kunnat låtit namnet vara detsamma i dessa alla tre länder. De tre namnen för Tyskland är inte särskilt lika varandra och börjar inte ens på samma bokstav. Här är det mycket svårare att dra slutsatsen att man talar om samma land och just därför så borde man låtit namnet vara det samma i dessa alla tre länder. England, England och England stavas precis lika, men uttalas inte riktigt lika, vilket känns ytterst logiskt. Varför kunde det inte få vara på detta sätt med alla länder och i alla länder?
Som sagt, variation i språk är roligt och intressant, men när det gäller egennamn geografiska platser så tycker jag att namnen borde vara likadana världen över.
Trist och oroväckande!
Jag har flertalet gånger varit med om att brev och paket som jag har skickat med Posten eller mottagit/skulle ha mottagit med Posten har försenats avsevärt eller försvunnit. Sist en väldigt fin baddräkt som min mor har skickat och som jag hade tänkt ta med mig till Egypten. Hon skickade den för flera veckor sedan och jag har inte fått den. Posten verkar inte ha någon aning om var den är. Det allra mest trista är att det var längesedan som mamma köpte den och hon minns inte ens var hon har köpt den, så jag kan inte heller köpa någon ny.
Fast mer och mer brev, meddelanden och dylikt skickas och utförs elektroniskt nuförtiden så är Posten fortfarande väldigt viktig. Det känns då väldigt tråkigt att man ska behöva känna sig orolig varje gång man ska skicka någonting med Posten. För det är vad jag gör idag. Alltså oroar mig.
Vardagsupdate.
Detta är inte min dag! Först och främst så vaknade jag med en otrolig huvudvärk tidigt i morse. En sådan där huvudvärk som gör att man är nära att kräkas. Detta antagligen på grund av att jag knappt kunde sova någonting i natt. Jag som hade planerat att gå upp tidigt, för att under morgonen kunna uträtta några ärenden och komma igång med pluggandet. Dock kände jag att jag inte klarade av att göra någonting annat än att försöka sova några timmar till.
Jag steg inte upp förrän runt elva, då jag fortfarande hade ont i mitt huvud. Jag har dock ännu inte kommit igång med pluggandet och huvudvärken har inte gått över än, men den är otroligt lindrigare nu än vad den var när jag vaknade. Jag antar att det har hjälpt med lite mer sömn och en värktablett. Nu har jag i alla fall tänkt att jag, efter att ha uträttat några ärenden på datorn, ska ta mig ut i solen och sätta mig där och plugga (med en kopp kaffe och en flaska vatten).
Jag kanske bloggar lite senare idag. Vi får se... Det händer ganska mycket i mitt liv just nu, så jag vet inte hur mycket tid jag har till att blogga. Det kan dock vara väldigt avkopplande att då och då skriva någonting i bloggen och ta en liten paus från vardagen.
Jag steg inte upp förrän runt elva, då jag fortfarande hade ont i mitt huvud. Jag har dock ännu inte kommit igång med pluggandet och huvudvärken har inte gått över än, men den är otroligt lindrigare nu än vad den var när jag vaknade. Jag antar att det har hjälpt med lite mer sömn och en värktablett. Nu har jag i alla fall tänkt att jag, efter att ha uträttat några ärenden på datorn, ska ta mig ut i solen och sätta mig där och plugga (med en kopp kaffe och en flaska vatten).
Jag kanske bloggar lite senare idag. Vi får se... Det händer ganska mycket i mitt liv just nu, så jag vet inte hur mycket tid jag har till att blogga. Det kan dock vara väldigt avkopplande att då och då skriva någonting i bloggen och ta en liten paus från vardagen.
Diss!
Härmed vill jag totaldissa morgontröttheten!
Give me motivation!
Give me motivation!
Photography
© Erica Lundberg
Henrik Schyffert
Jag har ju tidigare skrivit att jag inte ofta ser på SVT. Igår tittade jag dock på SVT1 i nästan två timmar. Jag såg nämligen Schyfferts: "The 90's - Ett försvarstal" och måste säga att det var en mycket tänkvärd monolog. Jag har alltid gillat Schyffert och tycker att detta var otroligt bra! Det är lite synd att man inte har varit och sett föreställningen live...
Att vara glad för det man har.
En sak som jag menade med föregående inlägg var att det är lätt hänt att man försvinner in i tankar kring vad man skulle vilja kunna och vad man skulle vilja ha och på så sätt glömmer bort det man faktiskt kan och det man faktiskt har.
Den senaste tiden har jag faktiskt allt mer ofta i alla fall försökt att stanna upp och tänka över vad jag har och vara glad över det. Vissa saker förstår man knappt att man har förrän man har förlorat dem.
Det kan dock ibland vara otroligt svårt att vara glad över det man borde vara glad över istället för att vara ledsen över alla jobbiga saker i livet! Men det lönar sig att försöka.
Den senaste tiden har jag faktiskt allt mer ofta i alla fall försökt att stanna upp och tänka över vad jag har och vara glad över det. Vissa saker förstår man knappt att man har förrän man har förlorat dem.
Det kan dock ibland vara otroligt svårt att vara glad över det man borde vara glad över istället för att vara ledsen över alla jobbiga saker i livet! Men det lönar sig att försöka.
20 saker jag önskar att jag kunde...
Jag önskar att jag kunde...
- läsa, lära och ta in fakta omänskligt snabbt.
- spela gitarr.
- sjunga.
- köpa allt jag vill ha.
- vara mer omaterialistisk och därför inte heller vilja köpa någonting mer än det absolut nödvändiga för att överleva.
- vara sämre på att bekymra mig över mig själv, andra och världen.
- vara allmänt musikalisk.
- vara en duktigare idrottare.
- äta hur många macadamianötter jag vill utan att gå upp i vikt.
- ta mig mer tid till att bry mig om andra männiksor och verkligen lyssna på hur de mår.
- vara mycket duktigare i skolan.
- förstå mig på allt och alla.
- tänka mer.
- tänka mindre.
- vara intelligent.
- le och skratta ännu oftare.
- ta vara på livet ännu bättre.
- glädja mig över det jag har mer ofta.
- mycket, mycket mer.
- låta bli att önska att jag kunde...
- läsa, lära och ta in fakta omänskligt snabbt.
- spela gitarr.
- sjunga.
- köpa allt jag vill ha.
- vara mer omaterialistisk och därför inte heller vilja köpa någonting mer än det absolut nödvändiga för att överleva.
- vara sämre på att bekymra mig över mig själv, andra och världen.
- vara allmänt musikalisk.
- vara en duktigare idrottare.
- äta hur många macadamianötter jag vill utan att gå upp i vikt.
- ta mig mer tid till att bry mig om andra männiksor och verkligen lyssna på hur de mår.
- vara mycket duktigare i skolan.
- förstå mig på allt och alla.
- tänka mer.
- tänka mindre.
- vara intelligent.
- le och skratta ännu oftare.
- ta vara på livet ännu bättre.
- glädja mig över det jag har mer ofta.
- mycket, mycket mer.
- låta bli att önska att jag kunde...
TV-avgift
Jag såg nyligen på ett gammalt "Boston Tea Party"-avsnitt (för minst fjärde gången, då jag ofta ser på Filip & Fredrik-program när jag ska sova) som handlar om framtiden. Filip och Fredrik frågar i det avsnittet panelen vad de tror att människor i framtiden kommer att se som konstigt att vi gör i dagens samhälle, men som vi idag tycker är helt naturligt. Statsvetaren Stig-Björn sa då att man säkert i framtiden kommer att tycka (och att han själv redan idag tycker) att det är sinnessjukt att man idag måste betala en särskilt skatt för innehav av TV-mottagare. Där håller jag absolut med honom.
Jag själv ser till exempel inte ofta på SVT och lyssnar i princip aldrig på SR. Det skulle inte skada mig särskilt mycket om SVT, UR eller SR lades ner för alltid. Ändå måste jag betala en avgift till dessa, och denna avgift anser jag vara väldigt stor i jämförelse med de pengar som jag får in som student. Det känns tråkigt att dessa pengar går till saker som exempelvis Melodifestivalen (!), när jag ändå oftast ser på reklamfinansierade kanaler såsom Kanal 5.
"Vänta", tänker ni kanske nu, "Erica ser ju ibland på Melodifestivalen". Ja, jag har kikat lite på den ibland, men, jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag skulle inte bry mig om den lades ner totalt. Jag ser också ibland på andra SVT-program, och det är väl egentligen bara bra att jag gör det, eftersom jag ändå tvingas att betala TV-avgift. SVT ger ju ut en del okej program, så jag kanske kan känna att jag får lite valuta för mina pengar om jag ser på dessa program.
Jag vill inte påstå att jag tycker illa om SVT, UR eller SR. Alla dessa tre bolag har kommit med en del bra. Men om jag fick välja mellan att betala en avgift och på så vis ha tillgång till dessa program och att inte betala och då inte ha tillgång till dessa program så skulle jag absolut välja att inte betala. Så som det ser ut idag så har jag dock inget val.
Jag är inte heller en person som eftersträvar väldigt låga skatter och sociala avgifter, utan vill hålla dessa på en relativt hög nivå (självklart inte för hög, men "hög" känns i detta fall i huvudet taget som ett ganska svåridentifierbart ord), men TV-avgiften är jag ändå emot. Där skulle jag hellre vilja ha valfrihet. Som sagt, vill man ha tillgång till SVT, UR och SR så betalar man för det. Behöver man inte ha tillgång till dessa så behöver man inte heller betala. Det är så jag skulle vilja ha det. Ännu bättre vore ju om det till och med vore så att man kunde välja mellan att betala en viss summa för antingen SVT, UR eller SR och att betala en summa för hela "paketet".
Denna valfrihet kommer nog dock inte att uppstå under någon nära framtid, eventuellt inte ens i mitt liv, eventuellt aldrig någonsin. Som det ser ut nu så är det i alla fall bara att betala, se glad ut och inte vara bitter.
Härliga fredag!
Har ni haft en bra fredag? Min fredag har inte varit jätterolig.
- Var tvungen att gå upp 07.00 efter en natt med väldigt lite sömn.
- Klockan 08.00 anlände jag till universitetet, efter att ha cyklat genom en del regn.
- Plugg hela dagen. Alla vi var väldigt trötta, antagligen till stor del på grund av det väldigt gråa vädret, som gjorde att det kändes väldigt mörkt i skolan. Men vi fick en hel del gjort, vilket känns mycket bra.
- Lite åska, vilket jag och Ellen tyckte var mycket mysigt.
- Cyklade hem genom regnet och hann bli i princip lika blöt som om jag skulle ha ställt mig i duschen med kläderna på under den mindre än tio minuter långa cykelturen.
- Ville åka en sväng till IKANO-huset och kika på kläder med mera, men kände att det skulle vara meningslöst att cykla dit i spöregnet. Så det blev ingenting av med det.
- Ännu mer plugg (bland annat läsa i makroekonomi-boken och läsa lite om ECB).
- Vila framför datorn och televisionen.
Nu kanske jag låter lite gnällig. Egentligen så är det inte gnäll och min fredag var egentligen rätt bra i sin helhet. Bra, men inte särskilt underhållande. Man får ta dagarna för vad de är, helt enkelt... Jag fick mycket pluggande gjort och det gör mig alltid otroligt nöjd! Men det är ju kul att vara lite "gnällig" ibland, i alla fall om man innerst inne egentligen skrattar åt det man gnäller på, vilket jag gör just nu och ofta gör.
Imorgon måste jag städa. Lite finare väder skulle inte sitta helt fel. Jag har ingenting emot mörka dagar fyllda av regn och åska, så länge jag får lata mig framför TV:n och härliga filmer hela dem dagarna. Men när jag har andra saker att göra vill jag hellre ha ljus och solsken, eftersom jag då känner mig mycket piggare. Plus att det känns lite bättre att vara utomhus om det inte regnar allt för mycket.
- Var tvungen att gå upp 07.00 efter en natt med väldigt lite sömn.
- Klockan 08.00 anlände jag till universitetet, efter att ha cyklat genom en del regn.
- Plugg hela dagen. Alla vi var väldigt trötta, antagligen till stor del på grund av det väldigt gråa vädret, som gjorde att det kändes väldigt mörkt i skolan. Men vi fick en hel del gjort, vilket känns mycket bra.
- Lite åska, vilket jag och Ellen tyckte var mycket mysigt.
- Cyklade hem genom regnet och hann bli i princip lika blöt som om jag skulle ha ställt mig i duschen med kläderna på under den mindre än tio minuter långa cykelturen.
- Ville åka en sväng till IKANO-huset och kika på kläder med mera, men kände att det skulle vara meningslöst att cykla dit i spöregnet. Så det blev ingenting av med det.
- Ännu mer plugg (bland annat läsa i makroekonomi-boken och läsa lite om ECB).
- Vila framför datorn och televisionen.
Nu kanske jag låter lite gnällig. Egentligen så är det inte gnäll och min fredag var egentligen rätt bra i sin helhet. Bra, men inte särskilt underhållande. Man får ta dagarna för vad de är, helt enkelt... Jag fick mycket pluggande gjort och det gör mig alltid otroligt nöjd! Men det är ju kul att vara lite "gnällig" ibland, i alla fall om man innerst inne egentligen skrattar åt det man gnäller på, vilket jag gör just nu och ofta gör.
Imorgon måste jag städa. Lite finare väder skulle inte sitta helt fel. Jag har ingenting emot mörka dagar fyllda av regn och åska, så länge jag får lata mig framför TV:n och härliga filmer hela dem dagarna. Men när jag har andra saker att göra vill jag hellre ha ljus och solsken, eftersom jag då känner mig mycket piggare. Plus att det känns lite bättre att vara utomhus om det inte regnar allt för mycket.
Nightmare?
Natten till i måndags så drömde jag en mardröm igen. Fast jag vet inte riktigt om jag vill kalla drömmen för mardröm. Visst, det var en väldigt läskig dröm och den skrämde mig rejält, men den var samtidigt intressant och den innehöll en intressant story. Hur intressant en story i en dröm nu kan vara, då drömmar ofta är väldigt osammanhängande. Men det fanns någonting av en flyktig handling i denna dröm.
Att jag har drömt drömmar som har haft någonting av en intressant story har hänt flera gånger tidigare. Flera av dessa drömmar har också varit skrämmande drömmar. Drömmarna blir då lite som att se på en läskig film. Man är rädd, men vill ändå fortsätta att titta, eftersom det är spännande, adrenalinet pumpar och man vill veta vad som händer härnäst.
Drömmen jag hade natten till i måndags var verkligen som en film. Det är svårt att förklara, men när jag befann mig i drömmen så var jag säker på att det var en film jag var i. Jag var inte med i filmen, utan jag var endast en åskådare, men jag var ändå i filmen istället för att se den på en skärm.
Mina minnen från drömmen är väldigt vaga, oklara och osammanhängande, men ändå otroligt klara och sammanhängande om jag jämför med hur mina minnen från mina drömmar brukar vara.
Jag minns någonting läskigt på en havsbotten. Det läskiga visade sig vara ett sjunket passagerarfartyg. Rättare sagt ett tyskt, sjunket passagerarfartyg, som tydligen hade sjunkit under andra världskriget. Men fartyget och dess passagerare var helt bortglömda. En sak som jag minns väldigt klart är att det var Johnny Depp som hade huvudrollen i drömmens "film". Helt plötsligt befann han sig på fartyget och fartyget befann sig ute på havet, likt ett spökskepp. Depps karaktär (som jag i fortsättningen tänker benämna "Depp") hade ingen aning om hur han hade hamnat på skeppet och jag kunde tydligt känna hans rädsla. Skeppet verkade vara alldeles öde, men i ett rum hittade "Depp" en ung tjej. Han förstod på en gång att hon var ett spöke. Hon räckte honom ett väldigt vackert silverhalsband, vilket var fullt av kristaller. Längst ner på halsbandet satt en turkos sten, formad som en droppe. Tjejen sa till "Depp" att hon ville att han skulle ha halsbandet. "Depp" tog halsbandet, fick sedan panik, sprang uppför flertalet trappor och hittade en stenstaty i form av en ängel. Helt plötsligt var han på vinden i sitt eget hem och hade statyn med sig.
"Depp" gick ner från vinden för att leta efter sin fru (inte sin riktiga fru, utan hon som var frun i denna berättelse). Helt plötsligt var han dock på fartyget igen. Han fick panik igen, men trodde att hans fru skulle finnas på båten och fortsatte sitt letande efter henne. Han såg ett ljussken från ett rum och gick in i rummet. Där hittade han det vackra halsbandet, hängande på en krok. Helt plötsligt dök tjejen upp igen. "Depp" tog halsbandet från kroken och tjejen nickade åt honom. Hon sa en gång till att hon ville att han skulle ha halsbandet. Nu var "Depp" (och jag) inte särskilt rädd längre. Han gick sakta uppför samma trappor som han tidigare sprungit uppför och fortsatte att leta efter sin fru.
Plötsligt var "Depp" återigen på vinden i sitt eget hem. Denna gång befann sig hans fru på vinden. Hon satt och tittade konfundersamt på statyn. Nu var dock inte statyn längre formad som en ängel. Eller jo, i fruns ögon var den det, men i "Depps" ögon hade den formen av ett troll som hade ansiktet förvridet i ett elakt grin. "Depp" fick panik, tog en hacka och började att hacka hårt i statyn. Frun blev arg och undrade vad han höll på med och "Depp" sa att han måste forma om statyn (så att den såg ut som en ängel igen, men det nämnde han inte). Det konstiga var att "Depp" inte alls formade statyn, utan endast slog i den, hårt och rakt på, med sin hacka.
Till slut hade "Depp" slagit in en hel del av statyns skalle, och då rann plötsligt en massor av rött blod ut ur stenskallen. "Depp" (och jag) kände sig (mig) plötsligt mycket lättad och här var det som att någon "kraft" berättade för "Depp" att han hade varit pappa till en son, utan att själv ha fått veta det, men att sonen tyvärr hade dött några år tidigare (då sonen var i 10-årsåldern).
Sedan blev det väldigt dimmigt och rörigt i drömmen. Här rörde allt ihop sig och jag vaknade sakta. Det var i alla fall en mycket märklig dröm. När jag vaknade så mindes jag både händelserna i drömmen och känslorna otroligt bra. Jag undrar också under hur lång tid jag drömde denna dröm. Den låter lång när jag beskriver den i text, men det är mest för att allt var så pass detaljerat som det var. I själva drömmen så skedde allt väldigt snabbt.
Det är häftigt vilka spratt hjärnan kan spela en när man sover. Jag förstår verkligen inte hur jag kan fantisera ihop saker likt detta i sömnen. Det enda jag hade tänkt på innan jag somnade var makroekonomi... På tal om det så händer det ofta att jag drömmer konstiga saker om de kurser jag läser. Det har t.ex. hänt flera gånger att jag har drömt om bokföring, grafer och kalkyler.
Drömmen fick mig förresten att tänka på två filmer; Titanic och Ghost Ship. Kanske jag på något sätt, djupt inom mig, tänkte på dessa två filmer. Storyn i min dröm kändes för övrigt mer intressant än storyn i Ghost Ship. Jag gillar Ghost Ship, det är en bra film, men storyn är egentligen inte så rolig. Det är mest det att jag i huvud taget är ganska så svag för filmer som utspelar sig på fartyg o.dyl.
Att jag har drömt drömmar som har haft någonting av en intressant story har hänt flera gånger tidigare. Flera av dessa drömmar har också varit skrämmande drömmar. Drömmarna blir då lite som att se på en läskig film. Man är rädd, men vill ändå fortsätta att titta, eftersom det är spännande, adrenalinet pumpar och man vill veta vad som händer härnäst.
Drömmen jag hade natten till i måndags var verkligen som en film. Det är svårt att förklara, men när jag befann mig i drömmen så var jag säker på att det var en film jag var i. Jag var inte med i filmen, utan jag var endast en åskådare, men jag var ändå i filmen istället för att se den på en skärm.
Mina minnen från drömmen är väldigt vaga, oklara och osammanhängande, men ändå otroligt klara och sammanhängande om jag jämför med hur mina minnen från mina drömmar brukar vara.
Jag minns någonting läskigt på en havsbotten. Det läskiga visade sig vara ett sjunket passagerarfartyg. Rättare sagt ett tyskt, sjunket passagerarfartyg, som tydligen hade sjunkit under andra världskriget. Men fartyget och dess passagerare var helt bortglömda. En sak som jag minns väldigt klart är att det var Johnny Depp som hade huvudrollen i drömmens "film". Helt plötsligt befann han sig på fartyget och fartyget befann sig ute på havet, likt ett spökskepp. Depps karaktär (som jag i fortsättningen tänker benämna "Depp") hade ingen aning om hur han hade hamnat på skeppet och jag kunde tydligt känna hans rädsla. Skeppet verkade vara alldeles öde, men i ett rum hittade "Depp" en ung tjej. Han förstod på en gång att hon var ett spöke. Hon räckte honom ett väldigt vackert silverhalsband, vilket var fullt av kristaller. Längst ner på halsbandet satt en turkos sten, formad som en droppe. Tjejen sa till "Depp" att hon ville att han skulle ha halsbandet. "Depp" tog halsbandet, fick sedan panik, sprang uppför flertalet trappor och hittade en stenstaty i form av en ängel. Helt plötsligt var han på vinden i sitt eget hem och hade statyn med sig.
"Depp" gick ner från vinden för att leta efter sin fru (inte sin riktiga fru, utan hon som var frun i denna berättelse). Helt plötsligt var han dock på fartyget igen. Han fick panik igen, men trodde att hans fru skulle finnas på båten och fortsatte sitt letande efter henne. Han såg ett ljussken från ett rum och gick in i rummet. Där hittade han det vackra halsbandet, hängande på en krok. Helt plötsligt dök tjejen upp igen. "Depp" tog halsbandet från kroken och tjejen nickade åt honom. Hon sa en gång till att hon ville att han skulle ha halsbandet. Nu var "Depp" (och jag) inte särskilt rädd längre. Han gick sakta uppför samma trappor som han tidigare sprungit uppför och fortsatte att leta efter sin fru.
Plötsligt var "Depp" återigen på vinden i sitt eget hem. Denna gång befann sig hans fru på vinden. Hon satt och tittade konfundersamt på statyn. Nu var dock inte statyn längre formad som en ängel. Eller jo, i fruns ögon var den det, men i "Depps" ögon hade den formen av ett troll som hade ansiktet förvridet i ett elakt grin. "Depp" fick panik, tog en hacka och började att hacka hårt i statyn. Frun blev arg och undrade vad han höll på med och "Depp" sa att han måste forma om statyn (så att den såg ut som en ängel igen, men det nämnde han inte). Det konstiga var att "Depp" inte alls formade statyn, utan endast slog i den, hårt och rakt på, med sin hacka.
Till slut hade "Depp" slagit in en hel del av statyns skalle, och då rann plötsligt en massor av rött blod ut ur stenskallen. "Depp" (och jag) kände sig (mig) plötsligt mycket lättad och här var det som att någon "kraft" berättade för "Depp" att han hade varit pappa till en son, utan att själv ha fått veta det, men att sonen tyvärr hade dött några år tidigare (då sonen var i 10-årsåldern).
Sedan blev det väldigt dimmigt och rörigt i drömmen. Här rörde allt ihop sig och jag vaknade sakta. Det var i alla fall en mycket märklig dröm. När jag vaknade så mindes jag både händelserna i drömmen och känslorna otroligt bra. Jag undrar också under hur lång tid jag drömde denna dröm. Den låter lång när jag beskriver den i text, men det är mest för att allt var så pass detaljerat som det var. I själva drömmen så skedde allt väldigt snabbt.
Det är häftigt vilka spratt hjärnan kan spela en när man sover. Jag förstår verkligen inte hur jag kan fantisera ihop saker likt detta i sömnen. Det enda jag hade tänkt på innan jag somnade var makroekonomi... På tal om det så händer det ofta att jag drömmer konstiga saker om de kurser jag läser. Det har t.ex. hänt flera gånger att jag har drömt om bokföring, grafer och kalkyler.
Drömmen fick mig förresten att tänka på två filmer; Titanic och Ghost Ship. Kanske jag på något sätt, djupt inom mig, tänkte på dessa två filmer. Storyn i min dröm kändes för övrigt mer intressant än storyn i Ghost Ship. Jag gillar Ghost Ship, det är en bra film, men storyn är egentligen inte så rolig. Det är mest det att jag i huvud taget är ganska så svag för filmer som utspelar sig på fartyg o.dyl.
Yummie!
Denna sallad (gjord och äten av mig och småsyskonen förra sommaren) skulle inte sitta helt fel just nu:
Innehåller:
- Isbergssallad
- Kyckling (kryddad med bl.a. svartpeppar och en massor av ingefära och grillad i ugnen)
- Gurka
- Röd paprika
- Kikärter
- Gröna och svarta oliver
- Svarta bönor, kidneybönor och vita bönor
- Avocado
Foton: © Erica Lundberg - 2008
Innehåller:
- Isbergssallad
- Kyckling (kryddad med bl.a. svartpeppar och en massor av ingefära och grillad i ugnen)
- Gurka
- Röd paprika
- Kikärter
- Gröna och svarta oliver
- Svarta bönor, kidneybönor och vita bönor
- Avocado
Foton: © Erica Lundberg - 2008
Hur kan man missa någonting sådant?
Enligt undersökning från Synovate så vet cirka 45 % av oss svenskar ännu inte om att det är val till EU-parlamentet i juni. Hur kan man ha missat det? Den siffran sjunker nog i och för sig (förhoppningsvis) snart ganska så snabbt.
I och för sig så litar jag aldrig alltför mycket på undersökningar som jag inte vet hur pass välgjorda de är...
I och för sig så litar jag aldrig alltför mycket på undersökningar som jag inte vet hur pass välgjorda de är...
Totalstopp
Jag vill skriva någonting bra och meningsfullt, men det är totalstopp i mitt huvud just nu. Antagligen för att jag har setat och gått igenom rapporter från ECB (Europeiska centralbanken) hela dagen inför nästa veckas seminarium. Denna dag har för övrigt inte alls varit särskilt bra. Detta är en sådan dag som man helst bara vill radera. Fast i och för sig, om jag skulle radera denna dag så skulle ju allt arbete med ECB-rapporterna försvinna. He he...
Det vi ska redovisa på seminariet är i alla fall ECB:s syn på den nuvarande finanskrisen, jämförelser av den nuvarande finanskrisen med 90-talskrisen, kommentarer kring möjligheterna att påverka nuvarande läge med hjälp av ekonomisk politik och bedömningar av den framtida utvecklingen. Det kommer att bli en hel del att arbeta med den kommande veckan. Det är otroligt intressanta frågor att arbeta med, men jag känner mig inte tillräckligt "peppad" för tillfället...
Nu ska jag fortsätta att läsa i makroekonomi-boken.
Miley Cyrus
Jag gillar inte Miley Cyrus överdrivet mycket (jag tycker ingenting om henne som person, eftersom jag inte känner henne, och gillar henne inte särskilt mycket som varken skådespelare eller sångerska), men jag tycker ändå väldigt synd om henne, eftersom det känns som att en stor del av världen vaktar varje hennes fotsteg och går och väntar på (och önskar) att hon ska spåra ur... Finns det inte viktigare saker att koncentrera sig på än huruvida Miley Cyrus ska halka snett eller ej? I och för sig så har ju jag själv viktigare saker att bry mig om än huruvida andra människor lägger sig i Miley Cyrus liv. Men men...
Hon får se till att stå på sig, helt enkelt. Att hon sedan skulle vara tjock också...
Jag är glad över att jag inte är någon kändis.
Miley Cyrus och hennes far Billy Ray Cyrus. Bild från Vanity Fair.
Hon får se till att stå på sig, helt enkelt. Att hon sedan skulle vara tjock också...
Jag är glad över att jag inte är någon kändis.
Miley Cyrus och hennes far Billy Ray Cyrus. Bild från Vanity Fair.
"Lillebror, bli inte som jag när du blir stor!"
Lillebror sommaren 2005:
© Erica Lundberg - 2005
© Erica Lundberg - 2005
Deep?
På tal om att mina blogginlägg har varit väldigt ytliga den senaste tiden och att jag inte har bloggat särskilt mycket om mina innersta tankar så är föregående inlägg otroligt djupt! Ironi.
Nails!
Jag har bitit på/"pillat sönder" mina naglar under nästan hela mitt liv. Jag har haft flera uppehåll i mitt "nagelförstörande" och lyckats ha fina naglar under korta perioder, men det har alltid slutat med att jag i ett nervöst infall har haft av samtliga naglar igen. Det har i och för sig hänt en enda gång att jag har lyckats få mina naglar långa och fina under en längre period, men då var jag till slut tvungen att klippa dem korta igen för att kunna spela piano ordentligt. Efter det var "nagelförstörandet" igång igen.
Om man ska få den rätta känslan i pianospelandet så måste man kunna känna tangenterna med fingertopparna utan att naglarna slår i. Man glider också väldigt mycket på tangenterna om man har långa naglar.
Nu spelar jag inte längre piano (spelar i och för sig gärna ibland när jag är hos föräldrarna, men själv så äger jag inget) och har bestämt mig för att få mina naglar fina igen. Jag kom då på att det vore bra att berätta i min blogg att jag har bestämt mig för att försöka få mina naglar fina, eftersom jag då känner en större press på mig själv. Jag vet inte om jag kommer att visa mina naglar i bloggen någon gång, men pressen blir ändå stor, eftersom jag aldrig skulle klara av att vara oärlig i min blogg och vet att jag nu kommer att känna att jag måste berätta i bloggen om jag skulle få ett infall och förstöra naglarna igen.
För tillfället är jag ganska nöjd med mina naglar. De är inte långa och de är inte perfekta, men de är mycket finare än de brukar vara. Självklart vill jag inte ha för långa naglar heller. Lagom är finast. Ett stort problem (förutom bitandet och sönderpillandet) med mina naglar är att även de gånger som de endast har varit fina under korta perioder så har jag varit tvungen att vara mycket försiktig och kämpa mycket för att lyckas hålla dem fina, då jag har otroligt sköra naglar som väldigt lätt går av och/eller skivas, även om jag använder olika förstärkningslack, näringsgivande lack och dylikt.
Så vi får se hur det går... Att naglarna går av av sig självt kan jag ju tyvärr inte göra någonting åt, men jag måste hålla mig ifrån att bita på dem (vilket egentligen är otroligt äckligt!) och "pilla sönder" dem. Wish me good luck! He he...
Vad ironiskt det skulle vara om jag strax efter detta inlägg kommer med ett inlägg där jag skriver att jag har "klantat mig" och lyckats ha av samtliga naglar igen.
Mina riktiga naglar 2005. Ge mig dessa tillbaks igen, tack!
Foto: © Erica Lundberg - 2005
Om man ska få den rätta känslan i pianospelandet så måste man kunna känna tangenterna med fingertopparna utan att naglarna slår i. Man glider också väldigt mycket på tangenterna om man har långa naglar.
Nu spelar jag inte längre piano (spelar i och för sig gärna ibland när jag är hos föräldrarna, men själv så äger jag inget) och har bestämt mig för att få mina naglar fina igen. Jag kom då på att det vore bra att berätta i min blogg att jag har bestämt mig för att försöka få mina naglar fina, eftersom jag då känner en större press på mig själv. Jag vet inte om jag kommer att visa mina naglar i bloggen någon gång, men pressen blir ändå stor, eftersom jag aldrig skulle klara av att vara oärlig i min blogg och vet att jag nu kommer att känna att jag måste berätta i bloggen om jag skulle få ett infall och förstöra naglarna igen.
För tillfället är jag ganska nöjd med mina naglar. De är inte långa och de är inte perfekta, men de är mycket finare än de brukar vara. Självklart vill jag inte ha för långa naglar heller. Lagom är finast. Ett stort problem (förutom bitandet och sönderpillandet) med mina naglar är att även de gånger som de endast har varit fina under korta perioder så har jag varit tvungen att vara mycket försiktig och kämpa mycket för att lyckas hålla dem fina, då jag har otroligt sköra naglar som väldigt lätt går av och/eller skivas, även om jag använder olika förstärkningslack, näringsgivande lack och dylikt.
Så vi får se hur det går... Att naglarna går av av sig självt kan jag ju tyvärr inte göra någonting åt, men jag måste hålla mig ifrån att bita på dem (vilket egentligen är otroligt äckligt!) och "pilla sönder" dem. Wish me good luck! He he...
Vad ironiskt det skulle vara om jag strax efter detta inlägg kommer med ett inlägg där jag skriver att jag har "klantat mig" och lyckats ha av samtliga naglar igen.
Mina riktiga naglar 2005. Ge mig dessa tillbaks igen, tack!
Foto: © Erica Lundberg - 2005
Dita von Teese
Jag skulle inte tacka nej till att se ut som hon, och hennes frisyr på denna bild är so lovely!
Bild från http://www.aceshowbiz.com.
Bild från http://www.aceshowbiz.com.
Borta i huvudet.
Min kära lillasyster skrev igår i sin blogg om att vara virrig och exempelvis glömma saker överallt. Det fick mig att tänka på hur sjukt virrig jag är hela tiden, och borta i mina egna tankar. Det kan ibland vara extremt jobbigt, eftersom jag på grund av min virrighet lätt tappar bort saker och glömmer bort att jag ska göra saker. Jag har nog alltid varit på detta sätt, men jag har perioder då jag är värre än värst och perioder då det inte är så farligt. Aja, vi är nog många som är så här virriga. Man får lära sig att leva med det, helt enkelt. Jag skriver till exempel ner väldigt många av mina tankar, bland annat i listform.
Någonting positivt med att vara så här virrig är när man glömmer bort att någonting kul ska hända för att helt plötsligt komma på det strax innan det ska ske och bli väldigt glatt överraskad. Mindre roligt är det när man glömmer bort totalt att någonting kul ska hända, och därför missar det roliga tillfället...
Någonting positivt med att vara så här virrig är när man glömmer bort att någonting kul ska hända för att helt plötsligt komma på det strax innan det ska ske och bli väldigt glatt överraskad. Mindre roligt är det när man glömmer bort totalt att någonting kul ska hända, och därför missar det roliga tillfället...
"Philosopher girl in a philosopher world"?
Har ni också lagt märke till att jag har skrivit mer och mer om ytliga saker den senaste tiden, och mindre och mindre av mina inre tankar och åsikter? Det är bara för att jag känner mig så förlorad i plugget just nu att jag knappt orkar tänka bortanför det. När jag väl orkar tänka så orkar jag inte skriva ner det. That's life right now!
Sedan så är det ju tänkt att min blogg ska vara så blandad som möjligt...
Disney-klassiker
Jag älskar ju Disney och med hjälp av magicmovies.se har jag listat alla hittills utkomna Disney-klassiker i kronologisk ordning, skrivit vad jag tycker om filmerna och betygsatt dem. Jag vet att det blev många fyror och femmor men, som sagt, jag älskar ju Disney!
Även de Disney-klassiker som jag har gett så lågt betyg som två av fem skulle jag kunna se om och om igen, bara för att de är Disney-filmer och i många fall också nostalgifyllda filmer för min del.
Jag var ganska trött när jag skrev detta, så jag varnar för slarvfel, även om jag har läst igenom texten flera gånger. Säg till om ni ser någonting som ser konstigt ut, så fixar jag det!
TV-kväll tonight.
Jag kollade nyss på "Stylista" på TV3. Det var riktigt underhållande. Det blir ännu mer TV-tittande ikväll för min del. Om en halvtimme börjar "Parlamentet" och efter det så är det dags för härliga "Söndagsparty med Filip & Fredrik" igen (I like!). Efter det så blir det nog att slå på någon film som jag ännu inte har sett och sedan försöka att somna.
In your faces!
Förresten så vill jag bara säga "In your faces!" till alla er som tjatade om att det skulle gå så bra för Sverige i Eurovision Song Contest då jag sa att "La Voix" är en alldeles för tråkig och slätstruken låt! He he... *blink blink*
Men visst, vi kom ju i alla fall vidare från semifinalen... (vilket inte mina favoriter Schweiz gjorde, fast jag sa heller aldrig att jag trodde att det skulle gå bra för dem)...
Men visst, vi kom ju i alla fall vidare från semifinalen... (vilket inte mina favoriter Schweiz gjorde, fast jag sa heller aldrig att jag trodde att det skulle gå bra för dem)...
Congratulations Norway!
Jag tycker att Norges bidrag var en väldigt värdig vinnare av Eurovision Song Contest 2009. Låten är skön och har verkligen satt sig på hjärnan. Killen var ju otroligt söt också (tönt-söt, som Andrea sa, och jag älskar tönt-söta killar). Roligt att norskarna fick vinna så här precis till sin nationaldag. Nu har de någonting att fira, de som känner sig patriotiska...
Fast egentligen så skulle ju Schweiz ha vunnit...
Annars gillar jag Tysklands låt mer och mer för ju mer jag hör av den. So catchy! Dita von Teese är ju häftig också (och otroligt snygg). Silverbyxorna var mindre häftiga. Det gick ju dock inte så bra för tyskarna.
Men egentligen så bryr jag mig inte särskilt mycket om ESC. Mina kära vänner var dock lite mer engagerade och tvingade mig t.o.m. att rösta på varje låt. Man fick ge mellan 1 och 5 poäng. Sedan räknade vi ihop vem som hade varit snålast och vem som hade varit mest generös med sina poäng. Behöver jag säga att jag hade gett ut överlägset lägst poäng?
Hela tiden tjatade jag sedan om att Schweiz egentligen borde ha vunnit...
Men det var roligt att Norge vann och jag är inte förvånad över Sveriges placering. Vi var absolut inte värda fler poäng än vad vi fick.
Fast egentligen så skulle ju Schweiz ha vunnit...
Annars gillar jag Tysklands låt mer och mer för ju mer jag hör av den. So catchy! Dita von Teese är ju häftig också (och otroligt snygg). Silverbyxorna var mindre häftiga. Det gick ju dock inte så bra för tyskarna.
Men egentligen så bryr jag mig inte särskilt mycket om ESC. Mina kära vänner var dock lite mer engagerade och tvingade mig t.o.m. att rösta på varje låt. Man fick ge mellan 1 och 5 poäng. Sedan räknade vi ihop vem som hade varit snålast och vem som hade varit mest generös med sina poäng. Behöver jag säga att jag hade gett ut överlägset lägst poäng?
Hela tiden tjatade jag sedan om att Schweiz egentligen borde ha vunnit...
Men det var roligt att Norge vann och jag är inte förvånad över Sveriges placering. Vi var absolut inte värda fler poäng än vad vi fick.
Mardröm
Jag minns inte riktigt vad jag drömde för sjukt inatt, förutom att det kröp massor av spindlar över hela mitt huvud och hår. Det var inte kul!
Jag har ingen jättefobi för spindlar eller andra småkryp, men så fort de befinner sig i min lägenhet eller, ännu värre, på min kropp, då har jag otroligt svårt för att behålla lugnet.
Jag har ingen jättefobi för spindlar eller andra småkryp, men så fort de befinner sig i min lägenhet eller, ännu värre, på min kropp, då har jag otroligt svårt för att behålla lugnet.
Det här med sjukdomar och skador...
Jag kom nyss att tänka på att man oftare borde stanna upp och tänka på hur glad man ska vara över att vara frisk och må bra (istället för att gnälla över en massor av onödiga I-landsproblem). Det finns liksom så många sjukdomar och olyckor som man aldrig tänker på att de helt plötsligt kan drabba en själv eller ens närstående och vända upp och ner på vardagen totalt.
ESC 2009
Jag undrar om det är ovanligt få riktigt bra låtar med i Eurovision Song Contest i år eller om det bara är jag som totalt har ändrat musiksmak. Jag gissar på antingen det sista eller en blandning.
Jaha!
"Nu får vi sträcka lite extra på oss, för nu är det svenskar inblandade!". Jag bryr mig! Inte! Ni som tittar på Eurovision Song Contest förstår vad jag menar.
Bored
Jag är totalt uttråkad just nu. Vad ska jag göra?
The Small Faces
The Small Faces - Itchycoo Park:
Irriterande.
Ibland (eller kanske till och med ofta) kommer jag på saker som jag finner riktigt bra och fyndiga att blogga om, för att hinna glömma bort dem innan jag har hunnit få tillgång till min blogg. Det är ganska så irriterande...
Gainomax
En natt förra sommaren när jag hade svårt att somna så hade jag TV:n på, men utan ljud. Ni kan inte gissa hur rädd jag blev då jag skiftade kanal och möttes av reklamen i klippet nedan! Särskilt då jag var så snabb att skifta tillbaks att jag aldrig hann se varken att det var en apa eller att det var reklam för Gainomax. Behöver jag berätta att det inte blev lättare att somna efter det? Jag skrattade dock ordentligt när jag senare såg reklamen igen och upptäckte vad jag hade blivit så skrämd av, och jag måste säga att jag tycker att det är en rolig reklam.
Oscar
Jag säger bara: "Naw!". Bilder på lillebror från 2005:
© Erica Lundberg - 2005
© Erica Lundberg - 2005
Puss på min dator!
Jag har knappast världens bästa dator, men efter att jag fick tillbaks den förra veckan, efter att den har varit på reparation, så är jag så glad över att ha den tillbaks att jag skulle kunna pussa på den hela tiden!
ERICA
Hello!
© Erica Lundberg - 2009
© Erica Lundberg - 2009
All music is fine!
Som jag påpekat tidigare så älskar jag innerst inne all sorts musik och tycker att de flesta låtar har sin charm.
Trögfattad?
Usch, vad jag känner mig bortkommen när det gäller makroekonomin! Men jag kom att tänka på att jag har känt mig ganska så bortkommen genom första halvan (eller ännu längre) av de flesta kurser som vi har läst hittills. Ändå har jag klarat av alla tentor hittills på första försöket. Jag har liksom kommit igen i slutet av kurserna. Alla har vi ju olika sätt att lära på, och det är detta som är lite av mitt sätt. Jag kämpar och kämpar i början, men förstår knappt någonting. Till slut är det dock någonting som "hoppar rätt" och jag förstår det mesta. Jag minns att min pianolärare påpekade detta för mig flera gånger då jag tog pianolektioner. Jag kunde kämpa mig igenom en låt hur många gånger som helst utan att knappt ta mig framåt, för att helt plötsligt kunna sätta låten perfekt. Jag hoppas att samma sak kommer att hända med denna kurs. I vilket fall som helst så är det bara att bita ihop och kämpa. Detta är ju trots allt också läsårets sista kurs.
(What's So Funny 'Bout) Peace, Love and Understanding
Jag hittade inte Brinsley Schwarzs version på YouTube, så det får bli en live-version av Costello istället:
€
Hm... Det har inte slagit mig tidigare att jag faktiskt har två tangenter för €-tecknet på mitt tangentbord... E-tangenten via Alt Gr-tangenten och en tangent som står för endast €-tecknet. Har ni också det?
"Det värsta som finns..."
Jag brukar försöka att hålla mig borta från uttryck som "Det värsta som finns", "Det bästa jag har sett", "Det hemskaste jag har varit med om" etc. eftersom det är så lätt hänt att man använder sig av dessa uttryck utan att alls mena vad man säger. Jag brukar oftast inte använda mig av liknande uttryck utan att innan tänka efter ordentligt kring huruvida jag menar vad jag säger eller ej eller har någon slags ironisk underton i mitt uttalande.
Fast jag tycker samtidigt att det kan vara lite gulligt och roligt med människor som hela tiden använder sig av liknande uttryck. Min käre mor säger t.ex. väldigt ofta att ting och händelser är "det värsta hon har varit med om" och jag tänker att oj, hon måste vara med om värre och värre saker hela tiden...
Fast jag tycker samtidigt att det kan vara lite gulligt och roligt med människor som hela tiden använder sig av liknande uttryck. Min käre mor säger t.ex. väldigt ofta att ting och händelser är "det värsta hon har varit med om" och jag tänker att oj, hon måste vara med om värre och värre saker hela tiden...
Fruktdebatten
Det har ju varit en hel del "tjafs" om att frukt skulle göra en tjock och det är många som protesterar och säger att vi ju alltid har ätit frukt.
Men jag förstår inte vad som ska vara så svårt. Det är väl med frukt som med andra livsmedel, att man kan äta det i rätt mängder? Det säger ju sig självt att om man äter fler kcal än vad man gör av med så går man upp i vikt, vare sig dessa kommer från choklad eller frukt?
Jag älskar frukt och kommer att fortsätta att äta det på samma sätt som jag har ätit det innan - d.v.s. i en viss mängd och med variation.
Charmigt på sitt sätt?
I föregående inlägg så skrev jag att de flesta länder är charmiga på sitt sätt. Det fick mig att tänka på att jag ofta tänker i den riktningen om många saker och ting. Jag skrev för inte särskilt länge sedan att det antagligen finns en egen charm hos varje årtionde. Jag kan tycka att nästan all sorts musik och alla låtar är bra på sitt sätt, även om jag föredrar att lyssna på vissa låtar framför andra. Jag tycker att varje årstid och varje väder är bra på sitt eget sätt. Jag tycker att alla skolämnen som jag har läst har varit intressanta på sitt sätt. Etcetera. Jag skulle kunna fortsätta att rabbla upp saker. Mycket i världen har sin egen lilla charm, även om den ibland kan vara liten och/eller svår att se.
Som ni kanske märker så har jag ofta svårt för att ogilla saker och ting. Även om det finns mycket som jag inte gillar i någonting så kan jag lyfta fram en liten sak som jag gillar och fokusera på den lilla saken och då ändå gilla helheten. På så vis kan jag göra det mesta intressant, och det har bland annat varit en fördel i skolan när man blir tvungen att läsa böcker och jag tvingar mig själv till att tycka att de är intressanta, även om aldrig skulle ha valt själv att läsa dem. Till slut kan det hända att jag till och med börjar att gilla dessa böcker ordentligt och efteråt känner mig väldigt glad över att jag har tvingats att läsa dem.
Fast ifall man gillar saker och ting beror också ofta på humör. Ibland så kan jag säga att jag ogillar någonting när jag är på dåligt humör, för att sedan gilla det när jag är på bra humör. I början på en ny kurs så brukar jag till exempel tycka att det nya ämnet är jätteintressant, för att sedan "hata" det när jag vet att en tenta i ämnet närmar sig...
När det gäller det som jag skrev om att jag kan tycka att nästan all sorts musik och alla låtar är bra på sitt sätt så kan jag påpeka att jag i princip aldrig säger att en låt är dålig, utan jag säger att jag inte gillar den. Om det till exempel är många andra människor som gillar en låt som jag ogillar så kan låten ju egentligen inte vara dålig. Ofta händer det också att jag hör att en låt är väldigt professionellt gjord, men ändå inte alls faller mig i smaken. Då kan jag inte heller säga att den är dålig. Ibland är fallet omvänt, det vill säga att jag hör att en låt är väldigt simpelt (och kanske till och med dåligt) gjord, men kan ändå inte låta bli att älska den. När det gäller musik så tycker jag i och för sig så mycket om musik i huvud taget att jag oftast vid ett tillfälle mycket hellre skulle lyssna på en låt som jag ogillar än att vid det tillfället inte lyssna på någon musik alls.
Som ni kanske märker så har jag ofta svårt för att ogilla saker och ting. Även om det finns mycket som jag inte gillar i någonting så kan jag lyfta fram en liten sak som jag gillar och fokusera på den lilla saken och då ändå gilla helheten. På så vis kan jag göra det mesta intressant, och det har bland annat varit en fördel i skolan när man blir tvungen att läsa böcker och jag tvingar mig själv till att tycka att de är intressanta, även om aldrig skulle ha valt själv att läsa dem. Till slut kan det hända att jag till och med börjar att gilla dessa böcker ordentligt och efteråt känner mig väldigt glad över att jag har tvingats att läsa dem.
Fast ifall man gillar saker och ting beror också ofta på humör. Ibland så kan jag säga att jag ogillar någonting när jag är på dåligt humör, för att sedan gilla det när jag är på bra humör. I början på en ny kurs så brukar jag till exempel tycka att det nya ämnet är jätteintressant, för att sedan "hata" det när jag vet att en tenta i ämnet närmar sig...
När det gäller det som jag skrev om att jag kan tycka att nästan all sorts musik och alla låtar är bra på sitt sätt så kan jag påpeka att jag i princip aldrig säger att en låt är dålig, utan jag säger att jag inte gillar den. Om det till exempel är många andra människor som gillar en låt som jag ogillar så kan låten ju egentligen inte vara dålig. Ofta händer det också att jag hör att en låt är väldigt professionellt gjord, men ändå inte alls faller mig i smaken. Då kan jag inte heller säga att den är dålig. Ibland är fallet omvänt, det vill säga att jag hör att en låt är väldigt simpelt (och kanske till och med dåligt) gjord, men kan ändå inte låta bli att älska den. När det gäller musik så tycker jag i och för sig så mycket om musik i huvud taget att jag oftast vid ett tillfälle mycket hellre skulle lyssna på en låt som jag ogillar än att vid det tillfället inte lyssna på någon musik alls.
"Nej!" (men jag hejar på Schweiz).
"Nej!" var min första tanke när jag nyligen såg att det är första semifinalen i Eurovision Song Contest ikväll. Anledningen till att jag tänkte så var att jag inte alls orkar att se på den, men vet att jag ändå kommer att tvinga mig själv att kolla. Jag vet, jag är rolig (läs: konstig).
Jag såg att Schweiz är med ikväll i alla fall. Jag hejar på dem, eftersom jag älskar den låten. Hur det går för Sverige bryr jag mig inte ett dugg om. Jag gillar i alla fall inte låten. Nej, jag är aldrig särskilt patriotisk av mig, ifall ni undrar. Varför ska man alltid vara patriotisk? Varför ska jag vilja att det går bättre för Sverige i en tävling än vad det gör ett annat land, bara för att jag är född i och bor i Sverige, om jag nu tycker att det andra landet gör bättre ifrån sig i denna tävling?
Missförstå mig inte, jag älskar Sverige, men jag älskar också många andra länder. Hm, de flesta länder är nog charmiga på sitt sätt, nu när jag tänker efter... Förresten så är det väl inte särskilt bra att vinna ESC nu när det råder finanskris? Det kostar ju tydligen shortan att anordna evenemanget!
Jag såg att Schweiz är med ikväll i alla fall. Jag hejar på dem, eftersom jag älskar den låten. Hur det går för Sverige bryr jag mig inte ett dugg om. Jag gillar i alla fall inte låten. Nej, jag är aldrig särskilt patriotisk av mig, ifall ni undrar. Varför ska man alltid vara patriotisk? Varför ska jag vilja att det går bättre för Sverige i en tävling än vad det gör ett annat land, bara för att jag är född i och bor i Sverige, om jag nu tycker att det andra landet gör bättre ifrån sig i denna tävling?
Missförstå mig inte, jag älskar Sverige, men jag älskar också många andra länder. Hm, de flesta länder är nog charmiga på sitt sätt, nu när jag tänker efter... Förresten så är det väl inte särskilt bra att vinna ESC nu när det råder finanskris? Det kostar ju tydligen shortan att anordna evenemanget!
Girl by Necker
Jag är lite sugen på att smaka denna likör. Den verkar vara god och jag tycker att flaskan är väldigt snygg. Det blir nog att köpa den i Taxfreen när vi reser till Egypten.
I do not own the picture.
I do not own the picture.
Nice!
Vissa dagar så känner man sig glad och andra dagar så känner man sig nere. Idag så har jag känt mig otroligt glad hela dagen! Det känns riktigt härligt! I'm on top!
Déjà vu?
Oj! Nu kan man tala om nyheter. Det är helt otroligt! Detta har jag aldrig tidigare sett i mitt liv:
Aftonbladet: "Skippa läsken - gå ner elva kilo... Lista: Så många sockerbitar innehåller din favoritdryck"
He he...
Jag tror att jag var ironisk där...
Aftonbladet: "Skippa läsken - gå ner elva kilo... Lista: Så många sockerbitar innehåller din favoritdryck"
He he...
Jag tror att jag var ironisk där...
Kinder Mixed Chocolates
Jag älskar verkligen choklad, i alla dess former. Jag är till exempel galen i Kinder-choklad. Kinder är supergott och smakar nostalgi. Någonting som jag saknar är Mix-påsen som gick att köpa i de flesta affärer för några år sedan. Är det någon mer än jag som minns den? Likt ni ser på bilden nedan så innehöll den Kinder Suprise (Kinder-ägg), Kinder Maxi, Kinder Schoko-Bons och Kinder Country. Riktigt gott! Jag saknar den påsen... Jag har hört att den försvann helt och hållet från Skandinavien efter att det kom fram att Kinder Country innehöll nötter fast det ej stod på förpackningen. Det känns dock lite onödigt att de skulle sluta att sälja den helt efter det. Kunde de inte bara rätta till felet? Fast det är nog bra för min skull att påsen försvann. Annars så skulle jag väl bli både smällfet och ruinerad på grund av Kinder-påsen. Skratt.
Nuförtiden så blir det oftast att jag köper en Kinder Maxi om jag köper någonting av märket Kinder.
Bilder från Google.
Nuförtiden så blir det oftast att jag köper en Kinder Maxi om jag köper någonting av märket Kinder.
Bilder från Google.
Variation = nice!
Likt jag tidigare har skrivit så älskar jag att variera saker och ting och jag älskar att prova på nya saker. Ett lite roligt personlighetsdrag som jag har är att ju mer negativa människor som har provat någonting är till det som de har provat (i alla fall när det gäller subjektivt tyckande), desto hellre vill jag också prova det. Om många tycker att en maträtt är äcklig så vill jag smaka den, om många tycker att en film är dålig så vill jag se den etc. Men samtidigt så är det (nästan självklart) också så att jag väldigt gärna också vill prova på allt som många tycker bra om. Det mesta som är väldigt omtalat, positivt eller negativt, vill jag testa, vare sig jag själv tror att jag kommer att gilla det eller ej. För det kan ju hända att jag tror att jag ska tycka illa om någonting för att sedan märka att jag verkligen gillar det och vice versa. Det kan också hända att många människor varnar mig för någonting, eftersom de själva ogillar det, men jag gillar det (och vice versa).
Efter många varningar om att filmen "Beach" skulle vara väldigt dålig så bestämde jag mig för att se den och gillade den väldigt mycket. Efter att hela min familj totaldissat en cajunmarinad så smakade jag på den och älskade den. Ja, ni förstår, alla tycker ju olika om saker och därför så låter jag mig inte särskilt ofta avskräckas av varningar.
Däremot om det gäller mindre subjektiva och mer specifika varningar, som att någon berättar att ett hotell är otroligt dåligt eftersom det finns kryp där, så tar jag åt mig ordentligt av de varningar jag får.
Det här med "språkpoliser" och allmän kritik...
Jag vet att det är många som irriterar sig på personer som rättar personer vid felsägningar och inkorrekt svenska. Själv så tycker jag att så länge rättningen är i en vänlig ton så är det bara bra att det finns personer som rättar en. Om jag säger någonting eller skriver någonting och min svenska då är inkorrekt så vill jag absolut att den som märker det rättar mig! Min svenska är inte jättebra (även om jag alltid har haft MVG i svenskaämnena i skolan), men jag är väldigt intresserad av det svenska språket, eftersom det är det språk som jag oftast använder mig av, och jag vill absolut bli så bra på det som möjligt, både i skrift och tal. Jag är i och för sig också precis lika inresserad av engelska och tyska och vill också lika gärna bli rättad då jag säger eller skriver fel när det gäller dessa två språk. Så om (eller rättare sagt när) mitt språk i bloggen är inkorrekt, så kommentera mer än gärna det, eftersom jag på så sätt kan förbättra mitt språk!
När det gäller det jag skrev ovan om att jag tycker att det är bra att det finns personer som rättar en, så länge rättningen är i en vänlig ton, så kan jag berätta att det mest gäller hur jag tycker att man bör bete sig mot andra människor. Vi människor är ju så olika känsliga och blir olika lätt sårade för olika saker. Därför ska man alltid tänka sig för innan man kritiserar någon. Men om vi ska tala om hur man bör bete sig mot mig så tar jag antagligen till och med hellre emot en ytterst ovänlig rättning än ingen rättning alls. Detta gäller inte bara mitt språk, utan även andra saker. Jag älskar att få kritik, både negativ och positiv. Genom kritik blir det mycket lättare att förbättra sig på saker och ting! Däremot så vill jag absolut inte att någon ska ge mig negativ kritik bara för att såra mig, särskilt inte om kritiken är orelevant.
Det skulle förresten vara mycket ironiskt och lite halvlustigt om det nu finns massor av språkliga fel för er att rätta i detta inlägg.
När det gäller det jag skrev ovan om att jag tycker att det är bra att det finns personer som rättar en, så länge rättningen är i en vänlig ton, så kan jag berätta att det mest gäller hur jag tycker att man bör bete sig mot andra människor. Vi människor är ju så olika känsliga och blir olika lätt sårade för olika saker. Därför ska man alltid tänka sig för innan man kritiserar någon. Men om vi ska tala om hur man bör bete sig mot mig så tar jag antagligen till och med hellre emot en ytterst ovänlig rättning än ingen rättning alls. Detta gäller inte bara mitt språk, utan även andra saker. Jag älskar att få kritik, både negativ och positiv. Genom kritik blir det mycket lättare att förbättra sig på saker och ting! Däremot så vill jag absolut inte att någon ska ge mig negativ kritik bara för att såra mig, särskilt inte om kritiken är orelevant.
Det skulle förresten vara mycket ironiskt och lite halvlustigt om det nu finns massor av språkliga fel för er att rätta i detta inlägg.
Somrigt, värre!
© Erica Lundberg - 2005
Tjejmiddag 2005
Jag tycker att denna bild är så härlig, särskilt ljuset:
© Erica Lundberg - 2005
© Erica Lundberg - 2005
Erica hjärtar Disney
Oj då!
Vad långt föregående inlägg blev! Jag förstår om ingen orkar att läsa allt, men det känns skönt att ha publicerat det, samtidigt som det känns läskigt. Jag känner mig liksom lite utlämnad och naken...
Lite blandade tankar om att svälta sig själv...
Detta inlägg skriver jag eftersom jag tycker att det är viktigt att man pratar om och diskuterar ätstörningar. Let's get really personal!
Blandade tankar:
Jag gillar denna krönika av Annika Marklund, särskilt hur hon tar upp att man inte behöver vara mindre sjuk i en ätstörning för att man berättar om den istället för att lida i det tysta. Efter att ha haft anorexia i en (relativt kort) period så berörs jag av att det verkar finnas många personer som tror sig veta en del om ätstörningar utan att egentligen veta någonting. Väldigt ofta möts jag av åsikter och tankar om ätstörningar från människor som inte alls verkar ha någon koll på vad de pratar om. Fast mina föräldrar, bästa vänner och närmsta släktingar fanns vid min sida och hjälpte mig att kämpa då jag var sjuk så märker jag ofta att de fortfarande vet ganska så lite om anorexia och ätstörningar.
En missuppfattning som många har är att det helt beror på dagens ideal och alla smala kändisar att det finns personer som får ätstörningar. Jag kan inte helt neka till det och det händer nog att personer får ätstörningar på grund av just detta. Men det är oftast en "viss typ av personer" som får ätstörningar, och ätstörningar brukar inte komma som ett problem till en annars helt välmående person, utan de brukar oftast komma som en slags trolig "lösning" på ett föreliggande problem, exempelvis problem med självkänslan. Därför är det mer som att dagens ideal och smala modeller hjälper de som redan är på väg in i en ätstörning eller har insjuknat i en ätstörning än leder till en ätstörning hos en annars frisk person.
Jag kan ta mig själv som exempel. Innan jag fick en ätstörning så kunde jag se på bilder på smala modeller utan att alls beröras (förutom att jag kunde tycka synd om de som såg sjuka ut). Men när jag blev sjuk så blev jag väldigt inspirerad av dessa bilder och ville absolut bli lika smal som dessa tjejer. Nu är jag frisk igen och berörs återigen inte särskilt mycket av dessa bilder. Som ett annat exempel kan jag berätta att fall av anorexia har registrerats ända sedan 1600-talet, och om man ser på målningar av kvinnor därifrån så verkar idealet på den tiden till stor del ha varit runda kvinnor med en hel del former.
Lite av min historia. Min resa var kort och inte särskilt allvarlig, men den påverkade mig ändå väldigt mycket, och jag har en hel del att säga om den.
Först och främst så måste jag säga att varje person med en ätstörning har sin historia, sina tankar och sina upplevelser, så man ska absolut inte dra alla med en viss ätstörning över en kam. Eftersom jag har haft en ätstörning så vet jag mer om hur det är att ha det än vad många andra gör. Inte bara utifrån mina egna upplevelser, utan också för att jag, både när jag var sjuk och senare, har läst väldigt mycket om just ätstörningar, och då särskilt anorexia. Men det finns fortfarande otroligt mycket som jag inte vet om ätstörningar, och jag kan ju bara uttala mig om det som jag faktiskt vet någonting om.
För att tala lite om varför jag blev sjuk så har det antagligen att göra med att jag är väldigt mycket av en perfektionist, vilket jag har berättat i bloggen tidigare, och egentligen oftast trivs med och är nöjd med att vara. Till viss mån kan det nog vara bra att vara "perfektionistisk". Jag tror att de flesta egenskaper hos en människa kan vara både positiva och negativa. Jag kände dock ett tag att vad jag än gjorde, hur bra saker och ting i mitt liv än var och hur bra det än gick i skolan så kände jag mig otroligt otillräcklig.
Efter att ha varit lite småmullig så hade jag redan gått ner en del i vikt genom att äta hälsosamt och träna en del. Plötsligt upptäckte jag då hur lätt det var att dra ner på matintaget och träna mer och på så sätt öka viktnedgångens hastighet. Plötsligt kände jag att jag genom min viktnedgång kunde åstadkomma någonting. Jag fick sköna kickar och för varje hekto som jag blev av med så kände jag mig mer och mer levande.
Efter ett antal månader gick jag dock igenom en dimmig övergång där jag inte förstod om jag faktiskt kände mig mer levande eller om jag helt plötsligt kände mig mindre levande. En av de bästa sakerna med att gå ner i vikt var människors reaktioner, men likväl så var det bland det värsta med viktnedgången. Jag upplevde helt plötsligt många baksidor och genom att väga baksidorna mot det som kändes bra med att vara sjuk så bestämde jag mig ganska så snabbt för att jag måste ta tag i mig själv och bli frisk. Det är först när man själv bestämmer sig för att bli frisk från en ätstörning som man kan bli det.
Någonting som jag märkte hos mig själv och har märkt hos andra människor som lider av en svältätstörning är att man en tid (kortare, likt hos mig, eller längre) säger till människor omkring en att man aboslut vill bli frisk och att man verkligen kämpar för det, fast man egentligen vill stanna kvar i sjukdomen och inte alls kämpar mot den så mycket som man säger att man gör. Jag minns att jag redan innan jag ens var särskilt smal gång på gång sa att: "Jag hade svårt att äta ett tag, men nu har jag kommit över det och mår nu bra igen". Detta fortsatte jag att säga i över ett halvår, samtidigt som jag fortsatte att gå ner i vikt. Det var först när jag slutade att ljuga och verkligen menade vad jag sa, då jag sa att jag ville bli frisk, som jag lyckades med att verkligen bli frisk, och när jag väl hade bestämt mig för att bli frisk så dröjde det mindre än ett år innan jag var uppe i normalvikt igen.
Det tog dock mycket längre tid innan alla jobbiga tankar och den ansträngda relationen till mat försvann. Jag plågas ibland fortarande av jobbiga tankar kring mat, men nu känner jag ändå att jag har en sund relation till mat, där jag försöker att oftast äta nyttigt men unnar mig någonting sött ibland. Ibland dyker jobbiga tankar plötsligt upp, men då kämpar jag emot dem och efter ett tag försvinner de jobbiga tankarna och jag känner mig glad och positiv igen. Jag är glad att jag kom ur anorexian relativt snabbt och jag ångrar egentligen inte alls min sjuka period, eftersom, för att låta riktigt klyschig, den korta, men ganska så intensiva, anorexiaresan gjorde mig mycket starkare än vad jag var innan jag drabbades av ätstörningen.
Tyvärr skäms jag ibland fortfarande mycket över att jag har haft en ätstörning, även om den, som sagt, inte var särskilt allvarlig, och pratar inte särskilt gärna om den med människor som jag inte känner alltför väl. Men jag känner just nu att jag ändå vill dela med mig av mina tankar kring detta i min blogg, fast det känns väldigt svårt.
En sak som jag kom att tänka på angående ovan länkade krönika är någonting som träffade mig väldigt i det som Marklund skriver. Den halva meningen "...som vaknar panikslagen ur en mardröm där hon åt prinsesstårta" fick mig att tänka på hur jag oräknerliga gånger har drömt mardrömmar om att jag har ätit och sedan vaknat upp och känt mig otroligt lättad över att det bara var en dröm. Detta händer fortfarande, men nuförtiden väldigt sällan.
Ironiskt nog så är jag idag mycket rundare än vad jag var innan jag började att svälta mig själv, men trivs lika bra, eller kanske till och med bättre med min kropp. Absolut skulle jag vilja gå ner några kilo igen, men jag känner att jag har viktigare saker i livet att prioritera för tillfället.
Jag hoppas verkligen att jag inte har skrivit någonting som jag har fått helt om bakfoten nu. Jag vill ju liksom inte själv klassas som en av de personer som jag själv skriver om, som tror att de vet mer än vad de egentligen vet.
Till sist, och allra viktigast, så vill jag påpeka att det för tillfället finns otroligt många personer som lider av någon slags ätstöring och att man absolut bör fortsatta att diskutera och informera om olika former av ätstörningar!
Inte direkt tjock. Foto taget av min lillasyster sommaren 2007 och redigerat av mig. Jag har dock absolut inte ändrat min kroppsform i redigeringen, utifall någon får för sig att jag skulle ha gjort mig själv smalare. Någonting sådant skulle jag aldrig få för mig att göra. Jag kan dock påpeka att midjan ser överdrivet smal ut på grund av fransarna på toppen som jag har på mig.
Tjock? Sommaren 2007.
Sommaren 2007. Jag gillar dock denna bild väldigt mycket. Jag var väldigt glad när jag tog den och jag tycker att det syns.
This is how a more happy Erica looks like...
This is how a more happy Erica looks like...
Alla bilder © Erica Lundberg.
Blandade tankar:
Jag gillar denna krönika av Annika Marklund, särskilt hur hon tar upp att man inte behöver vara mindre sjuk i en ätstörning för att man berättar om den istället för att lida i det tysta. Efter att ha haft anorexia i en (relativt kort) period så berörs jag av att det verkar finnas många personer som tror sig veta en del om ätstörningar utan att egentligen veta någonting. Väldigt ofta möts jag av åsikter och tankar om ätstörningar från människor som inte alls verkar ha någon koll på vad de pratar om. Fast mina föräldrar, bästa vänner och närmsta släktingar fanns vid min sida och hjälpte mig att kämpa då jag var sjuk så märker jag ofta att de fortfarande vet ganska så lite om anorexia och ätstörningar.
En missuppfattning som många har är att det helt beror på dagens ideal och alla smala kändisar att det finns personer som får ätstörningar. Jag kan inte helt neka till det och det händer nog att personer får ätstörningar på grund av just detta. Men det är oftast en "viss typ av personer" som får ätstörningar, och ätstörningar brukar inte komma som ett problem till en annars helt välmående person, utan de brukar oftast komma som en slags trolig "lösning" på ett föreliggande problem, exempelvis problem med självkänslan. Därför är det mer som att dagens ideal och smala modeller hjälper de som redan är på väg in i en ätstörning eller har insjuknat i en ätstörning än leder till en ätstörning hos en annars frisk person.
Jag kan ta mig själv som exempel. Innan jag fick en ätstörning så kunde jag se på bilder på smala modeller utan att alls beröras (förutom att jag kunde tycka synd om de som såg sjuka ut). Men när jag blev sjuk så blev jag väldigt inspirerad av dessa bilder och ville absolut bli lika smal som dessa tjejer. Nu är jag frisk igen och berörs återigen inte särskilt mycket av dessa bilder. Som ett annat exempel kan jag berätta att fall av anorexia har registrerats ända sedan 1600-talet, och om man ser på målningar av kvinnor därifrån så verkar idealet på den tiden till stor del ha varit runda kvinnor med en hel del former.
Lite av min historia. Min resa var kort och inte särskilt allvarlig, men den påverkade mig ändå väldigt mycket, och jag har en hel del att säga om den.
Först och främst så måste jag säga att varje person med en ätstörning har sin historia, sina tankar och sina upplevelser, så man ska absolut inte dra alla med en viss ätstörning över en kam. Eftersom jag har haft en ätstörning så vet jag mer om hur det är att ha det än vad många andra gör. Inte bara utifrån mina egna upplevelser, utan också för att jag, både när jag var sjuk och senare, har läst väldigt mycket om just ätstörningar, och då särskilt anorexia. Men det finns fortfarande otroligt mycket som jag inte vet om ätstörningar, och jag kan ju bara uttala mig om det som jag faktiskt vet någonting om.
För att tala lite om varför jag blev sjuk så har det antagligen att göra med att jag är väldigt mycket av en perfektionist, vilket jag har berättat i bloggen tidigare, och egentligen oftast trivs med och är nöjd med att vara. Till viss mån kan det nog vara bra att vara "perfektionistisk". Jag tror att de flesta egenskaper hos en människa kan vara både positiva och negativa. Jag kände dock ett tag att vad jag än gjorde, hur bra saker och ting i mitt liv än var och hur bra det än gick i skolan så kände jag mig otroligt otillräcklig.
Efter att ha varit lite småmullig så hade jag redan gått ner en del i vikt genom att äta hälsosamt och träna en del. Plötsligt upptäckte jag då hur lätt det var att dra ner på matintaget och träna mer och på så sätt öka viktnedgångens hastighet. Plötsligt kände jag att jag genom min viktnedgång kunde åstadkomma någonting. Jag fick sköna kickar och för varje hekto som jag blev av med så kände jag mig mer och mer levande.
Efter ett antal månader gick jag dock igenom en dimmig övergång där jag inte förstod om jag faktiskt kände mig mer levande eller om jag helt plötsligt kände mig mindre levande. En av de bästa sakerna med att gå ner i vikt var människors reaktioner, men likväl så var det bland det värsta med viktnedgången. Jag upplevde helt plötsligt många baksidor och genom att väga baksidorna mot det som kändes bra med att vara sjuk så bestämde jag mig ganska så snabbt för att jag måste ta tag i mig själv och bli frisk. Det är först när man själv bestämmer sig för att bli frisk från en ätstörning som man kan bli det.
Någonting som jag märkte hos mig själv och har märkt hos andra människor som lider av en svältätstörning är att man en tid (kortare, likt hos mig, eller längre) säger till människor omkring en att man aboslut vill bli frisk och att man verkligen kämpar för det, fast man egentligen vill stanna kvar i sjukdomen och inte alls kämpar mot den så mycket som man säger att man gör. Jag minns att jag redan innan jag ens var särskilt smal gång på gång sa att: "Jag hade svårt att äta ett tag, men nu har jag kommit över det och mår nu bra igen". Detta fortsatte jag att säga i över ett halvår, samtidigt som jag fortsatte att gå ner i vikt. Det var först när jag slutade att ljuga och verkligen menade vad jag sa, då jag sa att jag ville bli frisk, som jag lyckades med att verkligen bli frisk, och när jag väl hade bestämt mig för att bli frisk så dröjde det mindre än ett år innan jag var uppe i normalvikt igen.
Det tog dock mycket längre tid innan alla jobbiga tankar och den ansträngda relationen till mat försvann. Jag plågas ibland fortarande av jobbiga tankar kring mat, men nu känner jag ändå att jag har en sund relation till mat, där jag försöker att oftast äta nyttigt men unnar mig någonting sött ibland. Ibland dyker jobbiga tankar plötsligt upp, men då kämpar jag emot dem och efter ett tag försvinner de jobbiga tankarna och jag känner mig glad och positiv igen. Jag är glad att jag kom ur anorexian relativt snabbt och jag ångrar egentligen inte alls min sjuka period, eftersom, för att låta riktigt klyschig, den korta, men ganska så intensiva, anorexiaresan gjorde mig mycket starkare än vad jag var innan jag drabbades av ätstörningen.
Tyvärr skäms jag ibland fortfarande mycket över att jag har haft en ätstörning, även om den, som sagt, inte var särskilt allvarlig, och pratar inte särskilt gärna om den med människor som jag inte känner alltför väl. Men jag känner just nu att jag ändå vill dela med mig av mina tankar kring detta i min blogg, fast det känns väldigt svårt.
En sak som jag kom att tänka på angående ovan länkade krönika är någonting som träffade mig väldigt i det som Marklund skriver. Den halva meningen "...som vaknar panikslagen ur en mardröm där hon åt prinsesstårta" fick mig att tänka på hur jag oräknerliga gånger har drömt mardrömmar om att jag har ätit och sedan vaknat upp och känt mig otroligt lättad över att det bara var en dröm. Detta händer fortfarande, men nuförtiden väldigt sällan.
Ironiskt nog så är jag idag mycket rundare än vad jag var innan jag började att svälta mig själv, men trivs lika bra, eller kanske till och med bättre med min kropp. Absolut skulle jag vilja gå ner några kilo igen, men jag känner att jag har viktigare saker i livet att prioritera för tillfället.
Jag hoppas verkligen att jag inte har skrivit någonting som jag har fått helt om bakfoten nu. Jag vill ju liksom inte själv klassas som en av de personer som jag själv skriver om, som tror att de vet mer än vad de egentligen vet.
Till sist, och allra viktigast, så vill jag påpeka att det för tillfället finns otroligt många personer som lider av någon slags ätstöring och att man absolut bör fortsatta att diskutera och informera om olika former av ätstörningar!
Inte direkt tjock. Foto taget av min lillasyster sommaren 2007 och redigerat av mig. Jag har dock absolut inte ändrat min kroppsform i redigeringen, utifall någon får för sig att jag skulle ha gjort mig själv smalare. Någonting sådant skulle jag aldrig få för mig att göra. Jag kan dock påpeka att midjan ser överdrivet smal ut på grund av fransarna på toppen som jag har på mig.
Tjock? Sommaren 2007.
Sommaren 2007. Jag gillar dock denna bild väldigt mycket. Jag var väldigt glad när jag tog den och jag tycker att det syns.
This is how a more happy Erica looks like...
This is how a more happy Erica looks like...
Alla bilder © Erica Lundberg.
And a new week has begun...
Parlamentet
Jag tycker att Parlamentet har blivit mycket sämre den senaste tiden. Visst, det är fortfarande en del bra komiker med och det har tillkommit nya komiker som är roliga (ex. Josephine Bornebusch och Martin Soneby) , men jag tycker också att det är ovanligt många dåliga komiker med nuförtiden. Ibland så liknar Parlamentet mest ett skrikparty. Jag ogillar verkligen när komiker bara gapar och skriker *host* Henrik Dorsin *host, host* Per Andersson *host*.
Det är kul med komiker som är lite vilda ibland (ex. Henrik Schyffert och Björn Gustafsson), men jag förstår mig inte på humor där komikerna bara skriker och inte ens skriker någonting roligt eftersom det är själva skrikandet som ska anses vara det roliga. Men men, alla har ju olika humor. Min humor är väldigt vid (och oftast ganska så sjuk), men jag gillar nog lugna och sarkastiska komiker mest.
Jag såg att Soran Ismail i alla fall skulle vara med på Parlamentet idag. Jag tycker att han brukar vara väldigt rolig. Hans skämt om Dalarna är oftast klockrena! Sedan så tycker jag att programledaren Anders S Nilsson är väldigt rolig...
Erica & Elin
Oj då! Vad många kändisbilder det blev i några inlägg där. Därför så tänkte jag lägga upp ett par bilder på två personer som knappast är några kändisar, dvs. jag och min lillasyster Elin. Bilderna är dock ganska så gamla, dvs. från 2006, men jag älskar dem, eftersom de är så somriga och härliga. På dessa bilder har jag förresten min riktiga hårfärg, och inte rött som jag, som sagt i tidigare inlägg, nuförtiden regelbundet färgar håret till.
Det var förresten inte alls meningen att vi skull posa lika, utan det bara blev så.
Erica
Elin
Foton tagna av mig och Elin och redigerade av mig. Copyright Elin och Erica Lundberg.
Det var förresten inte alls meningen att vi skull posa lika, utan det bara blev så.
Erica
Elin
Foton tagna av mig och Elin och redigerade av mig. Copyright Elin och Erica Lundberg.
Snygga skådiskillar!
Efter att jag har nämnt att jag inte tycker att Robert Pattinson är snygg så kan jag ju ge exempel på några skådespelarmän som jag faktiskt tycker är snygga.
Christian Bale:
Adrien Brody:
Johnny Depp:
Orlando Bloom:
Tom Cruise:
Joaquin Phoenix var snygg en gång i tiden (idag ser han dock "hemsk" ut):
River Phoenix var väldigt snygg då han levde:
Casey Affleck:
Iddo Goldberg:
Det var några exempel på några manliga skådespelare som jag tycker ser bra ut. Jag antar att det framkommer ganska så tydligt att jag gillar mörkhåriga män bäst. River Phoenix är undantaget (fast jag vet att det faktiskt finns massor av andra ljushåriga män som jag också finner väldigt snygga). Jag har dock en känsla av att jag har glömt någon riktigt snygg man. Men då får det vara så. Sedan så finns det ju många fler snygga kändiskillar, t.ex. en hel del snygga musiker. Det finns ju sjukt många snygga kändisar, både manliga och kvinnliga.
Jag äger inte bilderna.
Christian Bale:
Adrien Brody:
Johnny Depp:
Orlando Bloom:
Tom Cruise:
Joaquin Phoenix var snygg en gång i tiden (idag ser han dock "hemsk" ut):
River Phoenix var väldigt snygg då han levde:
Casey Affleck:
Iddo Goldberg:
Det var några exempel på några manliga skådespelare som jag tycker ser bra ut. Jag antar att det framkommer ganska så tydligt att jag gillar mörkhåriga män bäst. River Phoenix är undantaget (fast jag vet att det faktiskt finns massor av andra ljushåriga män som jag också finner väldigt snygga). Jag har dock en känsla av att jag har glömt någon riktigt snygg man. Men då får det vara så. Sedan så finns det ju många fler snygga kändiskillar, t.ex. en hel del snygga musiker. Det finns ju sjukt många snygga kändisar, både manliga och kvinnliga.
Jag äger inte bilderna.
Robert Pattinson
Jag tycker absolut inte att Robert Pattinson är särskilt snygg. Han är inte ful, men han är långt ifrån snygg. Jag antar att han ser helt okej ut, enligt min mening. Men alla har ju så klart rätt till att ha sin egen åsikt. Det är också roligt att vi människor har olika smak.
Jag tycker inte heller att Twilight är så bra som många verkar tycka att den är, men den är helt klart sevärd. Fast det kanske jag tycker mest för att jag gillar genren och inte för själva filmens och skådespelarnas skull. Eller nej, jag måste erkänna att fotot i alla fall är väldigt snyggt, att filmen är snyggt filmad och att skådespelarinsatserna är helt okej. Men ändå. Hm... Böckerna har jag inte läst.
Jag äger inte bilden.
Jag tycker inte heller att Twilight är så bra som många verkar tycka att den är, men den är helt klart sevärd. Fast det kanske jag tycker mest för att jag gillar genren och inte för själva filmens och skådespelarnas skull. Eller nej, jag måste erkänna att fotot i alla fall är väldigt snyggt, att filmen är snyggt filmad och att skådespelarinsatserna är helt okej. Men ändå. Hm... Böckerna har jag inte läst.
Jag äger inte bilden.
Stöta PÅ eller STÖTA på?
Ibland så är det lättare att uttrycka sig muntligt än skriftiligt. Jag är till exempel alltid rädd för att skriva att jag stötte PÅ någon, eftersom jag är rädd för att det ska tolkas som att jag STÖTTE på någon... He he...
Geri Halliwell
På tal om Lindsay Lohan så tycker jag att hon på vissa bilder ser lite ut som en yngre version av Geri Halliwell. Jag tycker att Geri också är mycket vacker. Visst, under den gamla Spice Girls-tiden så tycker jag att hennes stil var lite väl utstickande och efter det så gick hon ner mycket i vikt och såg läskigt smal och senig ut. Men under Spice Girls återförening år 2007 så såg hon mycket bra ut, lätt snyggaste av de fem Spice Girls-tjejerna.
Jag äger inte bilderna.
Jag äger inte bilderna.
Lindsay Lohan
Redan när jag såg filmen "Föräldrafällan" första gången så blev jag avundsjuk på Lindsay Lohan, då jag tyckte att hon var så fin och hade superfin hårfärg. Idag måste jag säga att jag tycker att hon är en av de vackraste kändiskvinnorna. Visst har hon haft perioder då hon inte har sett så bra ut, eftersom hon tydligen inte alltid har mått så bra, men i det stora hela så tycker jag att hon är mycket vacker. Som finast är hon när hon har brinnande rött hår och inte är för smal. Jag älskar liksom rött hår på tjejer (så länge som det ser naturligt ut) och färgar regelbundet mitt eget hår rött.
Jag äger inte bilderna.
Jag äger inte bilderna.
Rastlös
Jag är en sådan person som trivs bäst med en stabil vardag, skapliga rutiner, skola, plugg etc. Men den senaste tiden så är det som att jag har gått och varit väldigt rastlös och väntat på att någonting speciellt ska hända. Fast jag har saker att göra hela tiden så känner jag mig rastlös. Det är lite jobbigt.
Fast i och för sig, om mindre än en månad, då smäller det:
- 5:e juni = sista tentan innan sommaren
- 6:e juni = min 20-årsdag
- 8:e juni = Egypten (1 vecka) med familjen och kusinerna = party!
- Efter det = tid i Avesta
Fast i och för sig, om mindre än en månad, då smäller det:
- 5:e juni = sista tentan innan sommaren
- 6:e juni = min 20-årsdag
- 8:e juni = Egypten (1 vecka) med familjen och kusinerna = party!
- Efter det = tid i Avesta
"Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem"
Jag älskar citatet
"Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem"
som enligt Wikipedia ska vara en, av Evelyn Beatrice Hall, sammanfattande mening av Voltaires attityd mot Claude Adrien Helvétius och hans kontroversiella bok De l'esprit.
"Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem"
som enligt Wikipedia ska vara en, av Evelyn Beatrice Hall, sammanfattande mening av Voltaires attityd mot Claude Adrien Helvétius och hans kontroversiella bok De l'esprit.
"Situationstecken"?
Är det någon mer än mig som tycker att det är lite roligt när folk säger "situationstecken" åt citationstecken(/citattecken/anföringstecken)? Hi hi...
Sedan så finns det ju lite regler som inte ens jag själv har koll på för hur man ska använda dessa tecken...
Hm...
Hm, jag förstår verkligen inte varför vissa människor stör sig så mycket på människor som ser annorlunda ut. Även om jag tycker att någon har en otroligt ful stil så tycker jag att det är roligt att det finns personer som sticker ut ordentligt från mängden.
Blommande te
Jag älskar te i många dess former och måste säga att jag tycker att denna sorts te är väldigt häftigt:
= Blommande te. Man lägger en liten boll i ett glas/en mugg/en kanna el. dyl. och häller över hett vatten. Bollen vecklas då ut till en blomma. Det finns många olika sorter, som smakar olika och ser ut på olika sätt. Dessa vackra "teblommor" går bland annat att beställa här.
Bild från http://www.gronateimporten.se/.
= Blommande te. Man lägger en liten boll i ett glas/en mugg/en kanna el. dyl. och häller över hett vatten. Bollen vecklas då ut till en blomma. Det finns många olika sorter, som smakar olika och ser ut på olika sätt. Dessa vackra "teblommor" går bland annat att beställa här.
Bild från http://www.gronateimporten.se/.
I love shoes!
Jag vet att jag inte är den enda som är kär i dessa underbara Balmain-skor. Dock så har jag för tillfället inte ens råd med ett par kopior...
I do not own the picture.
I do not own the picture.
(What's So Funny 'Bout) Peace, Love and Understanding?
Är det någon mer än jag som får en känsla av gammal jeansreklam när ni ser denna bild?
Bilden är från 2004 eller 2005, har jag för mig. Det är jag som ligger ovanpå soffan. Sedan så har vi (från vänster) kusin Simon, lillebror Oscar, lillasyster Elin och kusin Anton.
© Erica Lundberg
Bilden är från 2004 eller 2005, har jag för mig. Det är jag som ligger ovanpå soffan. Sedan så har vi (från vänster) kusin Simon, lillebror Oscar, lillasyster Elin och kusin Anton.
© Erica Lundberg
Loka likes passion?
Jag älskar kolsyrat vatten, både smaksatt och icke smaksatt. När det gäller de smaksatta varianterna så gillar jag i princip alla smaker och tycker alltid att det är kul när det kommer nya smaker, vilket det ju ganska så ofta gör (särskilt från Ramlösa och Loka).
Nu har ju Loka kommit med nya smaker igen (i formen "Loka likes passion", som kan liknas med tidigare "Loka likes Asia"). Jag har hunnit med att smaka två av de tre nya smakerna, "Flirty apricot" och "Red hot strawberry", och ska se till att smaka "Stormy passion fruit" snarast möjligt. Jag tycker att "Red hot strawberry" smakade gott, men ändå långt ifrån den redan befintliga jordgubb/guava. "Flirty apricot" är dock den äckligaste smaken som jag någonsin har smakat när det gäller smaksatt vatten. Aprikos är en, enligt mig, väldigt bra och väldigt fungerande smak på smaksatt vatten, men i Lokas "Flirty apricot" så tillkommer en otroligt läskig myntasmak, som nästan fick mig att rysa lite av obehag när jag drack vattnet. Jag har ingenting emot mynta i vanliga fall, men nu vet jag att jag absolut inte vill ha någon slags "mintig" smak när jag dricker smaksatt vatten.
Jag drack dock upp en halvliter ändå. Jag hade ju betalt och det var ju trots allt vatten (som jag älskar), så smaken var i alla fall inte vidrig. Men jag kommer absolut inte köpa den igen, om jag inte är jättetörstig och "Flirty apricot" är det enda vatten som finns i närheten.
Bild från http://www.lokalikes.se/.
Nu har ju Loka kommit med nya smaker igen (i formen "Loka likes passion", som kan liknas med tidigare "Loka likes Asia"). Jag har hunnit med att smaka två av de tre nya smakerna, "Flirty apricot" och "Red hot strawberry", och ska se till att smaka "Stormy passion fruit" snarast möjligt. Jag tycker att "Red hot strawberry" smakade gott, men ändå långt ifrån den redan befintliga jordgubb/guava. "Flirty apricot" är dock den äckligaste smaken som jag någonsin har smakat när det gäller smaksatt vatten. Aprikos är en, enligt mig, väldigt bra och väldigt fungerande smak på smaksatt vatten, men i Lokas "Flirty apricot" så tillkommer en otroligt läskig myntasmak, som nästan fick mig att rysa lite av obehag när jag drack vattnet. Jag har ingenting emot mynta i vanliga fall, men nu vet jag att jag absolut inte vill ha någon slags "mintig" smak när jag dricker smaksatt vatten.
Jag drack dock upp en halvliter ändå. Jag hade ju betalt och det var ju trots allt vatten (som jag älskar), så smaken var i alla fall inte vidrig. Men jag kommer absolut inte köpa den igen, om jag inte är jättetörstig och "Flirty apricot" är det enda vatten som finns i närheten.
Bild från http://www.lokalikes.se/.
Lambi Limited Collection
Hm, när jag nyligen ännu en gång såg reklam för Lambis Limited Collection så kom jag att tänka på att jag tycker att papprets förpackning är mycket snyggare än själva pappret. Det känns ju på något sätt ganska så onödigt, om jag för säga min mening. Inte för att jag skulle få för mig att köpa Lambi i huvud taget. Man har liksom inte riktigt råd med det som student. I alla fall så tycker jag att detta papper är häftigare.
Bild från http://www.lambi.com/portal/se/limited_collection/sortiment/.
Bild från http://www.lambi.com/portal/se/limited_collection/sortiment/.
In the middle of the night...
Ifall ni undrar varför jag bloggar mitt i natten så är det för att jag nyligen kom hem och känner mig för rastlös för att gå och lägga mig. Men nu så tänker jag göra det ändå! God natt!
Declan Patrick MacManus
Varför har jag aldrig haft någon koll på Elvis Costello? Han är ju hur bra som helst. Ibland blir jag lite besviken på mig själv för att jag har så dålig musikkoll... Hi hi...
Oliver's army:
(I don't want to go to) Chelsea:
Pump it up:
Oliver's army:
(I don't want to go to) Chelsea:
Pump it up:
And this is were she comes out...
© Erica Lundberg
Det där med att vara rik...
Jag säger ofta att jag önskar att jag vore rik. Delvis eftersom jag skulle vilja kunna handla mycket mer än vad jag gör idag, men egentligen allra mest för att slippa bekymra mig om pengar och istället kunna koncentrera mig på viktigare saker i livet. Jag tror absolut inte att man blir lyckligare av mer pengar, det finns ju så mycket annat i livet att bekymra sig över, men att i alla fall inte behöva bekymra sig över pengar måste ju vara relativt skönt!
Igår eller idag?
Efter mitt lite nostalgiska inlägg så kom jag att tänka på att jag hyser en del hatkärlek till 90-talet. Jag älskar det, eftersom jag har många härliga barndomsminnen därifrån, men jag har alltid tyckt att 90-talet har kännts lite fult och "jobbigt" (på ett svårdefinierat sätt). Denna tanke fick mig att tänka på att även om jag ännu inte har levt under några andra årtionden än 80-, 90- och 00-talet, så tror jag att varje decennium har sin egen charm och sina egna fördelar och nackdelar.
Det är förresten också lite roligt att det finns människor som alltid tycker att det var bättre förr och att det finns människor som alltid tycker att tiden de lever i just nu är den bästa. Kanske finns det också de som alltid tror att framtiden kommer att bli bättre, jag vet inte...
Men var saker och ting bättre förr eller har vi det bättre nu? Jag tror att den frågan är väldigt svår att svara på. Till exempel så kan vi ju bara jämföra tillbaks, dvs. från idag till igår, och inte tvärtom, eftersom vi inte riktigt visste igår hur denna dag skulle se ut. När vi jämför tillbaks på detta sätt så händer det ofta att vi förvränger gårdagens känslor och vi kan då t.ex. tro att vi mådde mycket bättre igår än vad vi gör idag, fast vi egentligen mår precis lika bra idag som vi gjorde igår. Men det är intressant att fundera kring detta, tycker jag. Liksom det är intressant att fundera kring om människorna var mer eller mindre lyckliga för hundra år sedan än vad vi är nu. Det har jag skrivit lite om här, där jag menar att lycka är relativ och att vi är lika lyckliga idag som de som levde för hundra år sedan var, eftersom vi idag inte kan jämföra vår lycka med lyckan hos de människor som levde för hundra år sedan. Vi kan bara jämföra vår egen lycka med vår egen lycka.
Jag tror i alla fall att lyckan i världen går lite upp och ner, likt lyckan hos varje individ gör. Jag tror inte att vi har det bättre nu och jag tror inte att man hade det bättre förr. Mycket har blivit enklare den senaste tiden, särskilt kommunikationen med omvärlden, men samtidigt som nya lösningar uppkommer så uppkommer oftast också nya problem, och att saker och ting blir enklare behöver knappast betyda att vi blir mer lyckliga.
© Erica Lundberg - 2009
Det är förresten också lite roligt att det finns människor som alltid tycker att det var bättre förr och att det finns människor som alltid tycker att tiden de lever i just nu är den bästa. Kanske finns det också de som alltid tror att framtiden kommer att bli bättre, jag vet inte...
Men var saker och ting bättre förr eller har vi det bättre nu? Jag tror att den frågan är väldigt svår att svara på. Till exempel så kan vi ju bara jämföra tillbaks, dvs. från idag till igår, och inte tvärtom, eftersom vi inte riktigt visste igår hur denna dag skulle se ut. När vi jämför tillbaks på detta sätt så händer det ofta att vi förvränger gårdagens känslor och vi kan då t.ex. tro att vi mådde mycket bättre igår än vad vi gör idag, fast vi egentligen mår precis lika bra idag som vi gjorde igår. Men det är intressant att fundera kring detta, tycker jag. Liksom det är intressant att fundera kring om människorna var mer eller mindre lyckliga för hundra år sedan än vad vi är nu. Det har jag skrivit lite om här, där jag menar att lycka är relativ och att vi är lika lyckliga idag som de som levde för hundra år sedan var, eftersom vi idag inte kan jämföra vår lycka med lyckan hos de människor som levde för hundra år sedan. Vi kan bara jämföra vår egen lycka med vår egen lycka.
Jag tror i alla fall att lyckan i världen går lite upp och ner, likt lyckan hos varje individ gör. Jag tror inte att vi har det bättre nu och jag tror inte att man hade det bättre förr. Mycket har blivit enklare den senaste tiden, särskilt kommunikationen med omvärlden, men samtidigt som nya lösningar uppkommer så uppkommer oftast också nya problem, och att saker och ting blir enklare behöver knappast betyda att vi blir mer lyckliga.
© Erica Lundberg - 2009
Aleka's Attic
Jag älskar dessa låtar och jag älskar River Phoenixs röst. Tråkigt att han skulle dö innan Aleka's Attic ens hann släppa någon skiva... Systern Rain sjunger förresten också bra.
Note to a friend:
Where I'd gone:
Across the way:
Riktigt snygg var han ju också, den där River, och han var en duktig skådespelare.
Bild från http://www.youngmalecelebs.net/.
Note to a friend:
Where I'd gone:
Across the way:
Riktigt snygg var han ju också, den där River, och han var en duktig skådespelare.
Bild från http://www.youngmalecelebs.net/.
Sveriges smartaste barn?
Har ni sett TV3:s program "Sveriges smartaste barn"? Jag stör mig lite på den titeln. Jag tycker inte att programmet handlar om att vara smart, utan mer om att vara allmänbildad...
The Killers feat. Lou Reed - Tranquilize
Låttips:
Scary...
Är jag inte snygg som The Ring-tjejen, så säg?
© Erica Lundberg - 2005
© Erica Lundberg - 2005
Rose
© Erica Lundberg - 2004
Liten intervju...
Denna bloggerska intervjuar i sin blogg andra personer som bloggar. Nu har jag också blivit intervjuad. Smile.
It's back!
Jag blev lite halvsur när internet helt plötsligt försvann runt åtta-tiden ikväll och det inte gick att komma fram hos Com Hem via telefon. Allt detta tydligen på grund av något strömavbrott som Com Hem hade i Nacka. Aja, shit happends, även för stora bolag. Jag överlevde utan några timmars internet.
Jag hade i och för sig lite saker att ordna på internet innan jag skulle gå och lägga mig, men det har jag hunnit fixa nu. Nu blir det läggdags. God natt!
Jag hade i och för sig lite saker att ordna på internet innan jag skulle gå och lägga mig, men det har jag hunnit fixa nu. Nu blir det läggdags. God natt!
Full of life.
Ännu en gammal dikt:
© Erica Lundberg - 2003
Sitter och tänker
på en komet.
Sitter och funderar
på en hemlighet.
Sitter där tyst
i min egen värld.
Världen där ingen ondska bär.
Där sitter jag ensam
i himmel och hav,
bland blommor och blad,
där ingen ondska begås.
Allt är vackert,
allt är bra.
Där kan jag
leva och vara glad.
© Erica Lundberg - 2003
Du är kleptoman, du stjäl hjärtan...
Klyschigt, värre! Här har ni ännu en dikt som jag skrev i mina lite yngre dagar:
Du är kleptoman, du själ hjärtan.
Du är pyroman, du sätter eld på dem.
Du låter dem brinna i en vecka eller i ett år.
Sedan häller du över en hink kallt vatten,
tar fram hammaren och krossar dem.
Du lämnar igen dessa hjärtan, krossade av din hammare.
Så får deras rätte ägare sy ihop dem,
bit för bit,
och till slut märker de att en del av deras hjärtan
saknas!
© Erica Lundberg - 2003
Inside a bowl.
© Erica Lundberg - 2009
Not a shopaholic, but...
Ofta önskar jag att jag vore rik, för att sedan få dåligt samvete över hur materialistisk jag kan vara.
Fy på dig, Erica!
Fy på dig, Erica!
H&M hjärta Aladdin Sane
I like this t-shirt:
Foton: © Erica Lundberg - 2009
Nostalgi!
När jag halkade in på denna blogg så kom jag att tänka på hur härligt det är att tänka tillbaks på saker från 1990-talet och början på 2000-talet, som ju var min barndomstid. Det finns mycket därifrån som gör mig alldeles varm inombords när jag tänker på det. Allra roligast är det ju när man helt plötsligt kommer att tänka på någonting som man minns från barndomen, men som man trodde att man totalt hade glömt bort. För ett tag sedan så kom jag helt plötsligt att tänka på läsken Shio, som jag och mina kompisar drack väldigt mycket av när vi var yngre och den fanns att köpa. Jag älskade den, men ändå så hade jag de senaste åren totalt glömt bort att den har existerat och det tog lång tid innan jag kom ihåg vad den faktiskt hette. Andra saker som väcker nostalgikänslor hos mig är:
- Hanson (som faktiskt är den musikgrupp som jag har varit mest galen i någonsin och jag är fortfarande kär i Taylor!)
- Spice Girls (som var mina stora idoler)
- Spice Girls samlarbilder (jag minns att jag fick en viss summa i veckan som jag endast använde till att köpa dessa bilder)
- Alla underbara tecknade Disney-klassiker som är gjorda mellan 30-talet och början av 2000-talet (jag gillar inte någon av klassikerna som är gjorda efter Kejsarens nya stil)
- The Moffatts
- GB:s MAX-kistor (jag åt hur många som helst av dem när de fanns att köpa)
- Tidningarna Frida och OKEJ (som jag älskade att lusläsa)
- Tattoo-halsbanden (och armanden och ringarna)
- Buddha-armbanden (jag hade massvis i olika färger)
- Lavalamporna
- Buffaloskorna
- VoxPop (jag absolut älskade det programmet)
- Kläder som träningsbyxor som knäpptes i sidan, jazzbyxor, boleros, kjol ovanpå byxorna och munkjackor.
- Westlife (som jag också var galen i ett tag och Nicky var min favorit. En stor skillnad mellan Westlife och andra gamla favoriter är att jag fortfarande gillar att lyssna på ex. Spice Girls och verkligen gillar att lyssna på Hanson, men Westlifes musik har jag ganska svårt för. Det finns dock en del låtar med dem som jag fortfarande tycker om.)
- TV-serier och program som Rederiet, Tre Kronor, (älskade) Disneydags, Bert, Sikta mot stjärnorna, Småstjärnorna, Mosquito, Vintergatan 5A och Vintergatan 5B, Bullen, Feber, Tigermuren, Baren etc.
- Grynet
- Eva & Adam (serierna, böckerna, TV-serien och filmen)
- Kalla Kårar (böckerna och TV-serien, vilken jag brukade se på Fox Kids)
- Filmer som Titanic, Edward Scissorhands, Fucking Åmål, Matrix och American Pie.
- Suedes låt Beautiful Ones och Fool's Gardens låt Lemon Tree.
- Tamagotchi (och låten Tamagotchi med Daze) och Furbee.
- Julkalendern Mysteriet på Greveholm
- Barbie-dockor och Polly Pocket.
- Super Nintendo, Sega Mega Drive och Nintendo 64.
- Samba- och Date-parfymer.
- CD-freestyle
- Windows 98
- Jag läste en massor av Kalle Anka-tidningar (och gillar faktiskt fortfarande att göra det om jag har tråkigt)
- Bokklubben Funtasie Club (som idag heter någonting annat)
- Jag började att gilla Harry Potter.
Där har ni en del minnen från min barndom som idag fyller mig med nostalgi, och det finns mycket, mycket mer, både som jag tänker på just nu och som jag inte alls minns för tillfället. Har ni några särskilda barndomsminnen som gör er nostalgiska?
Ett av alla de Polly Pocket som jag ägde (och antagligen fortfarande äger, hemma hos föräldrarna) i min samling. Både jag och min lillasyster samlade på Polly Pocket och till och med lillebror gillade att leka med dem. He he!
Jag äger inte bilden, utan den är härifrån.
- Hanson (som faktiskt är den musikgrupp som jag har varit mest galen i någonsin och jag är fortfarande kär i Taylor!)
- Spice Girls (som var mina stora idoler)
- Spice Girls samlarbilder (jag minns att jag fick en viss summa i veckan som jag endast använde till att köpa dessa bilder)
- Alla underbara tecknade Disney-klassiker som är gjorda mellan 30-talet och början av 2000-talet (jag gillar inte någon av klassikerna som är gjorda efter Kejsarens nya stil)
- The Moffatts
- GB:s MAX-kistor (jag åt hur många som helst av dem när de fanns att köpa)
- Tidningarna Frida och OKEJ (som jag älskade att lusläsa)
- Tattoo-halsbanden (och armanden och ringarna)
- Buddha-armbanden (jag hade massvis i olika färger)
- Lavalamporna
- Buffaloskorna
- VoxPop (jag absolut älskade det programmet)
- Kläder som träningsbyxor som knäpptes i sidan, jazzbyxor, boleros, kjol ovanpå byxorna och munkjackor.
- Westlife (som jag också var galen i ett tag och Nicky var min favorit. En stor skillnad mellan Westlife och andra gamla favoriter är att jag fortfarande gillar att lyssna på ex. Spice Girls och verkligen gillar att lyssna på Hanson, men Westlifes musik har jag ganska svårt för. Det finns dock en del låtar med dem som jag fortfarande tycker om.)
- TV-serier och program som Rederiet, Tre Kronor, (älskade) Disneydags, Bert, Sikta mot stjärnorna, Småstjärnorna, Mosquito, Vintergatan 5A och Vintergatan 5B, Bullen, Feber, Tigermuren, Baren etc.
- Grynet
- Eva & Adam (serierna, böckerna, TV-serien och filmen)
- Kalla Kårar (böckerna och TV-serien, vilken jag brukade se på Fox Kids)
- Filmer som Titanic, Edward Scissorhands, Fucking Åmål, Matrix och American Pie.
- Suedes låt Beautiful Ones och Fool's Gardens låt Lemon Tree.
- Tamagotchi (och låten Tamagotchi med Daze) och Furbee.
- Julkalendern Mysteriet på Greveholm
- Barbie-dockor och Polly Pocket.
- Super Nintendo, Sega Mega Drive och Nintendo 64.
- Samba- och Date-parfymer.
- CD-freestyle
- Windows 98
- Jag läste en massor av Kalle Anka-tidningar (och gillar faktiskt fortfarande att göra det om jag har tråkigt)
- Bokklubben Funtasie Club (som idag heter någonting annat)
- Jag började att gilla Harry Potter.
Där har ni en del minnen från min barndom som idag fyller mig med nostalgi, och det finns mycket, mycket mer, både som jag tänker på just nu och som jag inte alls minns för tillfället. Har ni några särskilda barndomsminnen som gör er nostalgiska?
Ett av alla de Polly Pocket som jag ägde (och antagligen fortfarande äger, hemma hos föräldrarna) i min samling. Både jag och min lillasyster samlade på Polly Pocket och till och med lillebror gillade att leka med dem. He he!
Jag äger inte bilden, utan den är härifrån.
TruffleShuffle
För något år sedan så tyckte jag att t-shirts med tryck var snyggt på andra, men "so not my style". Men sedan har jag ändrat uppfattning något, och nu så tycker jag om att använda t-shirts med tryck själv också. Hos TruffleShuffle hittar man en hel del häftiga t-shirts. Jag blir också riktigt nostalgisk då jag ser t-shirts med tryck från tecknade serier och filmer som jag gillade/älskade när jag var yngre (och egentligen fortfarande gillar). Här har ni en hel del gulliga t-shirts från TruffleShuffle. Mina personliga favoriter är "I love nerds" med Svampbob (längst upp till höger) och smurf-t-shirten längst ner till vänster.
Collage gjort av mig med bilder från http://www.truffleshuffle.co.uk/.
Collage gjort av mig med bilder från http://www.truffleshuffle.co.uk/.
"Rysare"
Jag kom att tänka på att det var längesedan som jag såg någon riktigt läskig film. På våren blir jag i och för sig inte heller särskilt sugen på att se på läskiga filmer. Det ser jag helst på hösten eller vintern, men också gärna en sen sommarkväll/sommarnatt.
Vad man skräms av är ju dock väldigt olika från person till person. Vissa personer blir mest rädda av filmer med vanliga mördare, en del blir mer skrämda av utomjordingar, vissa skräms mest av läskiga djur, en del blir mest rädda av spöken etc. Jag själv skräms mest av att se filmer som handlar om det övernaturliga, allra helst människor som går igen eller har övernaturliga krafter. Vissa av mina kompisar finner det ologiskt och tycker att man mycket hellre borde bli rädd för någonting som man vet kan hända och händer i verkligheten. Jag håller med dem om att det är det som känns "verkligt" som det är mest logiskt att skrämmas av, men samtidigt så kan jag inte hjälpa att jag skräms mest av det övernaturliga. Jag vet inte ens varför jag tycker att filmer och böcker som handlar om övernaturliga saker är mycket läskigare än filmer och böcker som handlar om vanliga mördare. Det kan ha att göra med att en mänsklig mördare går att låsa in (eller till och med döda, som de gör i de flesta skräckfilmer). Men det är inte så lätt att stänga in eller att döda de övernaturliga "krafterna", som t. ex. tjejen i filmen "The Ring".
Här har ni i alla fall några exempel på filmer som jag tycker är läskiga (och bra):
- Rose Red
- The Ring (både den amerikanska och den japanska, men jag gillar den amerikanska mest)
- One Missed Call (den japanska; den amerikanska är inte bra alls)
- The Shining (både filmen från 1980 och TV-serie-versionen från 1997)
- Darkness
- Sjätte Sinnet
- Shutter (den japanska versionen; den amerikanska är inte bra alls)
- The Grudge (den japanska är bäst, men den amerikanska är också helt okej)
- The Grudge 2 (den japanska, den amerikanska lockade bara fram skratt från mig)
- Thir13en Ghosts
- Gothika
Förresten så var detta kanske inte ett särskilt välvalt ämne att skriva om så här runt midnatt, precis innan jag ska gå och lägga mig ensam i min lägenhet. He he... Aja, jag hoppas att jag kan somna ändå.
Vad man skräms av är ju dock väldigt olika från person till person. Vissa personer blir mest rädda av filmer med vanliga mördare, en del blir mer skrämda av utomjordingar, vissa skräms mest av läskiga djur, en del blir mest rädda av spöken etc. Jag själv skräms mest av att se filmer som handlar om det övernaturliga, allra helst människor som går igen eller har övernaturliga krafter. Vissa av mina kompisar finner det ologiskt och tycker att man mycket hellre borde bli rädd för någonting som man vet kan hända och händer i verkligheten. Jag håller med dem om att det är det som känns "verkligt" som det är mest logiskt att skrämmas av, men samtidigt så kan jag inte hjälpa att jag skräms mest av det övernaturliga. Jag vet inte ens varför jag tycker att filmer och böcker som handlar om övernaturliga saker är mycket läskigare än filmer och böcker som handlar om vanliga mördare. Det kan ha att göra med att en mänsklig mördare går att låsa in (eller till och med döda, som de gör i de flesta skräckfilmer). Men det är inte så lätt att stänga in eller att döda de övernaturliga "krafterna", som t. ex. tjejen i filmen "The Ring".
Här har ni i alla fall några exempel på filmer som jag tycker är läskiga (och bra):
- Rose Red
- The Ring (både den amerikanska och den japanska, men jag gillar den amerikanska mest)
- One Missed Call (den japanska; den amerikanska är inte bra alls)
- The Shining (både filmen från 1980 och TV-serie-versionen från 1997)
- Darkness
- Sjätte Sinnet
- Shutter (den japanska versionen; den amerikanska är inte bra alls)
- The Grudge (den japanska är bäst, men den amerikanska är också helt okej)
- The Grudge 2 (den japanska, den amerikanska lockade bara fram skratt från mig)
- Thir13en Ghosts
- Gothika
Förresten så var detta kanske inte ett särskilt välvalt ämne att skriva om så här runt midnatt, precis innan jag ska gå och lägga mig ensam i min lägenhet. He he... Aja, jag hoppas att jag kan somna ändå.
Typical.
Den senaste veckan så har jag känt att jag har haft massor att blogga om, men jag har varken haft tid eller ork till att blogga. Nu när jag har tid och ork så kan jag inte komma på någonting vettigt att blogga om. Hm...
Random # 2
© Erica Lundberg - 2008
My home
Här har ni två till bilder från min lägenhet, och som sagt så är det inte jag själv som valt färg på tapeter, skåp och dylikt, utan det såg ut så när jag flyttade in. Jag har bara försökt att göra det bästa av situationen. Om jag själv hade valt färger så hade allt varit i svart, vitt och grått.
© Erica Lundberg - 2008
© Erica Lundberg - 2008
Random
Random bilder från promenad i Avesta, tagna för ganska precis ett år sedan, om jag inte minns fel...
© Erica Lundberg - 2008
© Erica Lundberg - 2008
Just wanted to say...
Pancakes
Förra lördagen så åt jag förresten väldigt goda pannkakor. Tjocka pannkakor à la Amerika, men lite nyttigare då de är gjorda på dinkelmjöl och jag använde ganska så lite fett.
Bilder tog jag också. Men inte på de som jag åt (jag orkade bara äta några stycken, då de var ganska så mättsamma), utan på de som blev över. För det blev en hel del pannkakor över och det var perfekt att frysa in dem (efter att jag hade fotograferat dem).
Här delar jag med mig av receptet:
Du behöver (för ca 4 personer):
2 dl siktat dinkelmjöl
0,5 dl fullkornsmjöl av dinkel
2 tsk bakpulver
1 krm salt
1 st ägg
2,5 dl havremjölk
ca 1,25 msk rapsolja (ev. smör istället)
Gör så här:
1. Blanda samman de torra ingredienserna.
2. Blanda ägg, mjölk och rapsoljan i separat skål.
3. Vänd samman de torra ingredienserna med ägget, mjölken och rapsoljan.
4. Låt stå kallt ca 5 minuter innan stekning. Man kan passa på att värma upp stekpannan medans man kyler smeten.
5. Stek ca 10 cm stora pannkakor (på mellanvärme till hög värme) tills de blir gyllenbruna. I min stekpanna så fungerade det bra att steka dem utan att tillsätta något matfett alls, men det beror ju lite på stekpanna.
6. Servera med någonting som du tycker om, så som frukt, bär, sylt, lönnsirap etc. Jag åt mina torra tillsammans med lite russin. Mums!
Foton: © Erica Lundberg - 2009
Förresten!
I veckan så fick jag veta att jag fick VG på min senaste tenta (som var i Statistik A). Det betyder att jag endast har en kurs till att klara av (makroekonomin) innan jag har klarat av hela första året av min utbildning till civilekonom. Jag kan inte förstå att tiden kan gå så snabbt!
Snart är det sommar och snart fyller jag 20 år.
Snart är det sommar och snart fyller jag 20 år.
Die Zeit läuft aus.
Oj! Jag känner att jag verkligen har hoppat ur bloggspåret. Det var nästan en vecka sedan som jag lade upp mitt senaste inlägg. Men jag har varit lite borta i tankarna och upptagen av annat den senaste tiden. Jag tror dock att jag kommer att lyckas flyta in i bloggandet igenom inom de närmsta dagarna. Jag kommer antagligen inte att skriva någonting mer ikväll, men säkerligen imorgon. Så länge så kan ni få kika på en väldigt närgången egobild på mig. Ha ha. Ha det fint!
© Erica Lundberg - 2009
© Erica Lundberg - 2009