Är det någon som är i behov av en balklänning?

© Erica Lundberg
Att resa i tiden via sina gamla parfymflaskor.
På tal om parfymer så brukar jag ofta spara flaskorna från de parfymer som jag har gjort slut på. Särskilt från de lite dyrare parfymerna som jag har ägt. Då och då så kan det hända att jag öppnar någon av dessa tomma parfymflaskor, för att känna att dess doft fortfarande finns kvar, och när jag gör det så känns det lite som att jag reser i tiden. Man förknippar ju väldigt lätt dofter med minnen och nästan varje parfym som jag har får mig att minnas antingen en särskild dag eller en särskild period.
En parfym får mig att minnas slutet av nian och då särskilt nians skolavslutning, en annan parfym får mig att minnas slutet av sjuan och alla bråk som jag då hade med en kär vän, en parfym får mig att minnas när jag och lillasyster var i Norge tillsammans med vår mormor och hennes man, en parfym får mig att minnas en särskild festkväll etc.
Man behöver ju oftast inte heller ha sparat sina gamla parfymflaskor för att kunna minnas genom parfymer. De flesta parfymer som jag har använt mig av finns i alla fall kvar i affärer, så då är det bara att gå in på ex. Kicks och lukta och minnas.
Jag tror förresten att dofter har så stark påverkan på vårt minne att man genom dofter från särskilda tillfällen (nu snackar jag inte om parfymer, utan alla sorts dofter) kan minnas tillfällen som man helt har glömt bort/förträngt.

Framkallar flera minnen...
(Jag äger inte bilden).
Favoritparfymer

1. På första plats har vi Chanel Nº 5, som jag redan tidigare har skrivit om, och som absolut skulle ha funnits i min ägo om jag hade varit lite rikare än vad jag är.
2. På andra plats kommer Armanis Diamonds. Jag fick ett exemplar av den i julklapp från lillasyster 2007. Tyvärr så lyckades jag göra slut på den ganska så snabbt (fast jag oftast använder ganska så lite parfym i taget).
3. Prada Tendré kommer på tredje plats. Jag minns att den var väldigt hypad och att man kunde läsa om den nästan överallt då den var ny. Den fick jag ett exemplar av i julklapp från mina föräldrar ett år och den lyckades jag också göra slut på ganska så snabbt.
Sisters

Foton tagna av mig och lillasyster och redigerade av mig. © Elin & Erica Lundberg - 2009
"Life is a rollercoaster, you got to ride it"



© Erica Lundberg - 2008
One song
Nat King Cole:
David Bowie:
# 3: Den som sjungs i filmen "Moulin Rouge!". Jag vet inte vem som sjunger den och jag hittade inte heller någon bra inspelning av den att ta med i inlägget. Jag har för mig att den ej heller återfinns på filmens soundtrack-skiva. Versionen med David Bowie kommer dock från soundtrack-skivan till "Moulin Rouge!", medan jag har för mig att den inte är med någonstans i själva filmen.
- Tillagt 17.57: Jag hittade en halvbra inspelning av nr 3:
Two songs
= David Bowie - Rock 'n' Roll Suicide
Joyride:
= The Killers - Joy Ride
Mitt eget typsnitt.
Klicka på den lågkvalitativa bilden under för att ladda hem typsnittet.

Jag tänkte att jag skulle skriva en liten beskrivning på hur man sedan installerar det, men eftersom det är så olika beroende på operativsystem så föreslår jag att ni googlar er till hur man gör. Ni kommer nog att få många bra träffar där.
B&J's (och viss annan glass) = stundens bloggmode?
Och vet ni vad? Idag är det FREE CONE DAY! Det betyder att man idag världen över kan få en gratis kula B&J's glass hos någon av B&J's glassbarer. Tyvärr endast mellan 12.00 och 16.00, så Free Cone Day är slut för idag här i Sverige. Det är synd att jag inte var i stan idag, eftersom vi ju har en B&J's-glassbar här i Linköping.

Bild från benandjerrys.com.
Quote
- Ambrose Bierce
"You're watching yourself but you're too unfair"

Seamonkey


Det är lillsyrran som har tagit bilden och jag som har redigerat den.
Någon som är i behov av en invite till Spotify?
Ha det fint!
Pommery Pop
Denna härliga roséchampagne fick jag bl.a. runt halsen då jag tog studenten (2008). Den är väldigt god och flaskorna är jättefina. Brukar finnas att beställa hos Systembolaget.





© Erica Lundberg - 2008
Favorites: F&F
1. Boston Tea Party
2. Grattis Världen
3. Racet till Vita Huset (jag såg inte hela valvakan, men jag gillade verkligen det som jag såg)
4. Söndagsparty med Filip & Fredrik (jag gillade verkligen första avsnittet och jag tror att programmet har potential till att kunna bli ännu bättre)
5. Ursäkta röran (vi bygger om)
6. 100 höjdare (gillar de tre första säsongerna bäst)
7. Ett herrans liv
8. High Chaparall
9. Myggan (duon vill egentligen inte riktigt kalla det ett F&F-program. De har tydligen skapat serien och skrivit flera avsnitt, men det finns andra manusförfattare som har skrivit manus utan att duon har lagt sig i alls. Aftonbladet hade med serien i sin lista dock, så då tar jag också med den)
10. Vem kan slå Filip & Fredrik?
11. Öppna dagar
12. Hello Sydney (tar jag också bara med på listan för att Aftonbladet tog med programmet. Filip och Fredrik var ju bara bisittare och jag såg inte programmet, men av det jag har sett i efterhand så verkar det vara tråkigt. Sedan så är jag ju aldrig särskilt intresserad av OS heller...)
Vägglöss!
Hammar och Wikingsson
Vissa tyckte tydligen att programmet kändes ofokuserat och rörigt. Händelserikt (på ett bra sätt) vill jag snarare kalla det.
Härliga: F&F
Rubriken på mitt förra inlägg kommer från att det program som jag har sett mest fram emot i år, det vill säga "Söndagsparty med Filip & Fredrik", har premiär ikväll. Det glädjer mig. Ännu gladare blev jag när jag såg att programmet ska hålla på i hela en och en halv timme. Jag hoppas att det blir bra. Men det tror jag att det blir. Det är ju trots allt mina idoler Filip och Fredrik. Idag gästar bl.a. Marilyn Manson. Jag råkar tycka att Marilyn Manson verkar vara en häftig och annorlunda (kanske också lite "skruvad", men just därför intressant) person plus att jag gillar hans musik, fast jag egentligen inte brukar gilla den musikgenren. Det gör ju det hela ännu roligare.
Jag kommer i alla fall att sitta bänkad. It's live from New York!'
Ska ni se programmet?
Nu så ska jag i alla fall fortsätta att se på ett annat favoritprogram, det vill säga Parlamentet. Det är riktigt roliga komiker med ikväll, vilket det inte alltid är. Men min favorit är programledaren Anders S Nilsson. Jag tycker att han är väldigt rolig.
Söndagsparty
"You took to the spotlight like a diamond ring"


© Erica Lundberg - 2008
"I am Sam"
En till filmrecension som jag skrev år 2008:
I AM SAM
Originaltitel: I Am Sam
Produktionsland: USA
Utgivningsår: 2001
Regissör: Jessie Nelson
Genre: Drama
Några skådespelare som är med i filmen: Michelle Pfeiffer, Laura Dern, Dianne Wiest, Sean Penn, Richard Schiff, Dakota Fanning
Ericas betyg: 3/5
Jag hade inte hört mycket om denna film innan jag såg den. Det var nog mest av en slump som jag råkade se den. Visst hade jag hört några svaga viskningar om den, men jag hade inte hört tillräckligt mycket som lät intressant för att orka kolla upp filmen ordentligt.
I denna film spelar Sean Penn utvecklingsstörd. Han spelar pappan som ensamstående tar hand om sin dotter, spelad av en mycket ung Dakota Fanning, och kämpar för att få behålla vårdnaden om henne.
Det är en ganska mysig film och Penn spelar utvecklingsstörd ganska så bra. Han fick faktiskt en Oscarsnominering för denna roll, vilket är någonting som jag tidigare ej har lagt märke till, fast jag brukar ha ganska bra koll på Oscarsnomineringarna och vinnarna. Jag har i alla fall alltid gillat Penn mycket, men jag har sett bra mycket bättre insatser av honom än vad jag såg i denna film. Michelle Pfeiffer gillar jag också. I denna film är hennes skådespeleri också bra, men hon har gjort bättre. Dakota Fanning spelar "okej". Hon är i denna film mer sockersöt än en duktig skådespelerska, anser jag. Men hon är ju endast 7 år gammal i denna. Om hon spelar bättre i någon annan film vet jag dock ej, då jag inte kan komma på någon mer film som hon är med i och jag har sett.
Filmen är dock för lång, och den känns ganska seg vid många tillfällen. Jag tappade motivationen flera gånger då jag tittade på filmen. Jag blev också mer gripen av Pfeiffers rollfigur och hennes familj än vad jag blev av huvudrollerna, vilket antagligen inte var meningen. Jag har aldrig hört talas om regissören Jessie Nelson och såvitt jag kan hitta så har hon inte gjort mycket mer i filmväg än denna film och jag kommer inte att längta efter fler filmer från henne heller.
Jag ger filmen 3/5, p.g.a. att den trots allt är ganska söt och eftersom vissa av skådespelarna gör rätt bra ifrån sig. Man hoppas ju, när man ser filmen, så klart att Penns och Fannings rollfigurer ska få det så bra som möjligt. Som sagt, filmen är söt och så, men knappast genialisk. Det jag gillar mest i filmen är faktiskt att Sam förknippar det mesta med "The Beatles".
"The Machinist"
Recension skriven förra året:
THE MACHINIST
Originaltitel: El Maquinista
Produktionsland: Spanien
Utgivningsår: 2004
Regissör: Brad Anderson
Genre: Thriller
Några skådespelare som är med i filmen: Christian Bale, Jennifer Jason Leigh, Aitana Sánchez-Gijón, John Sharian, Michael Ironside
Ericas betyg: 4/5 (Idag skulle jag dock höja betyget till en femma, för det tycker jag att filmen är värd)
Nu gillar jag verkligen den här sorten av film. Ni vet "person-goes-crazy-and-paranoid-and-people-around-do-not-know-what-to-think" eller någonting liknande. Sådana filmer som det har släppts väldigt många av under de år som gått sedan år 1999, särskilt under de fem första åren. Filmer som "Fight Club", "The Jacket", "Memento", "Secret Window", "The Butterfly Effect", "Donnie Darko", "The Number 23" etc.
Jag gillar också denna film väldigt mycket. Stämningen är väldigt bra och fotot är passande. Handlingen tilltalar mig mycket. Jag tycker att filmen kan vara något förutsägbar ibland, men jag anser att det ej gör någonting och ibland är det oundvikligt att saker blir förutsägbara för att inte handlingen ska kännas konstlad. Jag kräver inte att alla filmer ska vara helt oförutsägbara.
Filmens musik passar bra. Den kan kännas något överdriven ibland, vilket jag faktiskt tycker är bra, eftersom den överdrivna musiken passar till den mörka filmen och den spännande och tryckande känslan som finns på många ställen i filmen. Dialogen är helt okej; inte dålig, inte jättebra.
Jag gillar verkligen hur Bales karaktär, Trevor, utvecklas och blir mer och mer paranoid och mer och mer nedbryten under filmens gång. I slutet av filmen vill jag bara ta tag i honom och be honom att lugna ner sig. Samtidigt vill jag bara gråta för hans skull. Han beter sig som en väldigt förvirrad och rädd person och jag tycker att Trevors rädsla och paranoia framgår mycket tydligt. Detta på grund av Bales duktiga skådespeleri, sminket som får Bale att se väldigt risig ut, ljuset som framhäver detta samt Bales magra kropp och, framförallt, ansikte.
För går det att tala om denna film utan att nämna Bales engagerade bantning inför den? Ibland kunde jag knappt titta på hans ansikte, eftersom jag tyckte att det såg så "äckligt" ut. Ofta under filmens gång så glömde jag nästan bort att det var Christian Bale som spelade huvudrollen, eftersom så många av hans ansiktsdrag hade försvunnit. Jag undrade också flera gånger hur Bale mådde psykiskt när denna film spelades in. Man har ju hört om många skådespelare som mått dåligt på grund av sina mörka roller. Jag anser att denna roll var mycket mörk och tror att många skulle kunna må mycket dåligt av att spela den. Särskilt om de samtidigt gått ner ca 28 kilogram i vikt. Men nu vet jag inte hur Bale står gentemot sina rollfigurer, och jag vet inte hur han mådde under denna inspelning, förutom att jag har hört att han inte orkade anstränga sig speciellt mycket mellan tagningarna, på grund av den låga vikten. Men strax efter denna film så började inspelningarna av filmen "Batman Begins", och där är Bale sitt vanliga muskulösa jag igen. Angående det så tänker jag inte hålla någon diskussion kring om det var sterioder eller ej som fick honom att så pass snabbt gå upp i vikt igen. Jag har ingen aning och jag bryr mig ej.
Jag fokuserar här mycket på Bale, men det märks verkligen att hans roll är huvudrollen och filmen fokuserar mycket på honom.
Detta är alltså en film som tilltalar mig. För att sammanfatta varför jag gillar denna film med de inte alltför många ord så säger jag: foto, Bales skådespeleri, filmens allmänna stämning och, framförallt, handlingen. Anledningen att filmen får en fyra och inte en femma beror nog på att det känns som att jag har "sett denna film alltför många gånger i andra filmer". Det finns många liknande filmer och det finns de som är bättre än denna. Men jag imponerades då jag såg denna film och den är definitivt värd en fyra.
Men, som jag har skrivit högre upp, idag skulle jag dock säga att filmen faktiskt är värd en femma ändå.
Förlåtelse är vackert.
Själv så har jag i och för sig väldigt lätt för att förlåta. Ibland så blir jag arg för mig själv eftersom jag tycker att jag förlåter andra för lätt eller åtminstonde för tidigt. Det blir ofta jag som får svälja stoltheten. Men det gör inte så mycket, för jag tycker alltid att det är mycket skönare att förlåta någon än att gå omkring och fortsätta att vara arg.
Lyckligtvis så tror jag inte att jag ännu någon gång har varit med om att någon gjort någonting oförlåterligt mot mig. För, som jag skrev, det finns antagligen oförlåterliga saker. Jag tror ex. absolut inte att jag skulle kunna förlåta ett mord på någon. Jag tycker däremot att det är löjligt när folk vägrar att förlåta varandra eller be om förlåtelse för onödiga småbråk. Det finns saker i livet som är mycket mer värda än den stolthet som man måste svälja då man förlåter och/eller ber om att bli förlåten. Jag tycker att man ska kunna lägga vikt vid det viktiga i förlåtelse utan att behöva vara religiös (för jag är knappast religiös). Förlåtelse är vackert och det är tur att vi (åtminstone i viss mån) kan förlåta varandra.
Summer in S.R...


© Erica Lundberg - 2008
Chocolate Peanut Butter Fudge Sundae

Du behöver (till ca 4 personer):
1 påse torrostade jordnötter
100 g mörk choklad
100 g jordnötssmör
Ca 200 ml sötad kondenserad mjölk
Några matskedar varmt vatten
Valfri mängd vaniljglass
Gör så här:
1. Hacka chokladen grovt.
2. Hacka jordnötterna grovt.
3. Blanda den kondenserade mjölken, den hackade chokladen och jordnötssmöret i en kastrull som du värmer på medelvärme.
4. Rör om och låt allt i kastrullen smälta ihop.
5. Blanda i lite vatten. Mängd efter hur tjock du vill ha såsen. Jag gillar när den är riktigt tjock och "fudgeaktig", så jag brukar ha i två matskedar.
6.Skopa upp glassen i skålar, häll över såsen och strössla jordnötterna över glassen och såsen.
Delicious! Jag tycker att det finns lite Snickers-glass-känsla över smaken.

Foton: © Erica Lundberg - 2008
Utsmetat bläck på ett papper.
Hittade nedanstående dikt i ett gammalt dokument på datorn. Den är dålig och klyschig, men det bjuder jag på.
Utsmetat bläck på ett papper.
Där ser jag en ängel.
Men ängeln lever i helvetet.
Tillfångatagen av en demon.
Hon gråter förvivlat på hjälp.
Men djävulen vill ha henne,
har henne fången.
Han njuter av plågan i hennes ögon.
Hon plågas av att se när han njuter.
Var är hennes änglavänner?
Deras plikt är att aldrig svika.
Deras godhet är starkare än djävulens ondska.
Kommer hennes änglavänner snart?
Hennes änglavänner kommer aldrig.
Ligger de bara i himlen
och latar sig och har det bra?
Kommer hon aldrig att bli räddad?
Flera år går,
ängeln är nästan borta.
Svagare än någonting annat
känner hon inte ens plågan längre.
Varför svek änlgavännerna?
Varför?
Men en dag kommer de,
lika vackra som vanligt.
Besegrar demonerna och tar henne med sig.
Nu är hon fri igen.
Äntligen.
"Men varför dröjde ni så?
Ni skulle ju aldrig svika."
"Kära du, vi var här på en sekund.
Men i helvetet känns sekunder som år."(Är det därför som mitt liv går så sakta?)
Utsmetat bläck på ett papper,
jag torkar upp så mycket som det går.
Men det mesta blir kvar,
och i djupet ser jag en ängel,
tillsammans med sina änglavänner.
Stark som sten och berg.
© Erica Lundberg - 2004
Bowls

Kollage gjort av mig med bilder från ikea.se.
Marimekko-skålar

Collage gjort av mig med bilder från blandade hemsidor. Jag äger alltså inte bilderna.
Glitter

© Erica Lundberg - 2004
My home
Nu kommer jag med lite fler bilder från min lägenhet här i Linköping. Likt jag tidigare har skrivit så är det inte jag som har valt färg på väggarna, utan de såg ut som de gör när jag flyttade in. Hade jag själv valt så hade allt varit i svart/grått/vitt. Väggarna är dock inte lika gulorange i verkligheten som på vissa bilder.
Däremot så är alla bilder som jag har på väggarna tagna/ritade av mig själv. Jag gillar personligheten som man får fram på sådant sätt.



Foton: © Erica Lundberg - 2008
Macadamia

Jag äger inte bilden.
Anonyma tentamina
Jag tycker mig ofta se artiklar, debatter och andra diskussioner och fakta som handlar om anonyma tentor på högskolor och universitet och att allt fler inför dessa. Här skrev Aftonbladet om det så sent som i veckan.
Vi skriver våra salstentor anonymt och jag trivs mycket bra med det. Även då många lärare ändå inte skulle känna igen mig på mitt namn och personnummer, eftersom vi är många i klassen och oftast många som tentar, så tycker jag att det är skönt att veta att den person som rättar mina tentor vid rättningstillfället inte har någon aning om vem jag är, om det inte är så att personen känner mig så pass mycket att den kan känna igen mig på handstil och/eller språkbruk.
Även om "anonyma tentor" kanske egentligen inte är helt anonyma, eftersom man via handstil och språk ibland kan läsa ut kön på den tenterande eller uppfatta att den tenterande har en invandrarbakgrund etcetera, så tror jag att de anonyma tentorna märkbart ökar skyddet för denna sorts diskriminering.
Tydligen är det dock inte lika många högskolor och universitet som har anonyma hemtentor. Jag hoppas att allt fler (och allra helst LiU) snart lyckas införa det också. Det är dock visst praktiskt svårare och mer krångligt med anonyma hemtentor än vad det är med anonyma salstentor.
Många är tydligen oroliga över att det ska vara för krångligt system med de anonyma tentorna och att det lätt ska hända att tentor blandas ihop, men jag tycker att det elektroniska system LiU har verkar lika smidigt som systemet vid icke anonyma tentor och jag har aldrig hört talas om några anonyma tentor i Sverige som har blandats ihop. Man får ju trots alltid också tillbaks sin tenta efter rättning och då visar det sig ju om något fel skulle ha uppstått.
Jag kan förresten (lite så där skämtsamt, dock) ibland få upp en bild inom mig av hur den som rättar det jag har skrivit sitter och skrattar för sig själv åt mina fel. Nu vet jag åtminstone att den som rättar inte vet vem det är den skrattar åt.
Statistik A
Tentadags igen...
Tack på förhand! Puss och kram på er!
Back on track!
Jag var tillbaks i min lägenhet runt halv elva igår kväll och det kändes otroligt varmt och skönt utomhus. Det har ju i och för sig varit väldigt fint väder de senaste dagarna. Idag så har det dock varit lite gråare, men det tycker jag bara känns skönt, för jag har bara varit inomhus idag.
Jag kom på att jag skulle ha lagt upp ett par påskbilder innan jag åkte till Avesta, men det glömde jag bort, så jag gör det nu istället.

Foton: © Erica Lundberg - 2006
Avesta
Idag så åker jag till Avesta. Jag antar att jag kommer att vara ganska så "busy" när jag är där, så antagligen blir det inte särskilt mycket bloggande inom de närmsta dagarna.
Glad påsk på er alla!
"When will you ever get sick of listening to repeats?"
Jag ville ladda upp någon fin eller snygg bild, men jag hade ingen på denna dator, så en halvsnygg bild får duga.
© Erica Lundberg - 2008
Två låtar att tycka om:
Iggy Pop - Real Wild Child (Wild One)
(som enligt mig är bättre än sin originalversion)
och
The Ark - It takes a fool to remain sane
B&J's lock + milkshakes

Jag tycker också att dessa milkshakes (kom till Sverige!) verkar vara godiga (jag vet att ordet "godiga" ej existerar, men i alla fall):

Jag äger inte bilderna.
Ben & Jerry's
Jag har dock observerat att mina tjejkompisar är mycket mer förälskade i B&J's än vad mina killkompisar är...
By the way så har vi väldigt få smaker i Sverige jämfört med ursprungslandet USA. En smak som jag skulle vilja prova på är B&J's pistasch-smak "Pistachio Pistachio". Jag har alltid gillat pistasch-glass och jag kan tänka mig att denna slår alla pistasch-glassar som jag tidigare har smakat. Den ser i alla fall otroligt god ut.
Om jag ska komma på någon nackdel med B&J's så är det att literpriset är väldigt dyrt. Men det dyra priset gör att det känns extra lyxigt att äta glassen de få gånger man äter den. Sedan så skulle glassen inte kännas lika dyr om man jämför priset i gram istället för liter, eftersom B&J's glass är väldigt kompakt och väger mycket mer per liter än vad de flesta andra glassar gör.

Collage gjort av mig med bilder från http://www.benandjerrys.com/.
I <3 Shopping (även om jag ibland önskar att jag inte gjorde det...)


Foton: © Erica Lundberg - 2009
"A lad insane"

I do not own the picture.
Bored!
Skoj!

© Erica Lundberg - 2003
Kalkylering & budgetering
Förresten så klarade jag senaste tentan också! Så nu har jag 43 HP avklarade. Det går framåt. Jag tycker att det känns som att jag alldeles nyligen började här i Linköping.
Ge mig!

© Erica Lundberg - 2004
Fjärilshjärtan

© Erica Lundberg - 2004
Finurligt
Siblings
Syskon
Ännu mer fascinerande är det att se på tvillingar och allra helst enäggstvillingar. Wikipedia: "Enäggstvillingar är genetiskt hundraprocentigt lika och ändå skiljer sig deras fysiska och psykiska tillstånd." Vid en första anblick så kan man ofta tycka att ett enäggstvillingpar är som två versioner av samma person, men de är ju två helt olika individer. Enäggstvillingar kan tycka och tänka helt olika om saker och ting, liksom vanliga syskon kan göra.
Det kan vara väldigt kul att se exempel som de enäggstvillingar som var med i det senaste avsnittet av Kanal 5:s "Wipeout" (säsong 1: avsnitt 5). Tvillingarna rörde sig väldigt lika varandra genom hela banan och tidsskillnaden dem emellan för att klara av banan låg på drygt en sekund. När man ser det så är det lätt att tänka att de två tjejerna är otroligt lika varandra, men det kan ju finnas stora skillnader dem emellan som man inte såg i just det tv-klippet, exempelvis helt olika tankar om livet och tillvaron. I vilket fall så kan jag förstå att det genom tiderna har varit mycket intressant och populärt att forska om tvillingar och då bl.a. kommunikationen emellan dem.
Jag har många gånger funderat över hur det är att ha en enäggstvilling och att växa upp med en sådan. Man kan ju tänka sig att det känns lustigt att ha någon bredvid sig som är så pass lik en själv. Men antagligen så känns det ju inte lustigt alls, eftersom det är det som man är ovan vid som brukar kännas konstigt.
Att vissa syskon är väldigt lika varandra på sättet har nog i och för sig till stor del att göra med att de har vuxit upp tillsammans. Även om jag känner lika stor kärlek för mina storasyskon, som jag ej har vuxit upp tillsammans med, som för mina småsyskon, som jag har vuxit upp tillsammans med, så är mina småsyskon och jag mycker mer lika varandra till sättet än vad mina storasyskon och jag är. Jag och min lillasyster tycker och tänker väldigt lika, eftersom vi hela tiden visar varandra vad vi gillar och oftast omdevetet påverkar varandra. Men sedan så har vi sidor som skiljer sig från varandra väldigt mycket, som att min lillasyster har väldigt lätt för att bli förälskad och oftast har en "crush" på någon kille, samtidigt som jag knappt alls varit förälskad.
Huh?
Jakob Hellman
...
Oj, vad jag förresten har lyssnat på musik med denna person den senaste veckan:
Vilka vet vem personen på bilden är och vilka gillar också hans musik?
Svaret på vem det är får ni om ni klickar på bilden.
Jag äger inte bilden.
Ziggy Stardust
Specs
So give me:

IPRED-lagen var inget 1:a april-skämt...
Man skall aldrig överskatta folks förmåga att förstå sig på ironi.
"Saw Cinderella in a party dress, but she was looking for a nightgown"


© Erica Lundberg - 2004
Firefox
What a beautiful weather!



© Erica Lundberg - 2009
