"Philosopher girl in a philosopher world"

En busig 17-årig Erica sommaren 2006...



Fotograf: Elin Lundberg. Redigering: Erica Lundberg

Ti hi! Jag fann en teckning av Bill Kaulitz som jag ritade långt innan jag började att lyssna på och gilla Tokio Hotel.

Jag känner för att skriva någonting flummigt, men ändå vettigt. Jag tror dock att jag knappt kommer att hinna någonstans i huvud taget, då min uppsatspartner är hos mig när som helst och vi ska fortsätta med arbetet med vårt examensarbete.

Jag är lite på helspänn just nu. Nej, självklart är jag inte lite på helspänn. Det kan man väl inte vara? Jag är helspänd. Jag har nerverna utanför. Jag hoppar så fort ett dammkorn landar på golvet.

Jag har kaffe vid min sida. Kaffe får mig att må bra. Jag har dock av någon orsak helt omedvetet och totalautomatiskt dragit ner på mitt kaffedrickande under de senaste månaderna. Med dragit ner så menar jag inte att jag har dragit ner på det lite, utan att jag har dragit ner på det kraftigt. Jag dricker dock fortfarande mycket kaffe. Ett kraftigt minskat intag från det jag intog tidigare har knappast lett till att mitt intag har blivit särskilt litet...

Någonting vettigt kan jag nog ej få fram för tillfället, så det får duga med flumm. Flumm kan vara bättre än ingenting, så länge jag får skriva.

Jag är som sagt spänd för tillfället. Jag är spänd och känslig. Nästa vecka skall examensarbetet lämnas in. Jag hoppas och antar att knuten jag för tillfället har i magen kommer att knytas upp då. Jag är spänd och nervös och orolig, men samtidigt väldigt förväntansfull och fylld av liv och glädje.

Ha det vackert! Kämpa på! Lev! Känn glädje! Ta hand om dig!

Jag gillar denna bild på min snygga lillasyster så himla mycket att jag känner att den är värd ett eget inlägg:



Kram på dig, systeryster!

© Elin Lundberg - 2010

Det finns jeans och det finns jeans. Jag har ett antal jeans som jag verkligen gillar och trivs i, både när det gäller hur de ser ut på mig och hur de känns. Jag har dock ett par storfavoriter, som endast har funnits i min ägo under ett antal veckor.

Jeansen jag pratar om finnes på Hennes & Mauritz och heter &High Sqin Jeans. De går bland annat att finna här: http://www.hm.com/se/product/92441?article=92441-B. De börjar dock ta slut i de flesta storlekar, då de har funnits länge.

Anledningen till att jag gillar dem så pass mycket som jag gör är dels att de sitter oerhört bekvämt. De sitter väldigt tight, men är samtidigt väldigt stretchiga. Midjan är hög, vilket jag gillar och tycker passar min kroppsform bra (även om jag också gillar lägre jeans). De är i stuprörsmodell och jag tycker både att de (som sagt) sitter oerhört skönt och är oerhört snygga på. Även min fina lillasyster har ett par likadana (och hon var långt före mig med att införskaffa sig ett par, så det är jag som har härmat henne), och de sitter oerhört snyggt på henne också.

Ungefär så här ser de ut på mig:





Bilder: © Erica Lundberg - 2012

Jag har en tjock bok framför mig. Jag letar efter ett citat. Jag har ingen aning om var i boken citatet finns att finna.

Jag vill trycka CTRL+F.

Jag har verkligen fastnat totalt för rosmarin som krydda. Rosmarin är i princip som orgasm för mina smaklökar. Jag vill äta rosmarin hela tiden. Jag vill har rosmarin på lax, på kyckling, på räkor, blandad med keso, på mackor, på glass, på pannkakor, i kaffet... Okej, där överdriver jag lite. Ni kan stanna efter mackorna. Eller jag kan faktiskt tänka mig att rosmarin passar på pannkakor, om man känner för att gå på det lite mer salta spåret som pannkaksfyllning, vilket ju kan vara gott.

I vilket fall som helst så är jag verkligen fäst vid rosmarin. Jag åt nyligen ett antal Fazer Crisp Råg med Mini Lätta, rosmarin och tunna kalkonskivor som pålägg. Det blev en riktigt god kombination, måste jag säga...

Jag gillar denna bild:



© Erica Lundberg - 2012

© Erica Lundberg - 2012

På tal om Titanic så var det ungefär vid detta ögonblick för 100 år sedan som skeppet sjönk till botten, efter att under sin jungfrufärd ha kört på ett isberg. 

Jag har i denna blogg redan berättat vad jag tycker om James Camerons Titanic (se detta inlägg), och jag vet inte hur många gånger jag har hunnit se den filmen under mina hittills levda år.

I måndags såg jag den för första gången på bio. Ett extra plus var att den visades i 3D. Inte blev upplevelsen sämre av att jag var på den tillsammans med min underbara pojkvän, efter att vi hade varit ifrån varandra i hela nio dagar.

Här kommer en rejäl blandning av (hela 40 stycken) fotografier som redan tidigare har publicerats i denna blogg:





































































© Erica Lundberg

Jag gillar rysarfilmer. Jag tycker dock att det svårt att hitta de som är riktigt bra bland alla dåliga rysare som existerar. Ibland känns det nästan lite som att hitta en nål i en höstack.

Det är ju väldigt individuellt vad man finner skrämmande. Jag är inte så mycket för "hoppa till-effekter". Jag är inte heller så mycket för splatter och blod. Däremot tycker jag att det kan vara riktigt skrämmande med kusliga stämningar, läskiga spöken och scener som inte bara skrämmer mig under själva filmen, utan som förföljer mig under en lång tid i efterhand. Sedan så vill jag helst att även handlingen är riktigt bra.

Den faktiska anledningen till att jag skriver detta inlägg är att jag vill ge exempel på några rysare jag verkligen gillar. Här har ni några (med årtal inom parantes):

Det var en gång en klänningmodell som befann sig på Hennes & Mauritzs Divided-avdelning i Linköpings innerstad. Den viskade sakta och väsande "Erica Lundberg... Erica Lundberg...".

Det var även en ung kvinna, vid namn Erica Lundberg, boende i Linköping, som en vacker dag bestämde sig för att ta sig en spontan tur till innerstan för att kika in dess utbud. Hon kom den dagen in på H&M:s Divided-avdelning och hörde viskningarna, både från klänningarna på stället och från en klänning som satt på en skyltdocka. Hon gav klänningarna några blickar och tyckte att modellen såg lite konstig men lockande ut.

Under de kommande veckorna fortsatte klänningarna att uttala Ericas namn. De blev mer och mer högljudda. Erica ramlade in på samma H&M-butik flera gånger, men av olika anledningar under dessa veckor. Hon testade klänningen flera gånger och till slut kunde hon ej längre motstå klänningarnas rop.

Ibland känns det som att plagg verkligen ropar mitt namn. Jag är väldigt svag för att bära klänningar, särskilt tighta, figurframhävande klänningar, likt denna. Allra särskilt svarta sådana. Jag gillar verkligen hur denna klänning är "den lilla svarta", fast ännu väldigt annorlunda. Jag gillar verkligen hur denna klänning är Erica.

Bilderna under gör dock klänningen inte alls särskilt stor rättvisa. Den är mycket snyggare i verkligheten.







Den påminner mig för övrigt något om Stella McCartneys klänning Octavia, som bland annat har burits i flera versioner av vackra Kate Winslet (se bilderna nedan). Octavia har dock ett sidomönster som gör att figuren ser extra timglasformad ut, vilket ju inte min vackra klänning från H&M har... Jag minns dock att min första tanke då jag såg Octavia-klänningen var att jag fann skurningen upptill väldigt ful och osmickrande. Tydligen har jag ändrat uppfattning. Idag finner jag den endast häftig och annorlunda, i positiv mening.

Jag har fått uppfattningen av att många finner filmen The Notebook uttjatad. Jag tror att jag håller med de som tycker så. Det är en uttjatad film. Men jag tycker även att det är en film som verkligen bär på rätten att tjatas ut. Det är befogat att tjata om The Notebook, eftersom det på flera sätt och vis är en mycket bra film.

Jag har nu sett filmen tre gånger. Jag gillade den mycket första gången jag såg den. Jag gillade den ännu mer andra gången jag såg den och jag gillade den ännu mer än så tredje gången jag såg den.

Jag tycker att historian och sättet den berättas på är mycket vacker. Det är en väldigt sorglig film, men även en väldigt lycklig och fin film. Jag gillar även skådespelarprestationerna mycket.

Det är en film som får fem av fem i betyg av mig.

Oj! Är det redan onsdag kväll? Det var ju nyss söndag. Eller vänta, det var ju nyss fredag...

Hm... Jag förstår egentligen inte hur det kommer sig att jag fortfarande förvånas över att tiden går fort...

Jag sitter och tänker tillbaks på den senaste helgen. Den var mycket rolig och trevlig och mysig. Jag och min pojkvän åkte nämligen upp till Avesta för att umgås med min fina familj. Det blev bland annat biljard, massor av kaffe, tacos, gott vin, lösgodis, mysiga familjefrukostar, filmtittande, hemmavideotittande, konverserande, konverserande, konverserande och massor av flum. Det var verkligen fullt hus, då både mor, far, lillasyster, lillasysters pojkvän, lillebror, lillebrors flickvän, jag och min pojkvän fyllde huset med "stim och stoj".

Vid hemmavideotittandet beskådade vi bland annat detta härliga och roliga klipp, där bland annat jag, lillasyster och två av våra kusiner deltar:

För det är ju en turtlestårta...

Det var längesedan jag var med i någon slags tävling. Jag brukar ej orka bry mig om tävlingar särskilt ofta, men det är ju väldigt roligt när man lyckas vinna. Hi hi!

Idag fann jag en intressant tävling hos en av mina stora favoritbloggerskor Sheriilyn. Hon anordnar just nu en tävling där man kan vinna ett presentkort värt 250 SEK hos SFQ Calzessa, som har massor av tjusiga strumpor, strumpbyxor, stay-ups, höfthållare med mera.

Men var inte med och tävla, du också, för då minskar du ju mina chanser att vinna! Ha ha! Jag skojar. Var med och tävla, du också! Här är länken till tävlingen.



Bilden har jag "stulit" från Sheriilyn.

Jag är väldigt stolt över min lillebror:



Låten är skriven av Oscar Lundberg (lillebror).
Sång: Oscar Lundberg (lillebror).
Gitarr, bas, inspelning och mixning: Anton Lundberg (kusin).

"Att leva är att simma från stranden Jag till stranden Du i havet Vi."

Jag lägger tydligen ofta (och helt omedvetet) mitt huvud på sned, både när jag fotograferas och vid andra tillfällen...

Jag kan förresten inte låta bli att tänka på mina äppelkinder när jag ser fotografier av mig själv. De är inte direkt svåra att nypa tag i. Ti hi!





© Erica Lundberg - 2012

Absint har ofta en väldigt härlig färg, enligt mitt tycke. Den absint jag har smakat har jag dock funnit exakt lika osmaklig att dricka som jag har funnit vacker att se på...

"Dementorer är bland de vidrigaste varelser som lever här på jorden. De hemsöker de mörkaste, smutsigaste ställen, de gläder sig åt förfall och förtvivlan, de suger ut friden, hoppet och lyckan ur själva luften omkring sig. Till och med mugglarna känner deras närvaro fastän de inte kan se dem. Om man kommer för nära en dementor töms man på varje god känsla, varje lyckligt minne."

Jag hoppas att ni alla får en fin Alla hjärtans dag.

Idag ska jag försöka att se till att tänka extra mycket på alla de jag tycker om, fast det blir nog svårt eftersom jag tänker så mycket på alla nära och kära i vanliga fall.

Min Alla hjärtans dag började i alla fall bra, med god müsli med hjärtan i (som jag tidigare har nämnt i ett inlägg om kärlek och skönhet). Det var dock ej alls någonting ovanligt för denna dag. Många av mina dagar börjar med att denna müsli med hjärtpuffar hamnar i min mage.

Det är inte alltid lätt att höra rätt...

Augusti, 2011:

Elin: "Jag är invalid."
Far: "Va? Har du inget liv?"
Erica: "Jag tyckte att hon sade att hon var gravid..."

Ibland fastnar jag totalt för band och musikartister. Just nu är jag väldigt fäst vid bandet Muse. Jag har länge gillat Muse och deras musik. I denna blogg har jag tidigare nämnt dem här, här, här och här. Jag minns att jag först upptäckte dem och samtidigt väckte tycke för dem då jag hörde deras cover på Nina Simones låt "Feeling Good". (Lyssna om ni vill: original, Muses version, Michael Bublés version (som även den är väldigt bra, enligt mitt tycke).) Men inte förrän under den senaste månaden har jag fastnat för dem riktigt ordentligt, och under denna månad har jag upptäckt fler och fler riktigt bra låtar från dem, och jag har mer att upptäcka, då jag ej har hunnit lyssna igenom alla deras album ordentligt ännu. Det känns roligt.

Deras album "The Resistance" har jag dock hunnit lyssna väldigt mycket på, framför allt under den senaste månaden, men även under hela år 2011 samt under tidigare år. Jag är väldigt fäst vid det albumet.

Då jag strax efter nyår träffade min kära storasyster, som jag då tyvärr inte hade träffat på flera månader, så fick jag denna väldigt fina glasskapelse med den väldigt fina texten. Det gjorde mig mycket glad.



Fotografi: © Erica Lundberg - 2012

När jag startade denna blogg för över tre år sedan läste jag min första termin på Civilekonomprogrammet här i Linköping.

Idag började den 30 HP (en termin) långa "kursen" Examensarbete i företagsekonomi. Jag är nu alltså inne på min sista termin på programmet. Jag är oerhört nöjd hittills och ser verkligen fram emot denna vår. Detta kommer att bli mycket spännande och nervöst.

Jag har börjat på mitt examensarbete.

Jag är nervös.

Jag är lycklig.

På tal om fina syskon som jag älskar så känner jag även för att påpeka att jag tycker mycket om bilden nedan, då det nuförtiden är väldigt sällan vi alla fem syskon befinner oss på samma ställe samtidigt. Att vi dessutom fastnar på bild tillsammans är ännu mer sällsynt. Här är vi dessutom finklädda, då lillasyster Elin tog studenten.



Fotografi: © Taget av Kenneth Lundberg och redigerat av Erica Lundberg - 2011

Den snygga pucko-trion var fina tillsammans under julafton 2011, likt vi var under julafton 2010. (På 2011 års bilder hade Oscar till och med hunnit ta på sig sina strumpor, till skillnad mot det föregående året. Hi hi!)















Jag älskar er, mina fina syskon!

Fotografier: © Erica Lundberg - 2011 (Fotograferade av Kenneth Lundberg, Erica Lundberg samt Elin Lundberg och redigerade av Erica Lundberg.)

Efter att inte ha träffat min käre pojkvän på över en vecka satt jag under onsdagskvällen för snart två veckor sedan i soffan och längtade tills det skulle bli fredag, då han skulle komma tillbaks hit upp till Linköping från sin urssprungsstad (som ligger ganska långt härifrån).

Runt halv tio i under denna onsdagskväll ringde någon på min dörrklocka och jag undrade vem som kom och plingade på så sent. Jag öppnade dörren (störande nog så har jag inte ens något titthål i min dörr) och där utanför stod han... Jag kan knappt beskriva hur överraskad och glad jag blev.

Min onsdagskväll förgylldes verkligen och onsdagen slutade verkligen mycket bättre än vad jag någonsin hade kunnat ana när jag klev upp på onsdagens morgon.

Här kommer för övrigt några bilder på oss två, från den 3:e december, dagen då vi hade varit tillsammans i ett (underbart) halvår:





© Erica Lundberg - 2011

Jo då, jag lever i alla fall... Även om november 2011 är första månaden sedan jag startade denna blogg som jag ej publicerade ett enda inlägg...

Jag hoppas att alla har haft en härlig jul. Merry Christmas!



Fotografi: © Erica Lundberg - 2011

Under natten till igår drömde jag någonting som var så pass roligt att jag började skratta högt och vaknade av mitt eget skratt. Det var ett roligt uppvaknande. Men eftersom det var mitt i natten så var det även tur att jag lyckades somna om igen i princip direkt efteråt.

Jag har löst en del korsord under de senaste dagarna. Jag löste ofta sådana förr, men hade tydligen glömt bort hur roligt jag finner det, för jag finner det nämligen väldigt roligt att lösa korsord.

Jag har ju skrivit en del om drömmar och att jag finner drömmar intressanta. Någonting annat som jag länge har funnit intressant är fenomenet sömnparalys (eller sömnförlamning). För den som ej har hört talas om fenomenet så handlar det om ett förlamande tillstånd som kan uppstå då man är på väg att somna eller vakna. Sömnparalys uppstår på grund av att hjärnan "stänger av" kontrollen av musklerna för tidigt eller "slår på" kontrollen för sent, före eller efter REM-sömnen, vilket leder till att man ej kan röra sig fast man är vaken.

Sömnparalys uppstår ofta med så kallade hypnagoga (i samband med insomnandet) eller hypnopompa (i samband med uppvaknandet) hallucinationer. Dessa hallucinationer handlar i princip om att en del av hjärnan har hunnit somna samtidigt som man är vaken, och brukar ofta bestå av skräckfyllda känslor av att någon annan befinner sig i rummet.

Är det någon som känner igen sig i det jag beskriver ovan? Jag har i alla fall varit med om det ett antal gånger, fast endast under senare år, och jag tror att alla gångerna har varit i samband med uppvaknandet.

De flesta gånger har jag sett en typisk The Ring/Ringu-tjej stå vid rummets andra sida och ibland har jag även sett henne sakta komma emot mig. Jag själv har ej varken kunnat röra mig i huvud taget eller säga någonting eller skrika, hur gärna jag än har velat.

Ett annat exempel är att jag i televisionsapparaten (så kallad TV:n) såg spegelbilden av min pojkvän ståendes helt stilla och helt tyst i en annan del av rummet. Det var han, fast det var samtidigt inte han. Jag "visste" att om jag skulle säga någonting så skulle han plötsligt "bli" sig själv, men jag kunde ju inte säga någonting, då jag var paralyserad.

Sist paralysen skedde så kändes det som att någon låg bredvid mig i sängen, samtidigt som jag som vanligt varken kunde röra mig eller yttra ett ljud.

Jag kan även påpeka att sömnparalys hittills endast har inträffat gånger då jag har sovit ensam. Det visar sig om det någon gång kommer att inträffa då jag ej sover själv.

I vilket fall som helst så finner jag stadiet väldigt läskigt, men väldigt fascinerande.

Jag har förresten hört att det många gånger verkar ha handlat om sömnparalys då människor har trott att de har blivit besökta av utomjordingar i sina rum.

Det blir oftast en stor sak i media när kända personer avlider. Jag brukar ej bry mig överdrivet mycket, då kända personer avlider precis som okända personer, förutom när någon känd person som har berört mig har avlidit.

Steve Jobs, mannen i svart polotröja, är en person jag länge har beundrat (även om jag själv hittills inte har varit någon stor Apple-användare). Det kändes som en självklarhet att hans död var det första vår föreläsare nämnde under gårdagens seminarium.

Det jag vill göra med detta inlägg är att uttrycka min respekt för Steve Jobs, samt önska honom en fredlig vila. Rest in peace.

Steve Jobs, 1955-2011



I do not own the picture...

Jag njuter av att ha hösten omkring mig. Jag tycker oftast att det känns som att hösten väldigt snabbt tar slut och går över i vinter, så jag känner att jag måste passa på att njuta.

I torsdags var det en hel månad sedan denna termin startade. I fredags var det tentamensdags igen (i Internationell redovisning). För ovanlighetens skull så var jag inte in i bloggen min och tiggde lycka till-önskningar innan... Men ni får gärna hålla tummarna för att det gick bra. Eller så kan ni ju önska mig lycka till i efterskott. Ha ha! Nej, jag bara skojar. Det vore ju kanske lite märkligt. Då måste ju lyckoönskningen på något vis resa tillbaks i tiden och ge mig extra pepp i fredags morse. Eller någonting... Ha ha! Jag vet, jag är knasig ibland.

Jag hade i alla fall ett väldigt fint sudd när jag skrev tentamen:



Fotografi: © Erica Lundberg - 2011

Jag ger er ett antal bilder som innehåller olika former av kärlek och skönhet:





Är den inte gulligt att den godaste müslin jag vet (Frebacos persika- och hallonmüsli, utan tillsatt socker) är fylld av små puffar formade som hjärtan?





Den vackra hösten är här igen.





Någonting annat som var vackert var att, tillsammans med den person jag tycker om så otroligt mycket, stiga upp innan solens uppgång, sätta oss på en gräskulle med en filt, kaffe, kex och kakor och se solen stiga upp.



Jag och du. Du och jag.



Jag och fina och saknade syster... Jag gillar verkligen hur våra klänningar matchar på bilden till vänster samt systers redigering av bilden.

© Erica Lundberg - 2011

Kring dessa dagar lägger jag märke till hur fler och fler löv på lönnarna utanför mitt fönster blir höstfärgade för var dag som går. Det känns mysigt.

För övrigt så är tre år av fyra på min resa mot en civilekonomexamen nu avklarade. Jag läser alltså det fjärde året, vilket jag skulle kunna uttala högt hur många gånger som helst. Jag kan ändå inte riktigt förstå det. Det känns pirrigt och jag är nervös. Det känns roligt och jag är glad.

Ha det vackert!

Ibland måste man ta pauser för att ej tappa alltför mycket koncentration. Eftersom jag bloggar så sällan nuförtiden så känns det nu trevligt att ta en paus från mitt pluggande i den 7,5 HP långa kursen Kredit- och valutamarknaden i ett internationellt perspektiv och vara lite smått bloggaktiv. När jag pluggar brukar nämligen både min och andras bloggar kunna kännas lite extra lockande... 

Nu kan jag ju även passa på att (som vanligt) be er om LYCKA TILL-önskningar inför tentamen (tentan) i just den nyligen nämnda kursen, vilken jag skriver på tisdag (det vill säga den 16:e augusti). Ha ha!

Ärligt talat så värmer varenda liten lycka till-önskning långt in i hjärtat och bringer mig extra motivation inför mitt pluggande och inför mitt tentamensskrivande. Just nu är jag nämligen väldigt nervös inför den nästkommande tentamen...

Faktumet att jag ej skriver denna tentamen förrän vid tentamenstillfälle nummer två gör mig extra nervös. Jag skrev den nämligen ej vid tillfälle nummer ett på grund av att det var samtidigt som min lillasyster tog studenten.

Det är förresten ej heller långt kvar tills termin nummer sju av åtta startar. Den börjar nämligen på måndagen den 22:a augusti. Jag är nervös, men längtar även lite.

Aja... nej... men... Nu måste jag försöka att igen sjunka in i dagens pluggande.

Jag hoppas att ni får en vacker lördagskväll och en trevlig helg och en trevlig lördagskväll och en vacker helg och massor av annat dylikt! He he... Ha det bra!

(Jag kan ju även nämna att jag har haft låten "Inches and Falling" med bandet The Format "totally stuck in my head" i snart en vecka nu...)

Det är ett tag kvar, men det är ändå antagligen ej jättelångt kvar tills hösten kommer hit igen. Jag längtar tills dess. Så länge kan jag bjuda på några små bilder från förra årets höst:







© Erica Lundberg - 2010

Jag ger er några fler bilder från detta tillfälle.

Jag blir fortfarande fascinerad varje gång jag ser en regnbåge. Jag finner dem väldigt vackra. Vädret brukar också kunna vara vackert och fascinerande och lite lurigt, då en regnbåge uppträder. Det brukar ju då bestå av en blandning av solsken och regn.

Jag har faktiskt haft turen att få se hela tre regnbågar under den senaste veckan (vilket ju har varit extra passande så här kring Stockholm Pride, som ju ägde rum under förra veckan).



Väldigt otydlig regnbågsbild som jag tog med min mobiltelefonkamera då jag var ute på en liten promenad igår.

Nu ska jag plugga. Ha det vackert!

© Erica Lundberg - 2011

Stort grattis till min lillebror Oscar som fyller 17 år idag!



© Erica Lundberg - 2011

Stort grattis till min lillasyster Elin som fyller 19 år idag!



© Erica Lundberg - 2011