"Philosopher girl in a philosopher world"

Då jag strax efter nyår träffade min kära storasyster, som jag då tyvärr inte hade träffat på flera månader, så fick jag denna väldigt fina glasskapelse med den väldigt fina texten. Det gjorde mig mycket glad.



Fotografi: © Erica Lundberg - 2012

När jag startade denna blogg för över tre år sedan läste jag min första termin på Civilekonomprogrammet här i Linköping.

Idag började den 30 HP (en termin) långa "kursen" Examensarbete i företagsekonomi. Jag är nu alltså inne på min sista termin på programmet. Jag är oerhört nöjd hittills och ser verkligen fram emot denna vår. Detta kommer att bli mycket spännande och nervöst.

Jag har börjat på mitt examensarbete.

Jag är nervös.

Jag är lycklig.

På tal om fina syskon som jag älskar så känner jag även för att påpeka att jag tycker mycket om bilden nedan, då det nuförtiden är väldigt sällan vi alla fem syskon befinner oss på samma ställe samtidigt. Att vi dessutom fastnar på bild tillsammans är ännu mer sällsynt. Här är vi dessutom finklädda, då lillasyster Elin tog studenten.



Fotografi: © Taget av Kenneth Lundberg och redigerat av Erica Lundberg - 2011

Den snygga pucko-trion var fina tillsammans under julafton 2011, likt vi var under julafton 2010. (På 2011 års bilder hade Oscar till och med hunnit ta på sig sina strumpor, till skillnad mot det föregående året. Hi hi!)















Jag älskar er, mina fina syskon!

Fotografier: © Erica Lundberg - 2011 (Fotograferade av Kenneth Lundberg, Erica Lundberg samt Elin Lundberg och redigerade av Erica Lundberg.)

Efter att inte ha träffat min käre pojkvän på över en vecka satt jag under onsdagskvällen för snart två veckor sedan i soffan och längtade tills det skulle bli fredag, då han skulle komma tillbaks hit upp till Linköping från sin urssprungsstad (som ligger ganska långt härifrån).

Runt halv tio i under denna onsdagskväll ringde någon på min dörrklocka och jag undrade vem som kom och plingade på så sent. Jag öppnade dörren (störande nog så har jag inte ens något titthål i min dörr) och där utanför stod han... Jag kan knappt beskriva hur överraskad och glad jag blev.

Min onsdagskväll förgylldes verkligen och onsdagen slutade verkligen mycket bättre än vad jag någonsin hade kunnat ana när jag klev upp på onsdagens morgon.

Här kommer för övrigt några bilder på oss två, från den 3:e december, dagen då vi hade varit tillsammans i ett (underbart) halvår:





© Erica Lundberg - 2011

Jo då, jag lever i alla fall... Även om november 2011 är första månaden sedan jag startade denna blogg som jag ej publicerade ett enda inlägg...

Jag hoppas att alla har haft en härlig jul. Merry Christmas!



Fotografi: © Erica Lundberg - 2011

Under natten till igår drömde jag någonting som var så pass roligt att jag började skratta högt och vaknade av mitt eget skratt. Det var ett roligt uppvaknande. Men eftersom det var mitt i natten så var det även tur att jag lyckades somna om igen i princip direkt efteråt.

Jag har löst en del korsord under de senaste dagarna. Jag löste ofta sådana förr, men hade tydligen glömt bort hur roligt jag finner det, för jag finner det nämligen väldigt roligt att lösa korsord.

Jag har ju skrivit en del om drömmar och att jag finner drömmar intressanta. Någonting annat som jag länge har funnit intressant är fenomenet sömnparalys (eller sömnförlamning). För den som ej har hört talas om fenomenet så handlar det om ett förlamande tillstånd som kan uppstå då man är på väg att somna eller vakna. Sömnparalys uppstår på grund av att hjärnan "stänger av" kontrollen av musklerna för tidigt eller "slår på" kontrollen för sent, före eller efter REM-sömnen, vilket leder till att man ej kan röra sig fast man är vaken.

Sömnparalys uppstår ofta med så kallade hypnagoga (i samband med insomnandet) eller hypnopompa (i samband med uppvaknandet) hallucinationer. Dessa hallucinationer handlar i princip om att en del av hjärnan har hunnit somna samtidigt som man är vaken, och brukar ofta bestå av skräckfyllda känslor av att någon annan befinner sig i rummet.

Är det någon som känner igen sig i det jag beskriver ovan? Jag har i alla fall varit med om det ett antal gånger, fast endast under senare år, och jag tror att alla gångerna har varit i samband med uppvaknandet.

De flesta gånger har jag sett en typisk The Ring/Ringu-tjej stå vid rummets andra sida och ibland har jag även sett henne sakta komma emot mig. Jag själv har ej varken kunnat röra mig i huvud taget eller säga någonting eller skrika, hur gärna jag än har velat.

Ett annat exempel är att jag i televisionsapparaten (så kallad TV:n) såg spegelbilden av min pojkvän ståendes helt stilla och helt tyst i en annan del av rummet. Det var han, fast det var samtidigt inte han. Jag "visste" att om jag skulle säga någonting så skulle han plötsligt "bli" sig själv, men jag kunde ju inte säga någonting, då jag var paralyserad.

Sist paralysen skedde så kändes det som att någon låg bredvid mig i sängen, samtidigt som jag som vanligt varken kunde röra mig eller yttra ett ljud.

Jag kan även påpeka att sömnparalys hittills endast har inträffat gånger då jag har sovit ensam. Det visar sig om det någon gång kommer att inträffa då jag ej sover själv.

I vilket fall som helst så finner jag stadiet väldigt läskigt, men väldigt fascinerande.

Jag har förresten hört att det många gånger verkar ha handlat om sömnparalys då människor har trott att de har blivit besökta av utomjordingar i sina rum.

Det blir oftast en stor sak i media när kända personer avlider. Jag brukar ej bry mig överdrivet mycket, då kända personer avlider precis som okända personer, förutom när någon känd person som har berört mig har avlidit.

Steve Jobs, mannen i svart polotröja, är en person jag länge har beundrat (även om jag själv hittills inte har varit någon stor Apple-användare). Det kändes som en självklarhet att hans död var det första vår föreläsare nämnde under gårdagens seminarium.

Det jag vill göra med detta inlägg är att uttrycka min respekt för Steve Jobs, samt önska honom en fredlig vila. Rest in peace.

Steve Jobs, 1955-2011



I do not own the picture...

Jag njuter av att ha hösten omkring mig. Jag tycker oftast att det känns som att hösten väldigt snabbt tar slut och går över i vinter, så jag känner att jag måste passa på att njuta.

I torsdags var det en hel månad sedan denna termin startade. I fredags var det tentamensdags igen (i Internationell redovisning). För ovanlighetens skull så var jag inte in i bloggen min och tiggde lycka till-önskningar innan... Men ni får gärna hålla tummarna för att det gick bra. Eller så kan ni ju önska mig lycka till i efterskott. Ha ha! Nej, jag bara skojar. Det vore ju kanske lite märkligt. Då måste ju lyckoönskningen på något vis resa tillbaks i tiden och ge mig extra pepp i fredags morse. Eller någonting... Ha ha! Jag vet, jag är knasig ibland.

Jag hade i alla fall ett väldigt fint sudd när jag skrev tentamen:



Fotografi: © Erica Lundberg - 2011

Jag ger er ett antal bilder som innehåller olika former av kärlek och skönhet:





Är den inte gulligt att den godaste müslin jag vet (Frebacos persika- och hallonmüsli, utan tillsatt socker) är fylld av små puffar formade som hjärtan?





Den vackra hösten är här igen.





Någonting annat som var vackert var att, tillsammans med den person jag tycker om så otroligt mycket, stiga upp innan solens uppgång, sätta oss på en gräskulle med en filt, kaffe, kex och kakor och se solen stiga upp.



Jag och du. Du och jag.



Jag och fina och saknade syster... Jag gillar verkligen hur våra klänningar matchar på bilden till vänster samt systers redigering av bilden.

© Erica Lundberg - 2011

Kring dessa dagar lägger jag märke till hur fler och fler löv på lönnarna utanför mitt fönster blir höstfärgade för var dag som går. Det känns mysigt.

För övrigt så är tre år av fyra på min resa mot en civilekonomexamen nu avklarade. Jag läser alltså det fjärde året, vilket jag skulle kunna uttala högt hur många gånger som helst. Jag kan ändå inte riktigt förstå det. Det känns pirrigt och jag är nervös. Det känns roligt och jag är glad.

Ha det vackert!

Ibland måste man ta pauser för att ej tappa alltför mycket koncentration. Eftersom jag bloggar så sällan nuförtiden så känns det nu trevligt att ta en paus från mitt pluggande i den 7,5 HP långa kursen Kredit- och valutamarknaden i ett internationellt perspektiv och vara lite smått bloggaktiv. När jag pluggar brukar nämligen både min och andras bloggar kunna kännas lite extra lockande... 

Nu kan jag ju även passa på att (som vanligt) be er om LYCKA TILL-önskningar inför tentamen (tentan) i just den nyligen nämnda kursen, vilken jag skriver på tisdag (det vill säga den 16:e augusti). Ha ha!

Ärligt talat så värmer varenda liten lycka till-önskning långt in i hjärtat och bringer mig extra motivation inför mitt pluggande och inför mitt tentamensskrivande. Just nu är jag nämligen väldigt nervös inför den nästkommande tentamen...

Faktumet att jag ej skriver denna tentamen förrän vid tentamenstillfälle nummer två gör mig extra nervös. Jag skrev den nämligen ej vid tillfälle nummer ett på grund av att det var samtidigt som min lillasyster tog studenten.

Det är förresten ej heller långt kvar tills termin nummer sju av åtta startar. Den börjar nämligen på måndagen den 22:a augusti. Jag är nervös, men längtar även lite.

Aja... nej... men... Nu måste jag försöka att igen sjunka in i dagens pluggande.

Jag hoppas att ni får en vacker lördagskväll och en trevlig helg och en trevlig lördagskväll och en vacker helg och massor av annat dylikt! He he... Ha det bra!

(Jag kan ju även nämna att jag har haft låten "Inches and Falling" med bandet The Format "totally stuck in my head" i snart en vecka nu...)

Det är ett tag kvar, men det är ändå antagligen ej jättelångt kvar tills hösten kommer hit igen. Jag längtar tills dess. Så länge kan jag bjuda på några små bilder från förra årets höst:







© Erica Lundberg - 2010

Jag ger er några fler bilder från detta tillfälle.

Jag blir fortfarande fascinerad varje gång jag ser en regnbåge. Jag finner dem väldigt vackra. Vädret brukar också kunna vara vackert och fascinerande och lite lurigt, då en regnbåge uppträder. Det brukar ju då bestå av en blandning av solsken och regn.

Jag har faktiskt haft turen att få se hela tre regnbågar under den senaste veckan (vilket ju har varit extra passande så här kring Stockholm Pride, som ju ägde rum under förra veckan).



Väldigt otydlig regnbågsbild som jag tog med min mobiltelefonkamera då jag var ute på en liten promenad igår.

Nu ska jag plugga. Ha det vackert!

© Erica Lundberg - 2011

Stort grattis till min lillebror Oscar som fyller 17 år idag!



© Erica Lundberg - 2011

Stort grattis till min lillasyster Elin som fyller 19 år idag!



© Erica Lundberg - 2011

Flera av dessa låtar har jag redan nämnt tidigare. Men jag nämner dem igen på grund av att de för min del betyder väldigt mycket och väcker starka känslor och påminner om vackra stunder.

30 Seconds to Mars - Hurricane
Coheed & Cambria - Far

Michael Jackson - Speechless
Bring Me the Horizon feat. LIGHTS - Don't go

Flunk - Morning Star

Ibland känns det inte som att det finns några ord som räcker till. Jag vet inte vad jag ska säga. Men jag vill säga att jag lider med de som har drabbats av de tragiska händelserna i vårt vackra grannland i väst, Norge. Det är väldigt tråkigt.

Det är väldigt tråkigt i huvud taget att hemskhet alltid ska finnas omkring oss.

Men kom ihåg att det finns mycket vackert! Ta hjälp av det vackra för att hålla er uppe. Det vackra kan ge er stöd!

Ta hjälp av det vackra för att hålla er uppe när det hemska försöker att trycka ner er!

Här kan ni förresten (via vg.no) vara med och hålla händer och hålla samman mot våld och i sympati med drabbade och berörda. Jag är med och håller händer.

Den som till exempel har läst detta, detta eller detta inlägg vet redan att jag är ett stort fan av berättelserna om Harry Potter och världen omkring honom.

"Det finns vissa tillfällen, saker, ting, ämnen m.m. som på ett väldigt starkt vis väcker mitt barnasinne till liv. Harry Potter är ett av dessa ämnen." har jag skrivit i ett av de nyss nämnda inläggen.

I vintras läste jag alla sju Harry Potter-böcker en gång till, vilket gör att jag har läst dem alla minst två gånger vardera och jag har nu även sett alla filmer minst en gång vardera.

Jag var nämligen tillsammans med familjen och såg den sista delen av Harry Potter and the Deathly Hallows i Avesta klockan 00.01 på premiärdagen den 13:e juli. Eller 24.01 den 12:e juli, som det stod på biobiljetten. I magins värld kan kanske klockan vara 24.01...

Likt jag har gett alla tidigare Harry Potter-filmer, vill jag även ge denna fem av fem i betyg. Filmen är väldigt bra, mörk, stämningsfull och känsloladdad. Musiken och fotot är väldigt bra, likt i de tidigare filmerna. Jag grät även flera gånger under filmens gång, blödig som jag är, fast jag redan visste tidigare vad som skulle komma att ske.

De flesta skådespelarna gör även enligt mitt tycke sitt jobb bra, likt i tidigare filmer, och jag tycker att Ralph Fiennes gör sin roll som Voldemort alldeles utmärkt, likt i tidigare filmer.

Jag känner ej för att ge er en så pass detaljerad recension som jag egentligen skulle kunna ge er, men jag vill säga några saker. Därför ger jag er här på en gång en stor:

SPOILER-VARNING!

Jag gillar hur man (eller åtminstone jag) under berättelsernas gång har varit osäker på vilken sida Professor Snape har stått på. När man i denna film får veta hur det egentligen har legat till och hur Snape hela tiden har varit förälskad i Lily kunde jag ej låta bli att fälla tårar, fast jag som sagt redan visste hur det låg till. Jag tycker att man får det hela precis lagom känslomässigt. Det blir ej för klyschigt och tårdrypande, men ändå lagom för att man ska känna en viss smärta i hjärtat.

Även själva faktumet att det är den sista filmen var känslosamt. Det kändes lite som slutet av en era. Jag har ju gillat både böckerna och filmerna ända sedan jag var ett barn.

Det är sorgligt att flera stora karaktärer dör. Men jag blev faktiskt besviken över hur Freds död visas. Jag tycker absolut att det hade kunnat vara mycket mer "tryck på" och "vikt vid" hans död. Han är ju trots allt en stor karaktär och jag fann och finner hans död väldigt sorglig. Då jag läste den sista boken boken hann jag bli väldigt ledsen över hans död, men i filmen kändes det knappt som att jag hann lägga märke till att han dog.

Idag är det min tur att fylla år igen. Idag går jag från att vara till 21 år gammal till att vara 22 år gammal. Det känns faktiskt väldigt bra.

Grattis till Erica! Ti hi!

Vad händer idag? Jag vet faktiskt inte riktigt vid det skrivande tillfället (det vill säga söndagen den 5:e juni) vad som skall komma att ske... Jag hoppas att det blir en bra dag i alla fall.

Grattis till Sverige också, förresten! Ti hi!

Knäppisen till födelsedagsbarn:



Fotografier: © Erica Lundberg - 2011

Idag är det ju Mors dag, så jag vill dedikera ett (det vill säga detta) inlägg till min kära mor, som jag nu inte har träffat på väldigt länge.

Grattis mamma!

Jag saknar dig. Men snart ses vi igen.

Hm... Jag fann förresten några gamla bilder från en gång då jag tillagade den kalorifyllda desserten Tiramisù, och tänkte att jag ju kan dela med mig av både bilderna och det recept jag har.



Det här behöver du (för ca 8-10 bitar):
2 paket mascarponeost (250 g/paket)
5 msk strösocker
3 dl vispgrädde
4 st äggulor
200 g (24 st) savoiardikex
1,5 msk marsalvin (Vissa likörer fungerar också bra, t.ex. amarettolikör. Jag har t.o.m. testat med någon konjak en gång, och även det blev riktigt gott. Ibland får man "taga vad man haver".)
4 msk espresso
2-4 msk kakao

Gör så här:
1. Blanda grädden med 1 msk socker och vispa den ganska hårt.
2. Blanda äggulorna med resterande socker (4 msk). Rör ner mascarponeosten och vispa till en fast crème.
3. Vänd ner grädden i mascarponeblandningen och rör försiktigt tills allt är blandat.
4. Blanda espresson med marsalvinet(/likören).
5. Lägg ett lager med 12 st kex i en glasform med relativt hög kant. Ytan på glasformen ska vara ungefär så att de 12 kexen precis täcker botten och höjden ska vara så att man får plats med några fler lager.
6. Droppa försiktigt vätskan över varje kex med en sked. Ca hälften av vätskan ska gå åt. Se upp för att inte blöta ner kexen allt för mycket bara.
7. Bred hälften av crèmen som ett lager över kexen.
8. Lägg de resterande kexen över crèmen.
9. Sprid ut den resterande vätskan genom att droppa den över det övre kexlagret.
10. Bred över den resterande crèmen.
11. Pudra över kakao.





Yummie!

© Erica Lundberg - 2011

Hm...

Just nu förgylls mitt liv av en kopp nybryggt kaffe från en nyavkalkad kaffebryggare. Det känns ganska bra (och det smakar väldigt bra).

Kärlek, skönhet, vackra ord, liknande ting och massor av annat... Det finns mycket att leva för. Det finns mycket vackert. Det finns mycket betydelsefullt...

Jag hoppas att du som läser har haft en trevlig Valborgsmässoafton, en fin 1:a maj och en bra helg.

Min Valborgsmässoafton var lugn och mysig och min 1:a maj har varit fylld av pluggande. Fast så här när dagen börjar närma sig sitt slut så önskar jag att den hade varit ännu mer fylld av pluggande...

Tiden går så snabbt. Jag tycker att det på några sätt känns som att det nyligen var den 1:a april och jag skrev tentamen i Koncernredovisning. Den gick bra (och till och med bättre än bra) (vilket jag är oerhört glad över) och snart, det vill säga under nästa fredag (det vill säga den 6:e maj), är det dags för ännu en tentamen. Denna gång i kursen Finansiell ekonomi.

Så ni gör mig väldigt glad om ni åter igen ger mig LYCKA TILL-önskningar inför fredagens tentamen. Jag tar ju alltid åt mig stort av de lycka till-önskningar jag får, när jag får sådana, och de ger mig extra styrka.

Sådär... Nu fick jag ett antal utkast publicerade igen... Alla inlägg jag nyligen publicerade fanns nämligen redan i nästan publicerfärdigt format som utkast här i bloggen. Så kan det gå...

Little sister Elin visade i sin blogg för ett tag sedan upp detta vackra skrin. Likt hon då skrev så har jag en gång i tiden fått skrinet av vår kära mormor. Jag hade det stående i mitt rum i flera år när jag var yngre, men sedan fick Elin det i sin besittning på grund av att jag ej fann att det passade ihop med min övriga inredning. Trots att besittningen övergick så har det fortfarande varit jag som har ansetts vara ägare till skrinet, och jag har alltid tyckt väldigt mycket om det och tyckt att det har varit väldigt vackert.

För några veckor sedan insåg jag att jag ville ha skrinet åter. När jag berättade det för Elin över telefon så lät hon dock så ledsen att jag efter samtalet skickade henne ett sms-meddelande där jag skrev att hon kunde få det. Det skar lite i hjärtat att behöva ge bort det, men jag förlorar hellre ett skrin än gör min syster ledsen. Dessutom så vet jag ju var skrinet finns att beskåda utifall jag vill titta på och beundra det.

En del människor verkar se ting i svart respektive vitt. En del människor verkar ta några fler steg runt ett objekt och se det i gråskalor. Själv så försöker jag att i så stor utsträckning som möjligt betrakta ett objekt från så många vinklar som möjligt och se det i både massor av olika nyanser och i massor av olika färger. Ibland missar jag nyanser och ibland missar jag färger, men jag försöker alltid att finna så många av dem som möjligt. På så vis lyckas jag också att finna både det positiva och det negativa i det mesta, vilket också är vad jag söker.

Om jag ska vara ärlig så har jag svårt för att förstå mig på människor som endast ser saker i svart eller vitt, vare sig de gör det medvetet eller ej. Hur kan man leva i en sådan inskränkthet när man kan finna så mycket vacker genom att vara öppen?

Men alla är vi olika. Jag gör på mitt sätt och andra gör på sina sätt och det respekterar jag (så klart). Jag känner i alla fall att jag trivs bäst med att försöka att se saker och ting från så många olika sidor som möjligt. Det är jag. Sådan är jag.

Likt jag tidigare har berättat så fastnar låtar väldigt lätt i mitt huvud och jag har nästan alltid någon låt spelandes inuti mitt huvud. Några väldigt bra låtar som har vandrat omkring i mitt huvud nästan oförskämt mycket den senaste tiden är (klicka för Spotify-länk):

Ännu fler bilder från detta tillfälle.



































© Erica Lundberg - 2011

© Erica Lundberg - 2011

De flesta espresso-koppar jag har sett har liknat kopparna på bilden under, vilka i och för sig också är ganska fina, enligt mitt tycke och min smak. Just de som syns på bilden under ägs och innehas för tillfället av mina kära föräldrar.

På måndagskvällarna är det nuförtiden för min del favoriter (det vill säga Filip Hammar och Fredrik Wikingsson) och nostalgi på televisionen i Kanal 5:s program NittiLeaks. I och för sig her det ej blivit jättemycket nostalgi för min del i de första avsnitten, då jag är så pass ung som jag är, men jag måste säga att jag verkligen gillar NittiLeaks koncept och programledare och efter att ha sett de tre första avsnitten så tycker jag att det verkar vara ett väldigt bra och snyggt upplagt program.

Jag tror att NittiLeaks enligt mina åsikter kan komma att bli ett av de bästa Filip och Fredrik-programmen. Jag tror inte att det kommer att slå Boston Tea Party, som fortfarande är det bästa televisionsprogram jag någonsin har sett och jag tror inte heller att det kommer att slå Grattis världen, som enligt mig är det näst bästa som hittills har kommit från Filip och Fredrik, men jag kan tänka mig att det kan komma att hamna på en andraplats tillsammans med Grattis världen. Det visar sig...

Tre avsnitt har alltså visats och på måndag nästa vecka är det dags för att i det fjärde avsnittet ta tag i år 1993.

Då jag fann det passande och betydelsefullt så fick min lillasyster Elin ett guldfärgat armband med samma text i julklapp av mig och jag passade samtidigt på att beställa ett guldfärgat armband till mig själv med samma text.





Erica med två armband (ett guldfärgat och ett silverfärgat) och Elin med ett (guldfärgat) armband.

Jag har ju tidigare citerat några tjuvlyssningar från tjuvlyssnat.se. Tjuvlyssningen nedan finner jag så pass lustig att jag tycker att den känns värd att föra vidare.

Jag skrattar lite och tycker samtidigt lite synd om killarna. "De har ändrat" är min favoritreplik i tjuvlyssningen. Men man kan ju i och för sig ej ha koll på allt. Jag måste dock säga att jag är väldigt glad över att jag ej är någon av dem som uttalar sig i denna tjuvlyssning:

Plankarnas konstant

Jag har ärligt talat inte tänkt på det tidigare, men jag skriver ofta (likt här, här och här) små märkliga berättelser och dylikt, liknande utdrag ur någon slags saga, utan att knappt vara medveten om det själv.

Jag lade nyligen även märke till att texterna oftast handlar om någon slags kvinnlig karaktär. Ibland är dock huvudkaraktären manlig och jag vet inte varför de små berättelsernas huvudroller oftast är kvinnliga, utan jag har inte alls tänkt på karaktärens kön under själva skrivandet. Men jag tror att den överrepresenterade kvinnligheten har att göra med att jag på något sätt, oftast helt omedvetet, hittar ursprunget i mig själv.

Varför jag skriver dessa sagoutdragsliknande styckena vet jag inte riktigt heller. Likt jag skrev så brukar jag knappt vara medveten om att jag skriver dem. De har oftast sitt ursprung ur att jag endast sätter ner en penna på ett papper eller mina fingrar på tangentbordet och låter innerliga tankar och känslor flöda utan att jag egentligen koncentrerar mig särskilt mycket...

Jag finner det i alla fall väldigt mysigt, rofyllande och glädjande att skriva dessa texter och jag är glad över att jag har ett antal sådana nedskrivna. Jag har dock ej dem samlade på något vis eller ställe och huvudsyftet med denna nya kategori är att försöka att samla ihop dessa texter någorlunda bättre. Det kan absolut hända att jag i min omkategorisering har missat någon publicerad text som egentligen bör innefattas av kategorin och det faller sig också som sådant att jag har ett antal dylika texter som jag ej har publicerat på denna blogg. Men åtminstone vissa av de ej hittills publicerade texterna kommer antagligen att "hamna" här i denna kategori, förr eller senare.

Vi får se vad som sker...

Först och främst vill jag ännu en gång tacka alla för alla lyckoönskningar jag har fått inför mina tidigare tentamina och liknande. Det peppar mig alltid extra att bli given lyckoönskningar.

Angående de tentamina jag bad om lyckoönskningar inför i detta inlägg så kan jag väldigt lyckligt berätta att det gick väldigt bra på de båda. Detsamma kan jag säga om arbetet jag nämnde i samma inlägg. Så tack så mycket återigen för era lyckoönskningar som hjälpte mig att peppa mig själv och kämpa så gott jag kunde!

Sedan skulle jag vilja be er om nya lyckoönskningar inför den tentamen jag skriver på fredag denna vecka (i kursen Koncernredovisning, 7,5 HP). Jag citerar det ovan nämnda inlägget med:

"Önska mig gärna lycka till! Som vanligt känner jag att det verkligen kan behövas..."

Jag ska försöka att göra så gott jag kan på fredag...

Jag börjar med att själv skriva: "Lycka till, Erica!". Ti hi...

Det har varit ganska blåsigt här i Linköping under den senaste tiden...

Hon önskade att hon kunde komma med någonting poetiskt. Hon inbillade sig att allt då skulle bli bra igen. Alltför ofta blandade hon nämligen ihop poesi med magi. Det var hennes livs filosofi.

Ändå visste hon att endast vackra ord ej behövde betyda någonting. Många saker spelade viktiga roller. Många faktorer var viktiga. Det var viktigt varifrån de vackra orden kom. Det var viktigt hur de vackra orden nådde mottagaren. Det var viktigt hur mottagaren tolkade de vackra orden.

Det fanns de som alltid tycktes tolka hennes ord som onda. Hur hon än framförde dem och hur vackra orden än var. De tycktes alltid tolka hennes poesi som svart magi och hennes meningar som en ond filosofi.

Men hon vandrade vidare med sina vackra ord, sina försök till poesi, sin ihopblandning med magi och sitt livs filosofi. Hon vandrade genom ljus och mörker och önskade att hon kunde komma med någonting poetiskt. Kunde poesi göra allt bra igen? Kunde hon finna de rätta vackra orden? Behövde hon vackra ord? Kunde hon framföra någonting på rätt vis? Ville någon tolka henne vackert? Kunde någon tolka henne vackert?

Hon vandrade vidare. Alltför ofta blandade hon ihop poesi med magi. Men det gjorde ingenting. Det var nämligen hennes livs filosofi.

Kakao:





© Erica Lundberg - 2004

Jag gillar hur dessa två bilder påminner lite om varandra. Extra gulligt tycker jag att det är att vi har våra benor och våra flätor åt olika håll. (Elin ser ju dock lite gladare och busigare ut på sin bild medan jag se mer seriös och allvarlig ut. Ti hi!)

We are awesome. We are legen... wait for it...



DARY! We are legendary! (Eller?) And I miss you very much, som nästan alltid!

Ibland ryms mycket kärlek i en bild:



© Erica Lundberg - 2011